Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hörberg, Per - Hörby - Hörceller - Hörd l. Hard - Hörðafylke - Hörðaland - Hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för hans närmaste omgifning endast var och förblef
en gåta och - en inkomstkälla.
H:s verk äro i främsta rummet hans altartaflor, af
hvilka man känner ett antal af 87, spridda öfver
södra delen af Sverige, mest i Östergötland,
Småland, Nerike och Halland, såväl i städer
som på landsbygden; de flesta äro hans egna
kompositioner. Han har dessutom, enligt förteckning,
målat omkr. 600 andra taflor, religiösa, historiska,
mytologiska och genremålningar, porträtt, vägg-
och teaterdekorationer m. m., allt ifrån 1764 till
sin död. Vidare utförde han en mängd etsningar i
koppar, träsnitt, gravyrer i bly, papp och tenn
(ett slags klichéer) samt tusentals handteckningar,
mest i tuschlavyr, och förfärdigade statyer i trä
och lera o. s. v. Hans sökande ande räckte dessutom
till för andra sysselsättningar: han författade
åtskilliga afhandlingar, t. ex. Målare-nöjen och
nytta (1804, handskrift, i k. biblioteket), Skola
för nybegynnare uti tecknings- och målarekonsten
(1805, handskrift, i Göteborgs läroverksbibliotek)
samt sin egen lefvernesbeskrifriing, uppsatt 1791, med
tillägg af 1815 jämte åtskilliga förteckningar öfver
taflor m. m., utg. af Atterbom 1817, med förord och
efterskrift. Detta sistnämnda arbete är ett i sin art
klassiskt bidrag till skildringen af svenskt lif under
1700-talet, af den nöd, som herskade, af snillets
förmåga att bryta sig väg trots alla hinder. - Alla,
som sett ett flertal af H:s altartaflor, äro ense om
att prisa hans öfverlägsna komposition, dess rikedom
och redighet, hans förmåga af upphöjd stämning
i det hela, af en djup, men harmonisk kolorit,
af mästerligt perspektiv och goda ställningar i
figurerna. Det högre själsuttrycket lyckades honom
endast i äldre eller lidande ansigten; den rena,
behagfulla skönheten, qvinnans, barnets, låg ej inom
hans förmåga, emedan den ej legat i hans åskådning
under lifvets egentliga blomstringstid. Hans färg
förråder en djupt anlagd kolorist, som dock ej fann
någon näring för sina försök i samtidens konst eller
i åskådandet af äldre mästerverk. Pilo utöfvade
det mesta inflytandet på honom i detta afseende,
liksom han sannolikt gaf hans teckning denna vekhet
och osäkerhet, som så föga sammanstämmer med de
höga uppgifter H. förelade sig. Med ett ord: det är
väsentligen skola, underbyggnad, man hos H. saknar,
emedan han ur sig sjelf måste hemta hela den skatt
af konstnärlig intuition han det oaktadt lägger i
dagen. En samtidas antagande att H. varit ämnad till
genremålare möter den bestämdaste vederläggning i
hela arten af hans skaplynne, i den stora följd
af arbeten han under hela sitt lif alstrat, och
i hvilka det religiösa, det historiska elementet
spelar hufvudrolen. Ytterligare bevis för att
H. ej af naturen var anlagd till genremålare voro
hans oförmåga att träffa porträttlikhet samt hans
förkärlek för de kolossala måtten, hvilka endast vid
altartaflorna kunde ifrågakomma inom vårt land. Ett
godt tillfälle att lära känna dessas kompositioner
erbjudes af den samling utkast H. skänkte till
konstakademien, och hvilken förvaras i dennas
bibliotek, äfvensom genom de etsningar han sjelf
utfört efter de bästa af dem. Åtskilliga af dessa
raderingar äfvensom hans träsnittsförsök m. m. visa,
att H. ej var så oförmögen af ett fint utförande i
enskildheter, som man af flere uttalanden från hans
biografer skulle vilja sluta. Om H:s öfriga målerier
är föga att säga: med undantag af ett eller annat
mycket karakteristiskt porträtt samt de taflor han
utfört öfver religiösa ämnen, delvis efter motiv från
sina altartaflor, äro de i det hela underordnade. De
historiska kompositionerna röja i allmänhet samma
tekniska företräden som de religiösa, men sakna den
fläkt af upphöjd stämning, som uppbär dessa, och
äro dessutom ofta svaga i kostymen. - H. sysslade
på lediga stunder äfven med mekanik, astronomi,
naturkunskap och nästan alla föremål för ett vetgirigt
sinne. Såsom konstnär har han lemnat ett storartadt
bevis på det svenska folklynnets pittoreska begåfning,
men tillika hejdats af de ofta öfvermäktiga hinder,
hvilka i norden lägga sig i vägen för en full mognad
af konstnärsanlagen och konstutöfningen. -rn.
Hörby, socken i Malmöhus län, Frosta härad. Arealen
6,480 har. 2,757 innev. (1881). H. bildar med Lyby
ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Lunds stift,
Frosta kontrakt. - I H. finnes ett 1877-79 uppfördt
länslasarett.
Hörceller. Se Hörselorgan.
Hörd l. Hard, Ivar Vidfamnes fosterfader. Det
berättas i en saga, att Ivar en gång, då han sof på
akterdäcket af sitt krigsskepp, i drömmen tyckte
sig se en stor drake komma flygande från hafvet,
efterföljd af en ofantlig fogelsvärm. Vidare tyckte
han sig se ett regn och oväder medförande svart
moln, som höljde både draken och foglarna i mörker
och som utbredde sig öfver hela hans vidsträckta
rike. Slutligen syntes honom alla hans krigsskepp vara
förvandlade till hvalar och löpa ut åt hatvet. När
Ivar vaknade, uppmanade han sin fosterfader, som
stod på en klippa ofvanför landbryggan, att tyda
drömmen. H. svarade först undvikande, men yttrade
sedan, att drömmen bådade Ivars snara död, och
att riket skulle delas mellan hans fiender. Sedan
Ivar under fortsatt samtal med H. blifvit af denne
förliknad med midgårdsormen, svarade konungen vredgad:
"Far nu ned till midgårdsormen och låt oss pröfva
hvarandra". Derpå störtade han sig öfver bord, och
H. kastade sig i hafvet ned från berget. Efter den
stunden såg ingen menniska någonsin mera till någon
af dem. Th. W.
Hörðafylke kallades i medeltiden den del af det
vestanfjällska Norge, som nu bildar Söndre Bergenhus
amt. Det begränsades af Sogn, Hallingdalen,
Nummedalen, Telemarken och Kogaland samt var
deladt i tre delar: Hörðaland, Vörs (Voss) och
Harðangr. Under medeltidens senare skede innefattade
det fyra syssel. O. A. Ö.
Hörðaland, den närmast kusten liggande delen af
Hörðafylke (se d. o.), sträckte sig från þinganes till
Flokavarði och delades af Harðsjör (Korsfjorden)
i Nordrhörðaland och Sunnhörðaland. Innevånarna
kallades hörðar, O. A. Ö
Hörde, stad i preussiska regeringsområde Arnsberg
(Westfalen). 12,458 innev. (1880). Stora jernverk
och Stenkolsgrufvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
