Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibn-Batuta - Ibn-Chaldun (Kaldun), Abu-Sejd Vali-ed-din - Ibn-Challikan (Kallikan), Sjems-ed-din - Ibn-Duréjd, Abu-Bekr - Ibn-el-Athir, Abu-l-Hásan Ali (El-Djesari) - Ibn-el-Bejtar l. Ibn-Bejtar, Abu-Muhammed Abdállah - Ibn-el-Farid, Abu-Hafs Omar - Ibn-el-Mukáffa - Ibn-el-Vardi (Ibn-al-Vardi) - Ibn-es-Salg - Ibn-Fozzlan (Fadlan) - Ibn-Hánbal (Ibn Hámbal), Abu-Abdállah Ahmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Java, samt återvände från Kina efter 25 års frånvaro
till Tanger. 1352 besökte I.-B. Spanien och sändes
sedermera af sultanen af Marokko till Timbuktu och
det inre Afrika. Han bosatte sig slutligen i Fes,
der han dog 1377. Hans utförliga och pålitliga
beskrifning öfver alla de land och städer han besökt
utmärker sig för rika och intressanta detaljer
samt har utgifvits, jämte fransk öfversättning,
af Defrémery och Sanguinetti under titel "Voyages
d’Ibn Batoutah" (5 bd, 1855-59). En afhandling
med titeln "Ibn-Batutah’s resa genom Maghrib"
(inledn., text, öfvers. och kommentar) är utgifven
af H. N. Almqvist (i Upsala univ.:ts årsskr. 1866).
H. A.
Ibn-Chaldun (Kaldun), Abu-Sejd Vali-ed-din, en
af arabernas yppersta historiska och politiska
författare, född i Tunis 1331, var stor-kadi i Kairo,
beledsagade sultan Farradj på hans krigståg till
Syrien mot Tamerlan (1401), råkade der i fångenskap
och återvände efter sitt frigifvande till Kairo, der
han dog 1406. Hans stora historiska arbete (utg. i 7
bd i Bulak, 1867) består af 4 skilda delar: 1. den
berömda och ofta citerade mukaddemat, "inledning",
ett högst värdefullt kulturhistoriskt verk, utgifvet,
ehuru icke fullständigt, under titeln "Prolegomènes
d’Ebn-Khaldoun" af Quatremère (1858) och öfvers. af
de Slane (i "Notices et extraits", 1863); 2. gamla
tidens, särskildt Arabiens, historia från verldens
skapelse till Muhammed; 3. arabernas historia i Afrika
och Spanien jämte berbernas historia från äldsta tider
till 14:de årh., den senare utgifven under titeln
"Histoire des Berbères" af de Slane i arabisk text och
fransk öfvers. (6 bd, 1847-56); 4. de muhammedanska,
särskildt de egyptiska, dynastiernas historia.
H. A.
Ibn-Challikan (Kallikan), Sjems-ed-din, arabisk
skriftställare och biograf, född i Arbil, nära Tigris,
1211, var stor-kadi först i Kairo, sedan i Damaskus,
der han dog i stor fattigdom 1282. Redan tidigt
vann han stort anseende som mångsidigt lärd, och
flere utmärkte män, bland andra historieskrifvarna
Beha-ed-din och Ibn-el-Athir, räknade sig till
hans lärjungar. Hans hufvudarbete är: Kitab
wafajat el-ajan (berömde mäns lefnadslopp),
utg. af Wüstenfeld (2 bd, 1840) och af de Slane
(1842) samt af den senare öfvers. på engelska: "Ibn
Khallikans biographical dictionary" (4 bd, 1843-71).
H. A.
Ibn-Duréjd, Abu-Bekr, arabisk filolog och skald,
född i Bassora 838, död i Bagdad 933, är författare
till det bekanta Maksura, ett lofqväde öfver
Bassoras utmärkte män, hvilket fått sitt namn
deraf att alla (129) verserna sluta med bokstafven
elif maksura (korta elif). Ibn Challikan nämner
flere andra betydande verk af honom, af hvilka
ett, Kitab el-iltikak, "härledningens bok",
utgifvits af Wüstenfeld under titeln "Ibn Dorejd’s
genealogisch-etymologisches handbuch" (1854).
H. A.
Ibn-el-Athir, Abu-l-Hásan Ali, kallad El-Djesari
efter sin födelsebygd El-djesira (Mesopotamien),
en af de berömdaste arabiska historieskrifvare,
född 1160. tillbragte större
delen af sin lefnad i Mosul, der hans hem utgjorde en
medelpunkt för historiska studier, deltog i striden
mot korsfararna och dog i nämnda stad 1233. Hans
stora, ännu i dag högst vigtiga verldshistoria,
Kamil et-tauarich (Den fullkomligaste historien),
har utgifvits af svensken K. J. Tornberg under titeln
"Chronicon quod perfectissimum inscribitur (13 bd,
1867 -74). Om hans "Atabekernas historia" meddelade
de Guignes underrättelser i "Notices et extraits"
(1:sta bd). H. A.
Ibn-el-Bejtar l. Ibn-Bejtar, Abu-Muhammed Abdállah,
arabernas berömdaste botanist, härstammade från
Malaga, gjorde vidsträckta botaniska resor i Grekland,
Mindre Asien, Syrien och Egypten, blef med stora
utmärkelser mottagen af sultanerna i Damaskus och
Kairo samt dog i Damaskus 1248. Hans förnämsta arbete,
lat. öfvers. "Materia medica" (1602), stöder sig
på Dioskorides och ligger till grund för Bocharts
berömda "Hierozoicon" samt öfversattes 1842 på tyska
af Sontheimer. H. A.
Ibn-el-Farid, Abu-Hafs Omar, arabernas störste
mystiske diktare, föddes i Kairo 1181 och dog
1234. Hans öfver hela Orienten spridda Divan,
"diktsamling" (utgifven i litografiskt tryck i
Damaskus, 1841) innehåller utom smärre stycken 4
stora dikter: Chamrijje (vinsången), som besjunger
den gudomliga kärleken under vinets sinnebild
(öfvers. till tyskan af Löwendal, 1851), och
tre dikter, som benämnas efter den bokstaf, som
bildar rimmet dikten igenom. Den största af dessa
är Tajijje fi-t-tasávvuf (T-dikten om sufismen, 760
distika, som alla rimma på t), som utgifvits af J. von
Hammer-Purgstall, med tysk öfversättning, under titeln
"Das hohe lied der araber" (1854). H. A.
Ibn-el-Mukáffa, arabisk skriftställare, född af
parsiska föräldrar i Farsistan, öfvergick sedermera
till islam och utbytte sitt persiska namn Rusbe mot
Abdallah. I anledning af några smädliga verser om
ståthållaren i Bassora blef han vid 36 års ålder
bränd i denna stad 759 (762?). Hans förnämsta
arbeten äro: Durra jatima (En allenastående
perla), en spiritualistisk afhandling, det vigtiga
Siar-el-muluk (Konungabiografierna), en öfversättning
af Danischvers på pehlvi skrifna "Chudai-name"
(Konungaboken, af Ferdusi poetiskt omarbetad till
hans berömda "Sjah-name"), samt Kitab kalila wa-dimna
(Boken om Kalila och Dimna), utg. af de Sacy, 1816.
H. A.
Ibn-el-Vardi (I.-al-V.), arabisk geograf. Se Arabisk
literatur, sp. 945.
Ibn-es-Saig. Se Arabisk literatur sp. 948.
Ibn-Fozzlan (Fadlan), arabisk historieskrifvare
och geograf. Se Arabisk literatur, sp. 944.
Ibn-Hánbal (Ibn Hámbal), Abu-Abdállah Ahmed, den siste
af de fyra stora imamerna (se Imam 3), föddes i den
turkmeniska staden Meru 780, blef för sina religiösa
åsigter af kalifen Muhammed III el-mutasim fängslad
och gisslad samt dog i Bagdad 855. Den af honom
grundlagda ritusformen anses som den strängaste af
alla islamska och räknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
