Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hässjö - Hässler, Johann Wilhelm - Hässleskog - Hästafvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Lögdö bruk) 16,109 har. 2,473 innev. (1881). Annex
till Ljustorp, Hernösands stift, Medelpads kontrakt.
Hässler, Johann Wilhelm, tysk tonsättare, f. 1747, var
redan vid 14 års ålder organist i Erfurt, konserterade
såsom vandrande mössmakaregesäll, grundade 1780 i
Erfurt ett konsertföretag och en musikhandel samt
blef 1792 kejserlig kapellmästare i Petersburg. Död
1822. H. hörde till sin tids bättre kompositörer för
klaver och orgel. Några af hans klavérsaker spelas
ännu med fördel, t. ex. ett sonatallegro, infördt i
"Les maitres du clavecin". A. L.
Hässleskog. Se Edsleskog.
Hästafvel. Vid val af afvelsdjur bland hästar måste
man erinra sig, att menniskan använder hästen för att,
till sina olika behof, tillgodogöra sig den kraft
djuret förmår utveckla, och att denna kraft tages i
anspråk antingen för att bära eller draga en börda
samt att för hvartdera af dessa ändamål kroppsdelarnas
former måste vara något olika beskaffade, om djuret
skall, med minsta möjliga förbrukning af kraft,
kunna förrätta sitt arbete. Ju mera ensidigt ett
hästslag eller en ras blifvit utvecklad för ett
af dessa ändamål, dess fullkomligare äro djuren
för detsamma. De vigtigaste olikheter mellan
kroppsdelarnas former hos en häst, som skall användas
för att bära en börda (ridhästen), och formerna hos en
häst, som skall draga ett lass (arbetshästen),
äro följande: ridhästen har litet hufvud, lång,
smal hals, hög manke, långt, bredt och rakt kors samt
lutande bogar; arbetshästen har deremot groft hufvud,
kort och tjock hals, låg manke, bred rygg och bredt
kors samt nästan lodrätt stående bogar och korta
kotor. Ett djur, som med hänsyn till kroppsformerna
är ett mellanting emellan rid- och arbetshäst, blir
ett mellanting äfven med afseende på duglighet såsom
dragare eller till ridt. Det gifves således icke
en mönsterform, hvarefter man skall söka utveckla
alla de hästar, hvilka uppfödas, emedan menniskan
använder dessa djur för olika bruk. Inom de tvänne
hufvudgrupperna - rid- och arbetshästar -
kan dock finnas olikheter i afseende på djurens
storlek, snabbhet vid rörelse, kraft m. m., betingade
af lokala förhållanden. Endast undantagsvis
inträffar det att en häst nyttjas lika mycket
till ridt som till dragning; och der detta
är förhållandet, måste man nöja sig med att djuren
icke äro fullkomliga i båda dessa hänseenden.
Fullkomligheten uppnår man endast genom att vid
val af afvelsdjur samt afkommans uppfödande och
skötsel söka utveckla hästarna antingen till rid-
eller till dragdjur.
- Kroppsformerna hos hästarna lämpa sig småningom,
under flere eller färre generationer,
efter det arbete och de ortsförhållanden djuren
varit underkastade. Sålunda har hästen hos
nomaderna, af hvilka han endast nyttjas till ridt,
bibehållit sina former sådana de varit sedan
årtusenden tillbaka, hvilket man kan finna af
afbildningarna på forntida minnesmärken. Men i samma
mån kulturen framskridit och hästens kraft tagits
i anspråk för åkerbrukets och industriens behof,
hafva kroppsformerna småningom
förändrats, hvarför vi ock, inom de civiliserade
landen, finna hästar med mycket olika kroppsformer och
användbarhet, ifrån den lätta engelska fullblodshästen
af ridhästslag till den grofva flamländska hästen
eller till elefanthästen.
Vid afveln af husdjur finner man, att fader och moder
hafva i allmänhet lika stort inflytande på formerna
och egenskaperna hos sin afkomma. Men från denna regel
eger likväl det vigtiga undantag rum att hos alla
raser, inom hvilket husdjurslag som hälst, inträffar
det någon gång att den ena af föräldrarna visat sig
haft ett öfvervägande inflytande på sin afkomma,
och att detta gifvit sig tillkänna, äfven då den
blifvit parad med olika djur. Ett sådant afvelsdjur
säges hafva individuella anlag i hög grad eller hög
individualpotens. Likväl vinner man icke erfarenhet
om en sådan egenskap hos ett afvelsdjur, förrän dess
afkomma är fullvuxen och blifvit pröfvad, hvilket
inom hästafveln dröjer 4-5 år. Från nyss nämnda
regel (att båda föräldrarna hafva lika inflytande
på afkommans former och egenskaper) eger ännu ett
undantag rum, det nämligen att inom alla djurslag
det understundom inträffar att afkomman är bättre
eller sämre än föräldrarna. På detta undantag från
regeln grundar sig all förbättring, eller hvad man
brukar kalla förädling, af husdjuren, ty det förutan
skulle dessa djur förblifvit i samma tillstånd, som
då menniskan först underlade sig dem. - Förbättring,
eller s. k. förädling, af husdjur kan genom afveln
ske på tvänne sätt: 1) genom urval af de bästa och
för det afsedda ändamålet lämpligaste afvelsdjuren
samt deras parning med hvarandra, 2) genom korsning
eller parning af afvelsdjur, som tillhöra olika
raser. Det förstnämnda förfarandet grundar sig på
det redan angifna förhållandet att inom alla raser,
huru gamla de än må vara, det någon gång inträffar
att smärre individuella olikheter i kroppsformer och
egenskaper uppträda hos ett eller annat djur, hvilka
olikheter kunna vara fördelaktiga eller ogynsamma
för det ändamål, hvarför djuren underhållas. Genom
urval af dem bland dessa djur, hos hvilka det
förra är förhållandet, kan sålunda en ras eller en
kreatursstam förbättras (jfr Slägtskapsafvel). -
Vid korsning väljer man alltid handjur från den
ras, hvars kroppsformer och egenskaper man helt och
hållet eller endast till någon del vill öfverföra på
den blifvande afkomman efter dessa handjurs parning
med de hondjur, som finnas på en egendom eller i en
ort. (Jfr Korsning.)
Då inom de civiliserade landen menniskan använder
hästen antingen till ridt eller såsom dragare, och
då det icke finnes någon ras af hästar, inom hvilken
dithörande djur äro utmärkta i båda dessa afseenden,
måste man vid afveln bestämma om båda eller ettdera
af dessa slag skola uppfödas samt derefter utvälja
passande afvelsdjur. - Behof vet af ridhästar inom
Sverige är jämförelsevis ringa, i förhållande till det
af s. k. arbets- eller draghästar. Landets fullvuxna
hästar kunna antagas uppgå till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
