Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Iatropha (L.) Kunth, bot. farmak., ett slägte inom nat. fam Euphorbiaceæ S:t Hil. - Ibadan - Ibanag - Ibarra - Ibarra, Joaquim - Ibras - Ibb, Sankt - Ibbenbüren - Iberer - Iberien - Iberiska bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Syd-Amerika och Vestindien är öfverallt besatt
med brännhår, hvilkas blotta beröring framkallar
bläsor. Mjölksaften, frukterna och deras feta olja
verka ytterst skarpt och häftigt afförande. I curcas
L. (Curcas purgans Endl.), som är inhemsk å Cuba
och i Nya Granada samt odlas i andra tropiska land,
är illa beryktad för sin skarpa, frätande mjölksaft,
hvilken t. o. m. angriper silfver och å linne lemnar
outplånliga fläckar. Dess svartaktiga, med gråa
strimmor något spräckliga frön äro i somliga land ännu
officinella och kallades förr Semina Ricini majoris
l. Nuces catharticae americanae (i Frankrike Pignons
d’Inde). De äro luktlösa, smaka först mandelartadt
och sötaktigt, men sedan brännande skarpt och verka
i högsta grad häftigt afförande samt kräkväckande,
ofta farligt och t. o. m. dödligt. Den ur dem pressade
oljan, Oleum Ricini majoris l. Ol. infernale, verkar
likt Crotonolja. I. Manihot L. har stora stärkelserika
rotstockar, hvilka stundom, alldeles oriktigt, blifvit
kallade Arracacharötter. Se Arracacha och Manihot.
O. T. S.
Ibadan, stad i vestra Afrika, i landet Joruba,
omkr. 130 km. inåt landet från Lagos och 80
km. n. ö. om Abeokuta. Omkr. 100,000 innev., till
större delen slafvar. Staden lyder till namnet
under konungen af Oja, men är i verkligheten
ett sjelfständigt samhälle och har äfven flere
vasallstäder. Högsta makten tillhör tvänne höfdingar,
hvarjämte finnes en qvinlig myndighet, Ijaloda,
till hvilken alla tvister mellan qvinnorna
hänskjutas. Staden har 24 moskéer och flere
muhammedanska skolor, och i dess närhet finnes en
engelsk missionsstation.
Ibanag, ett af de 12 särskilda språk, som talas på
Filippinerna och utgöra en särskild grupp inom de
malajiska språken. H. A.
Ibarra, hufvudstad i prov. Imbabura i sydamerikanska
republiken Ecuador. Vid jordbäfningen 1868
skola 10,000 af stadens omkr. 13,000 innev, hafva
omkommit. I. grundades 1597 af Alvaro de Ibarra,
president i Quito.
Ibarra, Joaquim, spansk boktryckare, f. 1726, d. 1785,
bragte i sitt hemland boktryckerikonsten till en hög
grad af fullkomning. De mest bekanta alstren af hans
press äro praktupplagor af bibeln, af mozarabiska
missaler och Don Quijote.
Ibas, biskop af Edessa i Syrien, död 457. Beskylld
för nestorianska tänkesätt, blef han på kyrkomötet
i Efesus 449 dömd sitt ämbete förlustig. Från
denna dom vädjade I. till det fjerde ekumeniska
mötet i Chalcedon, som 451 återinsatte honom i
hans värdighet. Hans Bref titt Mares, hvari han med
ganska anmärkningsvärd måtta och sjelfständighet
yttrade sig öfver den då pågående striden om Kristi
naturers förhållande till hvarandra, blef på femte
ekumeniska mötet i Konstantinopel (553) fördömdt som
kätterskt. Jfr Trekapitelstriden. P. F.
Ibb, Sankt, socken, omfattande ön Hven, i Malmöhus
län, Rönnebergs härad. Arealen 751 har. 851
innev. (1881). S:t I. utgör ett regalt pastorat af
3:dje kl., Lunds stift, Rönnebergs kontrakt.
Ibbenbüren, stad i preussiska regeringsområdet
Münster (Westfalen), vid Aa. 3,907
innev. (1880). Jernverk och Stenkolsgrufvor.
Iberer (Grek. Iberes), tvänne forntida folk, det
ena i Europa, det andra i Asien. 1. De europeiska
ibererna synas hafva varit Pyreneiska halföns
urbefolkning (se Hispaner), hvarför denna ock
kallades Iberia. Äfven aqvitanerna, i sydvestra
Gallien (Frankrike) mellan Pyreneerna och Garonne,
voro enligt Caesar en iberisk stam. Ursprungligen
innehades äfven Medelhafskusten från Pyreneerna
till Rhône af iberiska fylken, som dock med tiden
undanträngdes af eller sammansmälte med de norr ifrån
framträngande kelterna (gallerna). En antydan om denna
blandning ligger i namnet keltiberer. En qvarlefva
af ibererna anses baskerna (se d. o.) vara. -
Enligt Thukydides skola äfven sikanerna, som på hans
tid (5:te årh. f. Kr.) bebodde Siciliens vestra del,
hafva varit iberer, som af ligurerna förjagats från
trakten af floden Sicanus i "Iberien". Hela denna
sägen klingar likväl tämligen fabelaktigt och beror
måhända blott på en tillfällig namnlikhet. - 2. De
asiatiska ibererna bodde fordom på södra sluttningarna
af Kaukasus vid floden Kyros’ (Kuras) öfre lopp i
det nuv. Georgien. Deras område gränsade i v. till
Kolchis, i s. till Armenien, i ö. och n. ö. till
Albanien och i n. till Kaukasus. Deras hufvudstad
var Harmozika. Deras nationalitet kan ännu icke med
säkerhet bestämmas. De försvarade mot perserna sin
oafhängighet, kufvades för en kortare tid af Alexander
den store och betvungos först vid tiden för det tredje
mithridatiska kriget af Pompejus (65 f. Kr.). Under
den följande tiden voro de ömsom oafhängiga, ömsom
beroende af romarna, af partherna eller af det
nypersiska riket. Enligt Strabo bestod hela folket
af fyra kaster: 1) konungarnas, ur hvilken en medlem
på grund af härkomst och ålder utsågs till folkets
öfverhufvud, en annan korades till föreståndare
för rättskipningen och befälhafvare öfver hären; 2)
presternas; 3) krigarnas och åkerbrukarnas samt 4)
de lifegne handtverkarnas. Hvarje slägt bildade ett
litet samhälle för sig med egendomsgemenskap och
med slägtens äldste (patriark) såsom hufvud. Deras
lefnadssätt och religion liknade medernas och
armeniernas; den mediska Ormuzdsdyrkan hade vunnit
insteg hos dem. Deras historieskrifvare, Moses
från Chorene, berättar, att vid kristendomens
införande, i början af 4:de årh., Ormuzds
afgudabeläte förstördes. Med kristendomen vann
den grekiska civilisationen insteg hos dem;
men hon gick till största delen förlorad under
de efter mongolernas tåg (1200-talet) utbrytande
krigen mellan perser och turkar. (Se Georgien.)
S. F. H.
Iberien (Lat. Iberia, Grek. Iberia) i forntiden
benämning på 1. Pyreneiska halfön, 2. det
fruktbara området kring floden Kyros (Kura), det
nuv. Georgien. (Jfr Iberer.)
Iberiska bergen, en af några författare begagnad,
tämligen ovanlig benämning på de randberg, som i
nordöst begränsa det kastilianska höglandet. Sedda
från de lägre trakterna hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
