Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hällristningar - Hällstad - Hällstén, Konrad Gabriel - 1. Hällström, Karl Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bohus län, sydöstra Skåne och Östergötland. De
äro stundom af en ganska betydande storlek. Så
t. ex. betäcker hällristningen vid Tegneby i
Tanums socken i Bohuslän (afbildad i förminskad
skala å vidstående fig.) en yta af 37,5 qvm. I
hällristningarna lärer man känna ett folk, som älskade
hafvet, striden och jagten. Nästan ständigt afbildas
fartyg, med eller utan besättning, till strid eller
jagt rustade män samt svärd, bågar, sköldar eller
andra vapen. Ofta får man äfven se vagnar och djur,
såsom hästar, foglar, nötkreatur samt undantagsvis,
såsom på närstående fig., en med plöjning sysselsatt
man. Dessutom förekommer på nästan hvarje hällristning
en mängd egendomliga tecken, såsom vågformiga linier,
hjul, små skålformiga fördjupningar (på fig. utmärkta
genom mörka punkter), fotsulor och sandaler, tecken,
om hvilkas betydelse mer eller mindre osannolika
gissningar framstälts, men om hvilka man ännu icke
med säkerhet kan påstå något annat, än att de äro en
ännu otydd bildskrift. Alla dessa bilder äro vanligen
förda tillsammans på ett sätt, som ej antyder något
sammanhang mellan dem; men möjligen är, såsom några
antaga, denna oordning blott skenbar. - De mest olika
åsigter om de svenska hällristningarnas ålder hafva
framstälts. Medan A. E. Holmberg hänförde dem till
6:te och 9:de århundradet e. Kr., antog K. G. Brunius,
att de äro minnen från stenåldern. Deremot
hafva B. E. Hildebrand och N. G. Bruzelius efter
noggranna undersökningar af de östgötska och skånska
hällristningarna kommit till det resultat att dessa
måste hänföras till bronsåldern, och denna åsigt
har 0. Montelius generaliserat så, att den skulle
komma att gälla om alla eller de flesta svenska
hällristningar. Då man vet, att hällristningar kunna
åstadkommas utan användande af metallverktyg, och då
man någon gång på stenar, som bilda väggar eller tak
till nordiska stenåldersgrafvar, funnit bilder, som
möjligen icke äro inristade efter stenålderns slut,
gifves det sålunda en möjlighet att antaga, att äfven
hällristningar blifvit gjorda under stenåldern. Med
visshet kan man dock icke tillskrifva någon enda
svensk hällristning en så hög ålder, hvaremot man med
bestämdhet kan säga, att alla de hällristningar, på
hvilka svärd förekomma, äro yngre än denna period, ty
under densamma var svärdet okändt. Mot den åsigten att
hällristningarna skulle vara ett verk af jernålderns
folk tala redan de på dem framställda bildernas
former, hvilka skarpt skilja sig från bilderna å
runstenarna. Hällristningarna äro vidare helt och
hållet insänkta, medan runstensbilderna blott äro
konturteckningar. De å hällristningarna afbildade
svärden och fartygen hafva en bestämd likhet med
funna bronssvärd och å bronssaker afbildade fartyg,
medan de deruti skilja sig från jernålderns svärd
och fartyg att svärden sakna parérstång och att
fartygen hafva förstäf och bakstam af olika form
och utseende. Den fullständiga frånvaron af runor
å hällristningarna utgör äfven ett indirekt bevis
för att de böra hänföras till bronsåldern. (På en
bohuslänsk hällristning förekomma visserligen runor,
men dessa äro troligen inhuggna i
en senare tid.) Slutligen påträffar man synnerligen
ofta å hällristningarna den under bronsåldern
vanliga religiösa symbolen, hjulet, medan hakkorset,
som under jernåldern var så vanligt i Norden, men
blott en gång påträffats å en sak från bronsåldern,
aldrig eller möjligen endast en gång blifvit
afbildadt å en hällristning. Om den arbetsmetod,
som användts vid de svenska hällristningarnas
åstadkommande, hafva äfvenledes flere olika
meningar framstälts, men ännu har icke denna
fråga blifvit föremål för detaljundersökningar. -
Jfr A. E. Holmberg: "Skandinaviens hällristningar"
(1848-49), K. G. Brunius: "Försök till förklaringar
öfver hällristningar" (1868), B. E. Hildebrand:
"Till hvilken tid och hvilket folk böra de svenska
hällristningarna hänföras ?" (i "Antiqvarisk tidskrift
för Sverige", del. II, 1869), N. G. Bruzelius:
"Hällristningarna i J ärrestads härad i Skåne"
(i "Antiqvarisk tidskrift för Sverige", del. VI,
1881), O. Montelius: "Sveriges hednatid samt
medeltid" (1877; utgörande 1:sta delen af
"Sveriges historia från äldsta tid till våra
dagar") samt L. Baltzer: "Hällristningar
från Bohuslän" (började utgifvas 1881).
V. K-r.
Hällstad, socken i Elfsborgs län, delad med den
större delen, 3,679 har, 995 innev., å As härad och
med en mindre, 64 har, 17 innev., å Redvägs härad,
tillsammans 3,743 har, 1,012 innev. (1881). H. bildar
med Murum, Vånga och Möne etot konsistorielt pastorat
af 2:dra kl., Skara stift, As kontrakt.
Hällsten, Konrad Gabriel, finsk universitetslärare
och fysiolog, född d. 18 Aug. 1835 i Paldamo i
Uleåborgs län, Finland, blef student 1856, filos,
magister 1860, med. doktor 1866, docent i fysiologi
1869 samt professor i anatomi och fysiologi vid
Helsingfors universitet 1874. Utom åtskilliga
smärre afhandlingar, förnämligast af fysiologiskt,
fysikaliskt och antropologiskt innehåll, har
H. utgifvit Studier om kraftförvandling i vitala
processer (1869), Lärobok i ophtalmometrie (1872),
Om protoplasmarörelser och funktionstillståndet i
nervsystemet (1873), Handledning vid histologiska
öfningar (1877-82). Helsingfors universitets
fysiologiska laboratorium är en skapelse af H.
R. T-dt.
1. Hällström, Karl Peter, kartograf, född i Ilmola
socken i Finland d. 27 Febr. 1774, blef 1792 student
i Åbo och 1795 filos. magister samt ingick derefter
i Bergskollegium, hvarest han 1797 befordrades
till geschworner. Ungefär samtidigt antogs han till
informator i friherre S. G. Hermelins hus och fick
af denne i uppdrag att insamla material och anställa
mätningar för det stora kartverk öfver Sverige och
Finland, som han förberedde. H. utarbetade under
åren 1799-1818 en serie mönstergilla kartor öfver
olika delar af riket. Sina till grund för dessa
utförda ortbestämningar offentliggjorde H. dels i
ett antal i Vetenskapsakademiens handlingar intagna
uppsatser, Geographiska ortbestämningar (1804-15),
dels i skrifterna Förteckning öfver orters geografiska
bredd och längd i Vesterbottens höfdingedöme (1803)
och Förteckning pä orters geografiska bredd och längd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
