Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibn-Hánbal (Ibn Hámbal), Abu-Abdállah Ahmed - Ibn-Háukal - Ibn-Hisjam, Abd-el-málik - Ibn-Hunéjn - Ibn-Ishak - Ibn-Kutejba (Koteiba), Abdállah (El-dinawari) - Ibn-Málik - Ibn-Musa - Ibn-Roschid - Ibo - Ibrahim pascha - Ibsen, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sannolikt ett mindre antal anhängare, hanbaliter,
än de tre öfriga. Af dessa herskar malikiternas,
den dernäst strängaste, i norra Afrikas kustland;
hanefiternas, den mildaste och minst formalistiska,
omfattas af turkar och tatarer, och sjafeiternas,
den mest muhammedanska, är allmännast i Egypten och
Syrien, medan hanbaliterna synas vara spridda bland
de öfriga. H. A.
Ibn-Háukal, arabisk resande, lemnade Bagdad 942
och bereste under 28 år de flesta af den tidens
muhammedanska land från Atlantiska oceanen till
Sind. Vid denna flod sammanträffade han med den
berömde geografen Istáchri, hvarvid bägge jämförde
och ömsesidigt beriktigade sina anteckningar. I.-H:s
resebeskrifning, El-masalik wa-l-mamalik (Vägarna
och rikena), innehåller, utom vigtiga geografiska
notiser, värdefulla historiska och etnografiska
bidrag. Först bekant genom en af Ouseley gjord engelsk
öfversättning af en persisk bearbetning, "The oriental
geography by Ibn Haucal" (1800), har det sedermera
delvis utgifvits bl. a. af Ch. M. J. Frähn ("De
Chasaris"), 1822, M. Amari ("Journ. Asiat.", 1845,
och "Bibliotheca arabo-sicula"), A. Sprenger ("Sind,
Sedjestan and Khorasan", urtext, öfversättning och
kartor i "Journ. of the As. Soc. of Bengal", 1852-53).
H. A.
Ibn-Hisjam, Abd-el-málik, berömd arabisk författare,
d. 830, skref en mängd arbeten - arabiska
literaturhistoriker namngifva ända till 180 -,
som utgöra en af de förnämsta källorna för arabisk
genealogi, traditionsvetenskap och stridssagor. Det
för oss vigtigaste af dessa är dock en bearbetning af
Ibn Ishaks (d. 680) biografi öfver Muhammed (utg. af
Wüstenfeld, 1860), öfvers. af Weil (1864). H. A.
Ibn-Hunéjn, arabisk astronom i 9:de årh., bearbetade
Ptolemaios’ verk, "Megale syntaxis", af araberna
kalladt al-megisti ("den största"), hvaraf européernas
almagest (se d. o.). H. A.
Ibn-Ishak, Muhammeds biograf. Se Ibn-Hiam
Ibn-Kutejba (Koteiba), Abdállah, kallad El-dinawari
(efter staden Dinawar i Indien, der han var domare),
berömd arabisk historieskrifvare och filolog, f. i
Bagdad 829, d. derstädes 889. Hans förnämsta arbeten
äro: Kitab el-maarif fi-t-tarich (De historiska
kunskapernas bok), utg. af Sprenger ("Bibliotheca
indica", 11:te d.) och af H. F. Wüstenfeld
("Handbuch der geschichte", 1850), Tabakat-es-suara
(Skaldernas klasser), en af de förnämsta källorna
till J. von Hammer-Purgstalls "Literaturgeschichte
der Araber", och Ahadith el-imame (Imamämbetets
traditioner), delvis utgifvet i "Bibliotheca
arabo-sicula" (1856) och i Gayangos’ "History of the
muhammedan dynasties in Spain" (1:sta bd, 1840).
H. A.
Ibn-Målik, arabisk grammatiker. Se Arabisk literatur
sp. 943.
Ibn-Musa, arabisk matematiker. Se Arabisk literatur,
sp. 946.
Ibn-Roschid. Se Averroes.
Ibo. 1. Se Ibu. - 2. Stad i den portugisiska
besittningen Mozambique på Syd-Afrikas östra kust,
300 km. n. om Mozambique.
Den ligger på en liten ö med samma namn i
Quirimba-arkipelagen (28 småöar) samt är hufvudort
i ett distrikt, som jämte dessa öar omfattar flere
portugisiska orter på fastlandet. Ön har omkr. 2,500
innev., och distriktet hade 1873 6,590 innev. (5,150
slafvar och 1,440 fria). De förnämsta produkterna från
distriktet äro sköldpaddor, sesamolja och orseille.
Ibrahim pascha, ståthållare i Egypten, verklig
eller adopterad son till ståthållaren Muhammed Ali,
f. 1789, hade redan förvärfvat krigarerykte genom
sina lyckliga operationer emot upprorsmakare i Öfre
Egypten och mamluker i Nubien, då han vid 27 års
ålder, 1816, erhöll befälet öfver expeditionen emot
de sekteriske vahhabiterna i Arabien. Han slog dem i
flere drabbningar, eröfrade medelst stormning deras
hufvudstad, Derajeh, 1818, och tog deras anförare
Abdallah tillfånga. 1824 drog han med en talrik
och välrustad egyptisk här och flotta till Grekland
för att bistå sultanen vid kufvandet af grekernas
uppror. På våren 1825 stormade han det vigtiga
Navarino på Morea och härjade hela halfön, hvarefter
han i förening med den turkiska hären belägrade
och intog det fasta Missolongi (1826). Efter den
turkisk-egyptiska flottans förstöring vid Navarino,
d. 20 Okt. 1827, måste I. förbinda sig att lemna
Morea, men qvarstannade icke dess mindre nära ett år
derstädes. Under de närmast följande åren egnade han
sig åt den egyptiska härens och flottans redan började
ombildning efter europeiskt mönster. Då Muhammed Ali
1831 förklarade Abdallah, pascha af Saint-Jean-d’Acre,
krig, fick I. befälet öfver anfallshären. Han intog
Gassa, Jaffa, Jerusalem (s. å.) och Saint-Jean-d’Acre
(1832) samt slog s. å. i grund vid Beylan och
Konieh tvänne turkiska härar, hvarefter vägen
till Konstantinopel stod honom öppen. Sultanen
måste genom fördraget i Kutahija (d. 6 Maj 1833)
afträda till Egypten hela Syrien och Adana. Striden
mellan sultanen och Muhammed Ali utbröt å nyo 1839,
då den senare förklarades afsatt. I. uppref d. 24
Juni s. å. den turkiska hären vid Nisib (i Syrien),
och den turkiska flottan öfvergick kort derefter
till Muhammed Ali. Denne syntes nära att nå sitt mål,
grundandet af ett sjelfständigt egyptiskt rike, men
de europeiska stormakterna ryckte segerns frukter
ur hans händer, och han måste (1841) åtnöja sig
med ärftligt ståthållareskap öfver Egypten. I. lefde
derefter i tillbakadragenhet och sysselsatte sig med
jordbruk. I Juli 1848 öfvertog han regeringen efter
sin fader, som blifvit svagsint, men han afled redan
i Nov. s. å. Han egde utomordentlig förmåga såsom
fältherre och arméorganisatör. Han behandlade sina
öfvervunna fiender med grymhet och satte derigenom
en fläck på sin ära.
Ibsen, Jakob, dansk anatom, född i vestra Jylland
d. 24 Juni 1801, undergick 1826 kirurgisk examen
och anställdes 1827 såsom prosektor vid kirurgiska
akademien. 1847 befordrades han till lektor i anatomi
vid Köpenhamns universitet, sedan han utgifvit
en afhandling Om de anatomiske varieteter. Under
tysk-danska kriget 1848 tjenstgjorde han såsom
förste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
