Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria / 303-304 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Hästesko, Johan Henrik - Hästfibel - Hästfiskar - Hästflugan - Hästförsäkring - Hästgraf - Hästhacka - Hästhofsört - Hästholmen - Hästigel - Hästkastanie - Hästkraft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blef halshuggen, på Ladugårdslandstorg
i Stockholm, den 8 Sept. 1790.
M. G. S.

Hästfibel. Se Arnica.

Hästfiskar, Hippocampus Leach., zool.,
ett egendomligt slägte,
tillhörande familjen Syngnathidae af de tofsgälade
fiskarnas ordning. Dessa fiskar utmärka sig
bl. a. genom sitt i vinkel mot kroppens längdaxel
ställda hufvud, som gifver fisken någon likhet med



hufvudet och halsen på en häst. (Deraf har slägtet
fått sitt namn.) Från det närstående, ännu mera
fantastiskt formade slägtet Phyllopteryx skilja
de sig genom frånvaron af dettas långa bladlika
kroppbihang. Kroppsköldarna hafva många mer eller
mindre utstående knölar eller taggar. På nacken finnes
ett slags kam med flere tagglika utskott. Honorna
bära rommen i en säck vid basen af stjertfenan. Några
och tjugo arter äro kända, de flesta från tropikernas
haf. Den mest bekanta arten, Kortnosiga hästfisken
(H. antiquorum Leach. l. brevirostris), förekommer
i Medelhafvet och Atlanten samt anträffas såsom
en sällsynthet äfven vid Storbritanniens sydkust.
R. L.

Hästflugan, Hippobosca equina L., zool., hör till
afdelningen Pupipara (lusflugorna) bland de insekter,
som kallas Diptera (tvåvingar l. flugor). Hästflugan
har icke några oceller. Vingarna äro längre än
bakkroppen och försedda med flere ådror, fötternas
klor äro tvåtandade. Kroppen är hård, glatt,
brunaktig. Hästflugan lefver under hästens svans och
kryper gerna hos menniskor in i veck af kläder samt
har ibland lyckats intränga i yttre hörselgången och
då vållat mycket obehag. Om djuret icke kan genast
utdragas ur hörselgången, dödas det bäst genom gångens
fyllande med varm olja, hvarefter det lättare kan
aflägsnas. O. T. S.

Hästförsäkring, den gren af kreatursförsäkringen,
som har till ändamål att bereda ersättning för
genom olycksfall eller sjukdom uppkommen skada
å häst, vanligen dock endast i det fall att
hästen dör eller blir oduglig till allt arbete,
men någon gång äfven då, när den ej vidare är
duglig till visst slag af arbete, för hvilket den
ursprungligen var afsedd. Alltför unga (yngre än
ett år) och alltför gamla hästar mottagas ej till
försäkring. Hästförsäkringen har sin stora betydelse
för egare af ett mindre antal hästar, men erbjuder
deremot ringa fördel åt de stora jordegarna, hvilkas
många hästar, så att säga, försäkra sig sjelfva. De
vigtigaste hindren för hästförsäkringsväsendets
utveckling ligga i svårigheterna att erhålla en
tillförlitlig mortalitetsstatistik och att utöfva
nödig kontroll öfver hästegarna. Hästförsäkring har
derför till sista tiden nästan uteslutande drifvits
af små ömsesidighetsbolag, hvilkas premier bestämmas
efter det årliga behofvet, och hvilkas medlemmar
jämförelsevis lätt kunna genom inbördes kontroll
förekomma alltför stora bedrägerier. Så vidt kändt
är, finnäs i Sverige (1883) 29 ömsesidighetsbolag,
som uteslutande eller delvis äro

afsedda för hästförsäkring, samt ett
hästförsäkringsaktiebolag, "Sveriges
hästförsäkringsaktiebolag" (stiftadt 1876 i
Stockholm).

Hästgraf, befästningsk., en nedskärning i marken
med framför liggande vall, afsedd att skydda hästar
för fientlig beskjutning. En sådan nedskärning
förekommer endast sällan, för artilleriets anspann,
då terrängen ej erbjuder tillräckligt skydd.
O. A. B.

Hästhacka, landtbr., åkerbruksredskap, som har till
ändamål att vid drillkultur borttaga ogräset mellan
drillarna. Den i Sverige vanligast använda hästhackan
rensar endast en rad i sänder. Hon tillverkas numera
oftast helt och hållet af jern. Till förställare har
hon ett flyttbart hjul, som dels stöder redskapet,
dels gör det möjligt att ställa detta till
större eller mindre djup. I en jernram, som genom
en tryckskruf kan ställas bredare eller smalare,
sitta fyra horisontalt skärande knifvar, och framför
dem finnes en skyffelformig bill. Denna hästhacka
drages af en häst och skötes af en karl. Bland de
i senare tider uppfunna hästhackorna äro Smiths och
Garretts de bästa. Jfr Drillkultur.

Hästhofsört. Se Tussilago.

Hästholmen. 1. En i Karlskrona skärgård mellan
Hasslö och Almö udde belägen holme, som till
skydd för reddens vestra inlopp är befäst. Redan
samtidigt med stadens första befästande anlades der
ett mindre jordverk, som i midten af 1800-talet
ombyggdes och försågs med kasematter. I enlighet
med 1867 års befästningsplan har fästet sedan dess
blifvit ytterligare förstärkt och utgöres nu af ett
pansarbatteri efter engelskt system till flankering
af inseglingsrännan, en större bombfast kasern, med
öppet takbatteri, samt mot söder ett jordbatteri,
som jämte en fristående mur sluter omkretsen. -
2. Hamnplats vid Vetterns östra strand, söder om
Omberg. 1. O. A. B.

Hästigel, Haemopis vorax Moqu. Tand.,
zool., en maskart, hörande till ordningen
Hirudinei (blodiglarna) bland Annelides
(ringmaskarna). Hästigeln skiljes från blodigeln (se
d. o.) derigenom att kroppen är mindre platt och icke
i kanten skarpt sågad. De tre käkarna hafva mindre
antal tänder än hos blodigeln. Hästigeln, som har 30
tänder i hvarje käk och saknar å sin svarta hud de
roströda ränder, hvilka utmärka den rätta blodigeln,
är allmän i stillastående vatten i Europa och norra
Afrika. Han biter sig fast i munnen eller svalget
hos hästar och boskap, som dricka af det vatten,
der igeln finnes. Det har äfven händt, att menniskor
(franska soldater i Algeriet) fått sådana iglar i
svalget. Äfven en annan igelart, Aulastomum Gulo
Moqu. Tand. kallas i Tyskland "hästigel" (pferdeegel).
O. T. S.

Hästkastanie. Se Aesculus.

<b>Hästkraft,</b< mek., kallas den i den praktiska
mekaniken begagnade enheten för att angifva den
verkan en ångmaskin, ett vattenhjul eller någon annan
kraftmaskin förmår utöfva. J. Watt (d. 1819) införde
denna benämning (Eng. horsepower) för att uttrycka
styrkan af de utaf honom konstruerade ångmaskiner. Man
fäster

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>