Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hägrar - Hägring (Luftspegling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ben, samt tillhör sydöstra Europa och Nil-landen.
- Kohägerslägtet, Bubulcus, har undersätsig
kropp, kort hals, kortare näbb, lägre ben och
upprispade, hårartade smyckfjädrar. Kohägern,
B. ibis, som är bländande hvit, i fortplantningsdrägt
med långa, roströda fjädrar på nacken, öfverbröstet
och ryggen, blir 50 cm. lång och är hemma i hela
Afrika, särskildt i Nil-landen. Han sätter sig på
ryggen af större däggdjur och förtär på dem lefvande
parasiter.
- Natthägerslägtet, Nycticorax, har kortare och
tjockare hals, med stora och yfviga fjädrar,
öfverkäken i spetsen nedåtböjd, innertån kortare
än yttertån och 12 stjertpennor. Natthägern,
N. griseus, har hufvudet ofvan samt ryggen
och skuldrorna grönsvarta, andra öfre delar
och halsens sidor askgrå, ansigtet och undre
delarna gulhvita, näbben svart och benen
ljusröda. Kroppslängden är 60 cm. Han är hemma
hufvudsakligen i sydöstra Europa och har en gång
blifvit anträffad i Skåne. Sitt bo lägger han i
träd och buskar. - Dvärghägerslägtet, Ardeola,
har innertån af samma längd som yttertån,
halsen tjock, med stora, yfviga fjädrar,
smällpennorna och deras skaft svartbruna, benen
fjäderbeklädda till häl-leden och 10 stjertpennor.
Dvärg-rördrommen, A. minuta, har hufvudet ofvan,
ryggen och skuldrorna, öfvergumpen, vingarna
och stjerten svarta, grönglänsande, vingtäckarna
gulhvita, öfriga delar rostgula, näbben gul och
benen ljusgröna. Kroppslängden är 37 cm. Han häckar
i vassar, förekommer i södra och sydöstra Europa,
sällsyntare i det mellersta samt har några få gånger
blifvit anträffad i Sverige. - Rördromslägtet,
Botaurus, har halsen tjock, med stora, yfviga
fjädrar, innertån mycket längre än yttertån,
öfverkäken nästan rak. benen fjäderklädda nedemot
häl-leden och 12 stjertpennor. Se Rördrommen.
Till den andra underfamiljen hör Skuggfogel-slägtet,
Scopus, som har undersätsig kropp, kort och tjock
hals, jämförelsevis stort hufvud, näbben hög,
längre än hufvudet, sammantryckt från sidorna,
rak och i spetsen nedböjd, en fjäderbuske på
bakhufvudet och ben af medellängd. Skuggfogeln,
Umbretten l. Umbrabruna storken, S. umbretta, blir
56 cm. lång och är umbrabrun, under vanligen något
ljusare. Vingpennorna äro mörkare än ryggen samt
glänsande, och stjertpennorna hafva i spetsen ett
bredt purpurbrunt band. Arten är hemma i det inre och
södra Afrika, på Madagaskar och i södra Arabien, men
förekommer ingenstädes talrikt. Skuggfogeln bygger
i mimosornas nedersta grenar eller i höga buskar 1,5
till 2 m. breda och nästan lika höga bon af qvistar
och ler. Inuti är boet afdeladt i tre rum: förstuga,
förrådsrum och sofrum; alla rummen äro starkt och lika
väl murade, och ingången är icke större, än att fogeln
jämnt och nätt kan komma igenom. Bakersta rummet,
hvari äggen rufvas, omvexlande af hannen och honan,
ligger högre, för att vara skyddadt mot inträngande
vatten; mellanrummet användes till bytets förvarande,
och i förstugan håller den ena af makarna ständigt
vakt och varnar vid annalkande fara sin kamrat med
ett hest skrik.
Tredje underfamiljen innefattar två
slägten. Båtnäbbslägtet, Cancroma, har bred, något
hvälfd näbb med omvändt skedformig öfverkäk, som är
försedd med trubbig ryggkant mellan två fördjupningar
och hvälfda sidor samt afrundad framåt och i
spetsen hakformigt nedböjd. Underkäken är bred, med
grenarna skilda ända till spetsen och sammanbundna
af en naken hud; benen äro korta och fjädrade ända
till häl-leden. - Träskonäbbslägtet, Balaeniceps,
har näbben mycket bred, kölad, lindrigt ursvängd
midt på ryggen, försedd med stark hake i spetsen
och med en läderartad hud mellan underkäksgrenarna;
benen äro höga och nakna långt öfver häl-leden. Till
det förra slägtet hör Båtnäbben, C. cochlearia, och
till det senare Träskonäbben, B. rex, hvilka båda
finnas beskrifna under sina latinska benämningar.
C. R. S.
Hägring (Luftspegling), fys., optiskt fenomen,
beroende på ljusstrålarnas brytning och reflexion
mot luftlager af olika täthet. Hägring inträffar
alltså, då luftens täthet i olika lager företer
större afvikelser från det vanliga tillståndet. I
allmänhet beskrifver den ljusstråle, som från ett
aflägset föremål träffar ögat, en buktig linie, med
midten böjd uppåt, så att ögat uppfattar föremålet
såsom liggande högre än i verkligheten. Äro deremot
de lägsta luftlagren mycket starkt upphettade och
förtunnade, så kan deras brytningsförmåga blifva
mindre än de ofvanför liggandes, och en ljusstråle
går då med böjning nedåt under den räta linien
mellan föremålet och Ögat, detta till följd såväl
af brytning som af total reflexion mot de undre
förtunnade luftlagren. Sålunda komma föremålen att
afspeglas i luften, ungefär på samma sätt som mot
vatten, och man ser spegelbilden i omvändt läge
under föremålet. Detta inträffar i synnerhet öfver
öcknens starkt upphettade sandfält, der himmelens blå
afspeglar sig till likhet med en stilla vattenyta,
gäckande den törstige vandraren. Nedre Egypten är
ett flackt land med endast små kullar. Morgon och
afton synas föremålen på vanligt afstånd och läge,
men så snart jordytan blifvit starkt upphettad af
solen, synes landet i fjärran betäckt med ett stort
vatten. Byarna förefalla såsom öar i ett stort haf,
och under hvarje by synes dess bild upp- och nedvänd,
hvilket blir så mycket mer illusoriskt, som fasta
marken försvinner ur åsynen, och himmelen speglar
sig som i ett vatten. På hafvet inträffar någon gång,
att de lägsta luftlagren genom beröring med vattnet
äro betydligt afkylda och således starkt förtätade i
jämförelse med den öfre luften. Vid sådana tillfällen
kunna från samma föremål strålar på olika vägar
komma till ögat, så att detta samtidigt ser föremålet
sjelf och en eller flere spegelbilder af detsamma,
dels upprätta, dels omvända. Dessa bilder alstras af
strålar, som beskrifva en högre bana än den vanliga
direkta strålen, och reflekteras från de öfre svagare
ljusbrytande luftlagren. Hafshorisonten visar sig vid
sådana tillfällen på en annan höjd än den vanliga,
och solhöjder, tagna öfver densamma, äro mer eller
mindre felaktiga samt odugliga för geografiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
