- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
397-398

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibsen, Henrik - Ibu, Ibo l. Igbo - Ibycter l. Gamvråkslägtet - Ibykos - Iça l. Putumayo - Icaco

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sistnämnda år utgaf ett större verldshistoriskt drama,
Keiser og galilæer, som behandlar kejsar Julianus
och hans samtid under den grekisk-romerska verldens
förfall. 1874 aflade I. för första gången efter
tio års frånvaro ett besök i hemmet, hvarest den
varma hyllning, hvarmed han mottogs, till fyllest
visade hvilket bifall hans skaldskap funnit hos den
före hans utresa så otacksamma publiken. Efter sin
återkomst till Tyskland flyttade han från Dresden till
München. På hösten 1877, kort efter det han i Upsala
blifvit filosofie-hedersdoktor, utgaf han Samfundets
stötter
("Samhällets pelare", s. å.), som med hänsyn
till ämnet närmast sluter sig till "De unges förbund",
samt 1879 det med afseende å konstnärlig teknik och
scenisk effekt inom Norges literatur nästan ensamt
stående dramat Et dukkehjem ("Ett dockhem", 1880),
som behandlar äktenskapets idé ur fria, moderna
synpunkter. En ytterligare utveckling af detta
motiv, Gjengangere (1881), rönte i allmänhet ett
kyligt mottagande, hvaremot häris senaste skådespel,
En folkefjende (1882; "En folkets fiende", 1883),
synes i viss mån hafva åter tillvunnit honom publikens
hyllning. - Att söka gifva ett totalomdöme om ett så
omfattande, djupsinnigt och till sin innersta mening
ofta svårfattligt författareskap som I:s måste alltid
vara förenadt med vanskligheter, i synnerhet innan
det är afslutadt. A andra sidan tycker man sig dock
i de flesta af skaldens arbeten spåra en gemensam
grundtanke, hvarjämte de, såsom ofta upptagande till
behandling samtidens religiösa och etiska problem,
i högre grad än estetiska verk i allmänhet blifvit
föremål för både enskilda och offentliga debatter,
under hvilka näppeligen någon kan hafva undgått att
bilda sig en mening om dem. En obestridd och nästan
oöfverträffad mästare i den psykologiska analysen,
i en enkel, qvick och naturlig dialog äfvensom i den
sceniska tekniken, gör I. dessa stora företräden
kraftigast gällande vid skildringen af stora
brytningsperioder och i synnerhet af den ständigt
och särskildt i våra dagar pågående kampen mellan
individualism och konventionalism, hvilken i några
af hans senare dramer drifves till en sådan spets,
att all organism brytes sönder. Hans författareskap
har derför alltid utgjort ett mål för motsägelser,
hvilka ofta gått utom det estetiska betraktelsesättet
och införts på för detsamma främmande områden - ett
förhållande, hvari förf. knappt kan frikännas från all
skuld. I:s lif och diktning hafva gifvit anledning till
en mängd uppsatser i tidningar och tidskrifter: såsom
i "Illustreret Nyhedsblad" 1860 (af P. Botten-Hansen),
i "Illustreret Tidende" 1867 (af A. Falkman), i
"Skillingsmagasinet" 1868 (af H. Lassen), i "Norsk
folkeblad" 1869, i "Ny Illustrerad tidning" 1869
(af L. Dietrichson), i "Ude og Hjemme" 1882 (af
G. Brandes; öfversatt på svenska s. å.). Dessutom har
Fr. Helweg utgifvit en särskild skrift med anledning
af "Brand" och Björnsons "De nygifte", under titeln
"Ibsen og Björnson i deres to seneste verker", och
finnen V. Vasenius har i tvänne större afhandlingar:
"Henrik Ibsens dramatiska diktning i dess första
skede" (1879) och "Henrik Ibsen, ett

skaldeporträtt" (1882), med omsigt och pietet granskat
I:s författareskap. O. A. Ö. A. F.

Ibu, Ibo l. Igbo. 1. En i Nigerdeltat, mellan
floderna Benin i vester och Gamla Calabar i
öster, bosatt negerstam. Dess språk, som anses
vara beslägtadt med de längre norrut boende
Nupi- (Nufe-) stammarnas, tillhör de egentliga
negerspråken. - 2. Stad i Nigerdeltat. Se Abo.
H. A.

Ibycter l. Gamvråkslägtet, zool., hör till
underfamiljen gamfalkar (Potlborini) inom
falkarnas familj, roffoglarnas ordning och foglarnas
klass. Näbben är utdragen, smal, framåt sakta nedböjd
mot spetsen, med svag hake och utan tand. Fötterna äro
måttligt höga och spensliga, befjädrade något litet
nedanför hälleden; tårna och vingarna äro långa,
de senare spetsiga, med tredje till femte pennorna
längst. Stjerten är lång. - Gamvråken, I. australis,
är djupt svart, med hvitaktiga längdstreck på halsen,
ryggen och bröstet; benens fjäderbeklädnad är roströd,
vingpennorna vid basen och stjertpennorna i spetsen
hvita. Gamvråken är hemma i Syd-Amerika, särskildt
på Falklandsöarna. Han lefver af land- och sjödjur,
är alls icke skygg, utan förgriper sig till och med i
menniskors omedelbara granskap på döda eller sårade
djur m. m. På marken löper gamvråken hastigt, men
flyger deremot tungt och klumpigt, hvarför han mera
rör sig löpande än flygande. Sitt sträfva, kraxande
läte utstöter han ofta, och sitt bo bygger han på
klippor vid hafskusten. c. R. S.

Ibykos, forngrekisk lyriker från Rhegion i
södra Italien, lefde omkr. 540 f. Kr. I. förde
ett kringvandrande lif och gästade en tid hos
envåldsherskaren Polykrates på Samos. Under en
färd till Korint för att deltaga i sångaretäflan
vid de istmiska spelen skall han hafva blifvit
öfverfallen och ihjälslagen af rofvare, hvilkas
illdåd sedermera på ett underbart sätt röjdes af en
flock förbiflygande tranor, de enda lefvande varelser,
som bevittnat tilldragelsen och af I. anropats att
hämnas hans död. "Ibykos’ tranor" blef sedermera ett
ordspråk för att beteckna ett oförutsedt uppdagande,
och berättelsen om dem har i senare tider blifvit
spridd inom vida kretsar genom Schillers skaldestycke
"Die kraniche des Ibykus". I. var berömd i synnerhet
såsom erotisk skald för den glödande känsla, som
han inlade i sina dikter. Af hans fordom i sju
böcker sammanfattade sånger, hvilka i den doriska
chorlyrikens stil (se Grekiska literaturen) och på
en med eolismer uppblandad dorisk dialekt behandlade
mytiska och erotiska ämnen, finnas i behåll några
fragment (utg. af Th. Bergk i "Poetae lyrici graeci",
1843). A. M. A.

Ica l. Putumayo, flod i Syd-Amerika, upprinner på
östra sidan af Anderna i nordligaste delen af Ecuador
och faller ut från venstra sidan i Amazonfloden,
i brasilianska prov. Alto Amazonas. Floden är
omkr. 4,500 km. lång.

Icaco, bot., kallas frukterna af Chrysobalanus
Icaco
L., "kokosplommonträdet", som utgör typen för
nat. fam. Chrysobalaneae R. Br. och växer såväl vildt
som odladt i Vestindien och Syd-Amerikas varmaste
trakter. Icaco äro äggrunda stenfrukter, hvilkas
fruktkött hos olika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free