Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högsäte - Högsäter - Högsäters-ån - Högt i vind - Högton - Högtryckningsmaskin - Högt vatten - Högtyska - Högvakt - Högverk - Högålder - Högås - Höhscheid - Höijer, Benjamin Karl Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plats, och denna förändring vann småningom allmän
efterföljd. Th. W.
Högsäter, socken å Dal i Elfsborgs län,
Valbo härad. Arealen 11,933 har. 2,867
innev. (1881). H. bildar med Jerbo, Rennelanda, Lerdal
och Råggärd ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Karlstads stift, Vestra Dals kontrakt.
Högsäters-ån. Se Dal.
Högt i vind, sjöv., säges om ett fartyg, som kan
segla nära mot vinden. Ju närmare mot vinden ett
fartyg kan segla, dess högre i vind säges det ligga.
L. H.
Högton, den största tonhöjd, hvartill man vid fullt
naturligt tal i regeln låter rösten uppstiga. Högton
i denna mening kallas också akut och sättes i motsats
mot lågton, eller gravis. Intervallen mellan dessa
båda tonhöjder kan i olika språk eller dialekter vara
högst olika. I latinet och grekiskan uppgifves akut
hafva legat ungefär en qvint öfver gravis, liksom
förhållandet är i den svenska fryksdalsdialekten. I
uppsvenskt riksspråk torde intervallen utgöra högst en
ters. I en mängd moderna språk plägar högton tillkomma
endast en stafvelse med stark tonvigt. Icke så i
svenskan, som t. ex. visserligen i presens skänker
har högton på den första, starkt betonade stafvelsen,
men deremot i pluralen skänker på den andra, svagare
betonade. - Tyska språkforskare (och efter deras
föredöme någon gång äfven svenska) använda vanligen
termen högton (hochton) i betydelsen af stark
to-vigt (ej ton-höjd), liksom ock lågton (tiefton)
får betyda svag tonvigt. Jfr Exspiratorisk accent.
Ad. N-n.
Högtryckningsmaskin brukar man kalla en ångmaskin,
vid hvilken ångan, sedan hon verkat i cylindern,
får utströmma i fria luften. Se Ångmaskin.
G. E. D.
Högt vatten, sjöv. 1. En ovanlig stigning hos
vattenytan, vanligtvis orsakad af vissa stormar. -
2. Det högsta vattenståndet, som tvänne gånger
på dygnet eger rum på de ställen, der tidvatten
råder. Jfr Ebb och Flod. R. N.
Högtyska. Se Fornhögtyska.
Högvakt, krigsv. Se Vakt.
Högverk, krigsv. Se Fästning, sp. 628.
Högålder. Se Bränneålder.
Högås, socken i Göteborgs och Bohus län, Lane
härad. Arealen 1,887 har. 591 innev. (1881). Annex
till Skredsviks pastorat, Göteborgs stift, Elfsyssels
norra kontrakt.
Höhscheid, kommun i preussiska
regeringsområdet Düsseldorf (Rhenprovinsen),
nära Solingen. 11,020 innev. (1880). Jerngjuterier
och hammarverk. Fabrikation af knifvar, saxar och
blanka vapen.
Höijer, Benjamin Karl Henrik, universitetslärare
och filosof, föddes på Klingsbo i Stora Skedvi
socken i Dalarna d. 1 Juni 1767. Hans fader var då
bataljonspredikant vid Dalregementet. Vid 11 års
ålder skickades han till Vesterås för att genomgå
dervarande skola och gymnasium. Efter hvad det
berättas, lär han redan der hafva fått pröfva på
något af den orättvisa, som sedermera skulle i så
rikt mått vederfaras honom. Hans öfverlägsna anlag
och karaktersfasthet skola nämligen icke alltid
hafva rönt tillbörligt erkännande från lärarnas
sida, och ingen af dessa skall med större ynnest
omfattat honom, med undantag af den såsom skald
och vitter författare bekante Olof Bergklint. Dock
erhöll H. de utmärktaste vitsord, när han vid
16 års ålder afgick till Upsala universitet, der
han inskrefs såsom student 1783. Vid universitetet
förvärfvade han grundliga och omfattande insigter i
den grekiska och romerska literaturen, historien och
nyare tiders vitterhet, men i synnerhet studerade
han filosofi, hvartill hans håg först väcktes
genom åbhörandet af Boethius’ föreläsningar öfver
Kant. År 1788 tog han den filosofiska graden och
blef 1789, efter utgifvandet af en afhandling:
Quid artibus elegantioribus mores debeant, kallad
af Boethius till docent i praktisk filosofi. Det
oaktadt öfvergaf han 1790 universitetet och lät
inskrifva sig i Kanslikollegium i Stockholm, men
återvände redan året derefter till Upsala.- Under åren
1795-98 utvecklade han en utomordentlig verksamhet i
G. A. Silverstolpes "Litteraturtidning" och "Journal
för svensk litteratur". År 1798 blef han utnämnd
till adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi,
sedan han kort förut gjort en resa till Danmark och
Tyskland samt derunder gjort bekantskap med Klopstock
och knutit varaktig vänskap med Reinhold samt i
synnerhet med Fichte och Schelling. I Febr. 1799 blef
genom professor Christiernins frånfälle professuren i
teoretisk filosofi ledig i Upsala. Ehuru H. enhälligt
uppfördes å första förslagsrummet till detta ämbete,
för hvars erhållande han utgifvit inledningen till
sitt arbete Om den philosophiska constructionen,
blef han dock förbigången. För att undfly de
obehagligheter, af hvilka denna befordringsfråga
varit åtföljd, företog H. 1800 -1802 en ny resa,
hvarunder han ett helt år vistades i Paris, besökte
Schweiz och uppehöll sig en längre tid i Berlin. I
denna stad fann han de ideella intressen, som han
fåfängt sökt i Paris och hos de franska lärde, umgicks
förtroligt med Fichte, gjorde bekantskap med Tieck,
bröderna Schlegel m. fl. Under sin frånvaro i utlandet
sökte han förgäfves en professur vid universitetet i
Åbo. Samma öde vederfors honom efter återkomsten till
fäderneslandet vid ansökningen af fyra professurer och
tvänne lektorstjenster. Först efter statshvälfningen
1809 befordrades han till professor i teoretisk
filosofi vid Upsala universitet. Länge blef det dock
ej honom förunnadt att verka på denna lärareplats,
som han så mycket eftersträfvat. Han dog nämligen
redan d. 13 Juni 1812 i Upsala.
Orsaken till att en person med H:s öfverlägsna
vetenskapliga förmåga nödgades i nio år qvarstanna
på sin underordnade plats såsom filosofie adjunkt
är att söka i skuggrädslan hos Sveriges dåvarande
konung, Gustaf IV Adolf, i förening med vissa
förhållanden vid Upsala universitet under 1700-talets
sista årtionde. Efter hvad Isr. Hwasser berättar,
hade derstädes såväl bland universitetets yngre
lärare som bland de äldre studenterna bildat sig en
mängd föreningar, som voro ett slags efterapning af
revolutionens klubbar i Paris. Dock voro de flesta
af dem ej af politisk natur, utan hade endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
