Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högförräderi - Höghetsrättigheter - Högkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bruka hänföras till högförräderi, dels bland "brott
mot statens yttre säkerhet och sjelfständighet",
dels bland "brott mot statsförfattningen". Såsom
straff stadgas för svårare fall dödsstraff eller
dödsstraff alternativt med tukthus på lifstid,
för lindrigare fall straffarbete på viss tid
eller statsfängelse. I Finland gäller i detta
ämne ännu Missgerningsbalken i 1734 års lag,
hvilken för förräderi, äfven om skada ej sker,
stadgar förlust af lif, ära och gods. Jfr Feloni.
J. H-r.
Höghetsrättigheter, statsr., de statssuveräniteten,
regerings- och herskaremakten tillkommande
rättigheter, i monarkiskt styrda stater äfven kallade
kronans prerogativ l. regalen i vidsträckt mening. Det
är sådana statsmakten tillkommande rättigheter,
hvilka, sammanfattade till en enhet, sammanfalla
med hvad som förstås med statsmakt, och det så,
att ingen annan än staten kan på dem göra anspråk,
och att staten ej kan bestå, derest statsmakten
vore i saknad af en enda af dem. Denna statens
höghet betyder, att hvarje enskildt intresse måste
underordna sig hvarje sant statsintresse. Alltefter
de olika riktningarna af statsmaktens verksamhet har
man skilt mellan olika höghetsrättigheter. Så omtalas
statens organisationshöghet, som afser bestämmandet
af de organ, genom hvilka statsmakten har att verka,
och ordnandet af deras inbördes förhållanden;
justitiehöghet, verksamheten för rättsordningens
upprätthållande och dertill hörande exekutiv- och
straffmakt; politiehöghet, som afser verksamheten
för utvecklingen af det materiella välståndet och den
andliga odlingen samt undanrödjandet af de hinder,
som deremot resa sig; den representativa högheten
i förhållande till utlandet, som innebär rätt för
statens herskarevilja att företräda staten såsom ett
helt i de förhållanden, i hvilka staten eller dess
medlemmar komma till en annan stat och dess medlemmar,
med rätt att föra krig, ingå förbund m. m., slutligen
militär höghet, som inbegriper rätt att anlita
medborgarenas personliga biträde till öfvervinnande
af hvarje motstånd mot statsviljan eller angrepp
mot statsordningen, och finanshöghet, rätt att för
statens ändamål förpligta medborgarena att ställa
egendom och förmögenhet till dess disposition. I
förhållande till andra stater framträder denna
statsmaktens höghet såsom territorialhöghet, hvilken
innebär rätt att med alla andra staters uteslutande
vara den bestämmande viljan, för hvilken alla, som
vistas inom statsområdet, måste böja sig. Slutligen
kan denna statens höghet framträda i förhållande
till annan samfundsverksamhet inom staten än den
politiska, nämligen statens kyrkohöghet, eller dess
rätt att bestämma den yttre kyrkliga ordningen i dess
förhållande till staten. De höghetsrättigheter,
som sålunda innebäras i statsmaktens begrepp,
komma egentligen till utöfning af den, hvilken
såsom personifikation af statens makt, höghet och
värdighet innehar och utöfvar högsta makten, till
följd hvaraf dessa höghetsrättigheter utgöra moment i
den styrande makten och särskildt tilläggas konungen
i den monarkiska
författningen, med den begränsning vid utöfningen,
som hvarje lands statsförfattning bestämmer. I
den mån, som den konstitutionella staten utbildat
sig, och således höghetsrättigheterna såsom
sådana mera tillhöra statsmakten in abstracto än
konkret framträda såsom attribut till någon bestämd
person eller konstitutionel makt, betecknar detta
namn snarare olika sidor af statsverksamheten än
maktfullkomlighetsarter. Ty så snart fråga blir
om att bestämma det omfång och det sätt, på hvilka
de skola göras gällande, blir utöfningen bunden ej
mindre af lag än äfven af sjelfständigt bestämmande
faktorers medverkan, hvadan höghetsrättigheten i
sin utöfning af den, hvilken särskildt betecknas
såsom dermed förlänad, ej sällan visar sig såsom
endast en verkställighetsåtgärd, hvilken ej kan
uraktlåtas. Höghetsrättigheterna blifva i detta
afseende detsamma som regeringsrättigheter, hvilka
hafva sin begränsning i den i statsförfattningen
grundade folkrepresentationens makt. Dessa
höghetsrättigheter, hvilka i de europeiska samhällenas
första tider ansågos såsom utstrålande från det
krönta hufvudets majestät, framställa sig således
nu ej längre såsom uttryck af maktfullkomlighet hos
någon enskild person, utan såsom vissa befogenheter,
som högsta maktens utöfvare besitter i sin egenskap
af regeringsmaktens innehafvare, samt tänkas alltid
såsom lagbestämda och konstitutionelt begränsade.
Med hänsyn till den förblandning, som egde rum
mellan kronans privata och statens offentliga
rättigheter, hafva dessa höghetsrättigheter
framträdt ej allenast såsom de i begreppet statsmakt
inneburna rättigheter, utan äfven såsom kronan
tillhörande förmögenhetsrättigheter l. regalen i
egentlig mening. De inbegripa då de inkomst- eller
vinstgifvande rättigheter kronan tillerkänt sig
framför de enskilde i deras privata verksamhet, ett
slags öfveregendomsrätt öfver allt, som är föremål
för eganderätt. Denna öfveregendomsratt har yttrat
sig i rätt till böter, ehvar än friden bröts, rätt
till jordegendom, till afgäld af densamma eller till
andel af afkastning, som erhålles genom begagnande
af jordytan eller jordens inre till förvärf,
s. k. grundregale (se d. o.), till andel i afkastning
af vissa näringar och i rätt att allena utöfva vissa
näringar. - Regeringsmaktens innehafvare kan allena
utöfva och göra ifrågavarande höghetsrättigheter
gällande. Exempel finnes dock derpå att dylika
rättigheter inom ett mindre område förlänats
åt personer, som varit staten underordnade. Så
hafva vissa höghetsrättigheter varit förenade med
jordeganderätt, t. ex. justitiehöghet i form af
patrimonialjurisdiktion. Der sådana höghetsrättigheter
finnas qvar, äro de inskränkta inom en bestämdt
begränsad del af statsområdet och till bestämda
funktioner, hvilkas utöfning är underkastad statens
lagar och öfveruppsigt. Se Beskattning, Statsanslag
och Statsreglering.
Högkor, byggnadsk., kallas i större medeltidskyrkor
den östligast belägna, för det högre presterskapet
afsedda delen af koret, ursprungligen bestående af
endast den halfrunda kor-nischen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
