- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
313-314

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästskötsel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och uppträdde slutligen mot treenighetsläran. Han
såg i Kristus endast en af Guds ande uppfylld
menniska. Han blef slutligen häktad, dömd till döden
såsom kättare och afrättad i Konstanz 1529. Hans
förnämsta arbete är en öfversättning af profeterna
från hebreiskan (1527).

Häusser, Ludwig, tysk historieskrifvare, f. 1818,
förmåddes af den bekante historieskrifvaren
Schlosser att egna sig åt historiens studium,
promoverades till filos. doktor i Heidelberg
och offentliggjorde 1839 sitt förstlingsarbete,
Ueber die deutschen geschichtschreiber vom anfang
des Frankenreichs bis auf die Hohenstaufen,

ett ytligt och kritiklöst verk. Af vetenskapligt
värde voro deremot Die sage vom Tell, aufs neue
kritisch untersucht
(1840) och Die geschichte der
rheinischen Pfalz
etc. (1845). Lifligt öfvertygad
om att den historiska vetenskapens uppgift är att
framförallt lemna en ledtråd till lösning af samtidens
frågor, kastade han sig in i det publicistiska
och parlamentariska lifvet. Han utgaf den populära
tendensskriften Schleswig-Holstein, Dänemark und
Deutschland
(1846) och deltog 1846-47 i grundandet
af "Deutsche zeitung", hvars mål var att verka för
Tysklands enhet och för införandet af representativa
författningar i de tyska staterna. Under en del af år
1848 var han redaktör för denna tidning. På hösten
s. å. blef han medlem af den badensiska landtdagens
andra kammare, i hvilken han inom kort blef en af den
liberala majoritetens ledare. Då han 1850 såg alla
försök till Tysklands enhet omintetgjorda, drog han
sig tillbaka från det parlamentariska lifvet. 1851
erhöll han en aflönad professur i Heidelberg och
började s. å. förarbetena till sitt förnämsta
verk, Deutsche geschichte vom tode Friedrichs
des grossen bis zur gründung des Deutschen bundes

(1854-57; 4:de uppl. 1869), i hvilket han uttalar sin
förkastelsedom öfver den habsburgska familjepolitiken
och den gängse Napoleonskulten. H. tog en liflig
del i Badens kyrkliga strider, för hvilkas utgång
hans skarpa polemik emot både reaktionen inom den
protestantiska kyrkan och regeringens eftergifter
för katolikernas fordringar blef bestämmande. Då
i början af 1860-talet kampen om Österrikes eller
Preussens hegemoni i Tyskland uppflammade, ansträngde
H. alla sina krafter för att framkalla reform af Tyska
förbundet. Innan hans förhoppningar på en sådan gingo
i fullbordan, afled han d. 19 Mars 1867. Utom ofvan
nämnda arbeten utgaf H. Friedrich Lists "Gesammelte
schriften" (1850-51), jämte en biografi öfver denne,
samt Denkwürdigkeiten zur geschichte der badischen
revolution
(1851). H. var en utmärkt föreläsare,
och från alla delar af Tyskland drogo de studerande
till Heidelberg för att höra honom. Efter H:s
död offentliggjorde v. Oncken efter stenografiska
anteckningar hans föreläsningar öfver Geschichte der
französischen revolution 1789 bis 1799
(1867) och
Geschichte des zeitalters der reformation 1517-1648
(1868; 2:dra uppl. 1880).

Hö, landtbr., till kreatursfoder skördade och
torkade växter (vanligast gräsarter, men äfven

klöfver, vicker, lucern o. s. v.). Höets näringsvärde
beror af flere omständigheter: de växter, af hvilka
det är sammansatt, den väderlek, hvarunder och den
plats, hvarest dessa vuxit, tiden, då de skördats,
och sättet, hvarpå deras torkning handhafts. Om man
antager näringsvärdet hos medelgodt ängshö vara = 1,
så hafva (enl. E. Wolff) de vigtigare höslagen
följande näringsvärden: timotej 1,08, rödklöfver 1,10,
lucern 1,15, alsikeklöfver 1,20, vicker 1,22. Under
regnår blir allt foder af mindre närande beskaffenhet
än under torra somrar. Allt gräs, som växer på
sidlända marker är mindre näringsrikt än det, som
alstras på höglända. Det å kärr och myrar skördade
höet är vida underlägset hårdvallshöet, och såväl
det förra som det senare är af olika värde, eftersom
det skördats före eller efter blomningen. Alla till
hö afsedda foderväxter böra skördas vid blomningens
början. Sedan de öfverblommat, lemna de ett hö af
mycket underordnad beskaffenhet, vida mindre närande
och vida mer svårsmält, än om skörden hade verkställts
före eller vid blomningens början, då strån och
stjelkar ännu voro saftfulla. Men höets värde beror
äfven väsentligen af det sätt, hvarpå torkningen
egt rum. De till hö afslagna växterna böra så litet
som möjligt utsättas för sol, dagg och regn. Redan
då de något afvissnat, böra de derför sammanföras i
strängar, som sedermera, efter ytterligare afvissning,
uppsättas i vålmar. I vålmarna undergå de skördade
växterna en lindrig svettning och torka så pass
mycket, att de, om de sedermera utbredas, inom kort
kunna inbergas. Så behandlade behålla de sin gröna
färg, och höet plägar benämnas grönhö, i motsats
till brunhö, som erhålles, då de afmejade växterna
tidigare sammanföras i stora högar, hvarigenom de
taga starkare hetta och få en brunaktig färg. Äfven
brunhöet är ett ganska godt foderämne och fortares
med begärlighet af kreaturen. Att bereda sådant är
synnerligen lämpligt, om ostadig väderlek råder vid
bergningstiden; ty i sådant fall är det ofta förenadt
med svårigheter att få grönhöet så torrt, att det kan
inbergas oskadadt. Ett sätt att vid höbergningen göra
sig ännu mer oberoende af missgynnande väderlek är att
bereda s. k. surhö. Det skördade fodret nedlägges
dervid färskt i gropar, som sedermera täckas. Der
undergår det jäsning och förvandlas till en syrlig
massa, som efter hand utfodras. Denna metod kräfver
dock mycket arbete. Genom att vid inbergningen i
ladan eller stacken strö koksalt i höet, allteftersom
detta hvarftals in- eller upplägges, kan man förvara
det oskadadt, äfven om det icke är fullt torrt,
Klöfver, vicker och lucern äro mera svårtorkade än
gräs och böra behandlas särdeles varsamt, så att de
späda bladen, som äro mest närande, vid det afmejade
fodrets vändning och torkning ej må affalla. Dessa
växter torkas alltid säkrast genom hässjning
(uppsättning på "hässjor", å fältet för ändamålet
särskildt uppförda torkställningar), medelst hvilket
bergningssätt de äfven under längre regnväder kunna
skyddas så, att de icke synnerligen skadas. Klöfverhö
kan äfven inläggas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:25:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free