- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
245-246

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hårdhet - Hårdhudingar - Hårdlödning - Hårdmalm - Hårdsatt - Hårdt lif - Hårdt vatten - Hårek - Hårek af Thjotta - Hårfot-slägtet - Hårhygrometer - Hårhygroskop - Hårkors - Hårleman, Karl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upprättad, så att man kan "beteckna ett minerals
relativa hårdhet med en siffra. Denna skala går
från 1 till 10 och har följande utseende: 1 talk,
2 gips eller stensalt, 3 kalkspat. 4 fluss-spat, 5
apatitspat, 6 fältspat, 7 qvarts, 8 topas, 9 korund,
10 diamant. L. A. F.

Hårdhudingar. Se Fastkäkar.

Hårdlödning. Se Lödning.

Hårdmalm, metallurg., kallas den kopparmalm,
hvars bergart utgöres af qvarts eller qvartsiga
mineral, i motsats mot blötmalm, hvars bergart
utgöres af svafvelkis eller magnetkis.
C. A. D.

Hårdsatt, metallurg., kallas gången i en masugn,
när temperaturen i denna af en eller annan orsak
blifvit nedsatt under den normala höjden. En hårdsatt
masugnsgång gifver sig till känna genom brun hyttrök,
mörk, stundom pösig slagg och, efter afsvalningen,
hvitt, blåsigt tackjern. Hårdsatt hyttgång förorsakar
minskning i den utbragta tackjernsprocenten (derigenom
att en del af jernet ingår i slaggen) och kan hafva
till följd masugnens försättning, eller det smälta
godsets stelnande, om ej åtgärder deremot i tid
vidtagas. Orsaker till hårdsatt gång kunna vara: för
mycket malm i förhållande till kolen, illa rostad
malm, sura kol o. s. v. Botemedlen deremot äro:
minskning af malmsättningen, användande af torrare
kol och höjning af blästerns temperatur. - I motsats
mot hårdsatt kallas masugnsgången lagom satt, vid god
gång, och nödsatt, då temperaturen blifvit för hög.
C. A. D.

Hårdt lif, med., allmänhetens vanliga uttryck för
det förhållandet att exkrementen äro mycket hårda och
endast med svårighet kunna afbördas. Se Förstoppning.
O. T. S.

Hårdt vatten, kem., benämning på kalkhaltigt
vatten. Det är mindre användbart till matlagning
och tvätt. Käll- och brunnsvatten är ofta
hårdt. men sjö- och flodvatten mjukt. Se Vatten.
P. T. C.

Hårek. Se Erik, danska konungar. 1.

Hårek af Thjotta, mäktig norsk höfding i slutet af
10:de och början af 11:te årh., Eyvind Skáldaspillirs
son, bodde på ön Thjotta (nu Tjötö) i Hålogaland. Han
hindrade först Olof Tryggvessons tillämnade försök
att införa kristendomen i Hålogaland; men sedan
han genom svek och list råkat i konungens våld,
blef han honom behjelplig att göra det. H. hade
stora gästhus och dref derjämte en inbringande
handel med finnarna. Då Olof den helige 1020 kom
till Hålogaland, mottog H. honom med ett ståtligt
gästabud och blef hans "lendermand". Genom sin
hustru, Ragnhild, Arne Arnmodssons dotter, stod han
i slägtskap med arnmödlingarnas mäktiga ätt. Inom
kort uppstod brytning mellan honom och konungen,
då denne fråntog honom en del af hans förläningar. I
konungens hird trodde man allmänt, att han var en af
de höfdingar, som togo mutor af den danske konungen
Knut den store. Efter slaget i Helgeå (1027) lemnade
han konung Olofs flotta och drog hem; men då Knut
året derefter kom till Nidaros, infann han sig der
och hyllade honom. Olof blef då tvungen att fly ur
Norge och drog till Gårdarike. Då han (1030) kom
tillbaka, samlade H. och Tore Hund af Bjarkö en
här, till hvilken trönderna och andra bönder under
Kalf Arnessön slöto sig, och med denna förenade makt
slogo de konungens här vid Stiklestad. Då Magnus den
gode blifvit konung (1035), kom H. en gång till Nidaros
för att bringa honom sin hyllning. Men då han skulle
gå i land, blef han dräpt af en hirdman, Åsmund
Grankelssön, hvilkens fader han innebränt.
O. A. Ö.

Hårfot-slägtet, Notonecta L., zool., ett slägte bland
de i vatten lefvande skinnbaggarna (kl. Hemiptera,
fam. Hydrocorina). Dithörande arter äro tämligen
stora, med något cylindrisk, nästan glatt kropp,
tydlig, tresidig skutell och hårbeklädd köl
å abdomen. Kroppsfärgen är öfvervägande gul,
med en brunaktig eller svart teckning här och
der. Bakfötterna äro långa, genom en frans af styfva
hår (deraf namnet) danade till simorgan. Dessa
skinnbaggar simma alltid med buksidan vänd uppåt och
kallas derför äfven "ryggsimmare". I Skandinavien
finnas tre arter, bland hvilka N. glauca L. är
allmännast. Den har ögonen bruna, skutell och
hufvud svarta, mellankropp och täckvingar gula,
de sistnämnda med bruna prickar i sidokanten,
och benen grågula. Hårfoten måste ofta begifva sig
upp till vattenytan för att hemta luft. Han flyger
om nätterna från en vattensamling till en annan
samt lefver af rof och är derför ett skadedjur
i aqvarier. Han ger rätt smärtsamma sting.
O. T. S.

Hårhygrométer. Se Hygrometer.

Hårhygroskop. Se Hygroskop.

Hårkors, fys. För att i synfältet till en tub eller
ett mikroskop erhålla fasta punkter eller fasta
linier, till hvilka vid noggrannare mätningar bilden
eller olika delar af densamma kunna refereras,
anbringas hårkors. Detta består af trådar af
spindelväf eller ytterst fina metalltrådar, spända
vinkelrätt mot instrumentets axel i det plan,
der objektivbilden uppkommer. Till följd deraf
kunna icke alla slags tuber förses med hårkors,
utan endast sådana, hos hvilka objektivet gifver
en verklig, mellan detsamma och okularet liggande
bild, såsom fallet är med den astronomiska tuben
och terrester-kikaren; i den galileiska kikaren kan
deremot hårkors ej användas. Håren äro vanligen
fästa i en ring. Deras inbördes läge kan vara olika,
bildande ett kors med räta eller sneda vinklar;
stundom nyttjas äfven ett system af parallella hår.
L. A. F.

Hårleman, Karl, friherre, arkitekt, föddes i Stockholm
d. 27 Aug. 1700, af en från Holland inflyttad slägt,
som adlats med hans fader, Johan H., hofintendent och
framstående trädgårdskonstnär. H. erhöll en ganska
mångsidig bildning, som från början äfven riktades
åt konsten; särskildt i arkitekturens första grunder
handleddes han af Gör. Jos. Adelcrantz. 1721 begaf
han sig till Paris, der han i arkitekturakademien
erhöll en belöning. Fyra år derefter reste han till
Italien, der han länge uppehöll sig i Rom och i
kardinal Albani fann en gynnare. Då H. 1727 begifvit
sig till Venezia,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free