Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härad (landområde) - Härads-allmänning - Häradsdomare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härad (Isl. herað, Fornsv. hæraþ, D. och
N. herred), mindre folk- och landområden, hvilkas
hufvudsyfte ursprungligen synes hafva varit af
rättslig natur, nämligen upprätthållandet af allmän
frid och säkerhet, men inom hvilka väl äfven under
hednatiden förekom gemensam gudadyrkan (offer) vid
tingen. Häradsindelningen leder sitt ursprung från
forntiden och förefinnes hos nästan alla germanska
folk, om ock namnet härad endast tillhör den
skandinaviska norden. Hos de sydgermanska folken
och särskildt hos angelsachserna kallades dessa
områden hundaren, Lat. centena, Angels. hundred. I
norden begagnades häradsnamnet i hela Danmark,
i södra Norge och i de svenska Götalandskapen,
hvaremot namnet hundare (se d. o.) var egendomligt
för Svealandskapen. I dessa förekom väl äfven
benämningen härad, men betecknade en socken eller
mindre bygd. Benämningen hundare undanträngdes
under unionstiden af ordet härad. I de norrländska
landskapen infördes aldrig någon häradsindelning,
och i Dalarna har endast ett härad förekommit
(Folkare härad, som dock möjligen af ålder
tillhört Vestmanland). Hela Dalarna kallades Dala
hundare. - Den gamla häradsindelningen har väl i
Sverige under tidernas lopp undergått åtskilliga
ändringar och rubbningar, särskildt genom den nyare
skeppslagsindelningen; men den har dock länge förmått
att bibehålla sin betydelse såsom bestämmande de
minsta områdena för rättsskipningsverksamheten på
landsbygden, på samma gång som den egt och eger en
viss betydelse för annan offentlig verksamhet. Såsom
led i den judiciella indelningen har emellertid
häradet nu mera undanskjutits af tingslaget, så
att verkningskretsen for häradstinget ej längre är
häradet, utan tingslaget, som väl oftast sammanfaller
med häradet, men i flere fall antingen utgör en
sammanslutning af flere härad eller endast en del af
ett härad. Häradens (skepps-, bergs- och tingslagens)
antal uppgick vid början af 1882 till 225, under det
att tingslagens utgjorde 303. - Häradet hade också
af gammalt, såsom redan nämnts, att utöfva en icke
obetydlig administrativ och ekonomisk verksamhet: det
utgjorde ett slags kommunalt organ. Men denna häradets
gamla betydelse har småningom bortfallit, och i de nu
gällande kommunallagarna af 1862 har häradskommunen
icke erhållit någon särskild organisation; endast för
vården af häradsallmänningarna har skogslagstiftningen
(K. Förordn, d. 29 Juni 1866 § 6) stadgat för
häradet en viss organisation såsom kommun. Dessa
allmänningar, som skola bibehållas oförminskade,
skola nämligen förvaltas af en allmänningsstyrelse,
årligen utsedd af ombud, som socknevis väljas af
delegarna, d. v. s. innehafvare af i mantal satt jord
inom häradet. Äfven några andra mindre betydande
angelägenheter hafva de häradsbor, som innehafva i
mantal satt jord, att gemensamt vårda. Dessa angå
allmänningsfisken, byggnad och underhåll af vissa
vägar, broar, färjor, tingshus och häradshäkte o. d.;
besluten fattas genom sockenombud, som sammanträda
på kallelse af konungens befallningshafvande eller
domhafvanden. Genom frivillig
öfverenskommelse kan häradet också göra en
del angelägenheter, t. ex. byggande af bostad
åt distriktsläkare, till föremål för gemensam
omsorg. Häradet har också en liten inkomst af
de sakören, som skola gå till treskiftes mellan
konungen, häradet samt målseganden, ty af häradets
lott tillfaller en tredjedel häradet sjelf, under
det att de andra två tredjedelarna lika delas mellan
häradshöfdingen och nämnden. Häradet är äfven i det
af seendet ett led i den kommunala organisationen,
att det utgör valdistrikt vid landstingsmannaval, vare
sig det sammanfaller med tingslag eller utgör en del
deraf; är deremot häradet deladt på flere tingslag,
bilda tingslagen valkretsarna.
Det danska herredet motsvarar ännu ganska nära det
svenska häradet och är föga betydande i kommunalt
hänseende; det norska herredet åter är numera ett
litet område, som bildar primärkommunen och, enligt
regeln, sammanfaller med prestgället.
I Finland är häradet (F. hihlakunta) ett
från den judiciella indelningen oafhängigt
förvaltningsdistrikt, som väl undantagsvis
sammanfaller med den större kretsen för
rättsskipningens verksamhet, domsagan, men
deremot alltid är vidsträcktare än domsagans
underafdelning, tingslaget, hvilket utgör enheten i
den judiciella indelningen. Häradenas antal äro 51;
tingslagens deremot 215. Några gemensamma ekonomiska
eller politiska angelägenheter hafva häradsboarna
sig icke anförtrodt att vårda, utan alla sådana äro
fördelade mellan kommunen, tingslaget och domsagan.
K. H. B. A. Nmn.
Härads-allmänning. Se Allmänning.
Häradsdomare, rättshist. Under det att, enligt
landskapslagarna, i Götaland häradshöfdingen
(sannolikt vald af häradet) der utöfvade såväl
domsrätten som äfven i det hela ledningen af häradets
angelägenheter och i Svea land två domare (valde af
en af konungens länsman utsedd nämnd af tolf män af
hundaret) utöfvade domsrätten, sedan konungen "satt
dem dom i händer", utöfvades, enligt Magnus Erikssons
och Kristoffers landslagar, domsrätten i häradet af en
häradshöfding, som tillsattes på det sätt, att tolf af
häradet utsedde män jämte lagmannen utvalde tre "af
þem i hæræþe boa", af hvilka konungen egde utnämna
"then han wil ok weeth ther til fallen wara". Den,
enligt landslagarnas samstämmande föreskrift
(þingmala B. 2), på detta sätt af konungen tillsatte
häradshöfdingen skulle derefter svärja samma ed som
den för lagmannen föreskrifna. Sedermera följde i
Kristoffers landslag ett stadgande af innehåll att
häradsdomare skall svärja samma ed som häradshöfding;
i annat fall skall häradshöfding svara och bota för
alla hans domar, som om han det sjelf dömt hade,
hvaremot, om domaren svurit, han skall svara och
bota sjelf, om han orätt dömer. Detta tillägg finnes
visserligen icke i Magnus Erikssons landslag, men
det är tydligt att, då det der (þgm. B. 16) stadgas:
"Huar þings dagh agher hæræzhöfþonge, ællær þen
han hauer sin dom i hænder sat, til þings koma
a rættum þings staþ", den i Kristoffers landslag
omtalade häradsdomaren åsyftas. Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
