Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Icaco - Ichang - Ichneumon - Ichneumonidæ - Ichthyocolla - Ichtyodea l. Fiskgroddjur - Ichtyodonter - Ichtyodorulit (Ichtyodorylit) - Ichtyofager - Ichtyoftalm - Ichtyografi - Ichtyoliter - Ichtyologi - Ichtyornis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varieteter har olika färg, från rödt och violett
till gult; äfven brokiga, fläckiga varieteter
finnas. Icaco har en söt, något sammandragande
smak och är en värderad bordsfrukt. Ännu mera
omtyckta äro de söta kärnorna, med smak af
mandel, hvilka genom pressning lemna en mild fet
olja. Rotbark och blad af Icaco-trädet användas
mot långvarigt diarré, blåskatarr och slemflöden. -
Välsmakande frukter, liknande icaco, fås af andra
Chrysobalanus-arter (Chr. ellipticus och
Chr. luteus
Smeathm.), hvilka växa i Sierra Leone (Afrika).
O. T. S.
Ichang, stad i kinesiska prov. Hupe, vid venstra
stranden af Jang-tse-kiang, hvilken ofta genom
öfversvämningar anställer stora härjningar i
staden. Omkr. 35,000 innev. I. Öppnades för
utländingar 1877.
Ichneumon, zool. 1. Se Faraokatten. - 2. Ett
slägte bland de parasitiska steklarna, typen för
fam. Ichneumonidae (se d. o.). Slägtet igenkännes
genom en ganska smal, men dock kraftig kropp. Den
andra kubitalcellen är 5-kantig, skutellen
platt, bakkroppen långsträckt, tydligt skaftad,
äggläggningsröret doldt. Slägtet har många arter
i Sverige. Det är monografiskt behandladt af
A. E. Holmgren i "Ichneumonologia suecica" (1864)
m. m. O. T. S.
Ichneumonidae, zool., en familj af steklar
(Hymenoptera, Entomophaga Grav.), som lefva
parasitiskt hos andra insekter. Arterna hafva långa,
flerledade antenner och framvingarna försedda med
två tillbakalöpande nerver l. "ribbor". Den första
kubitalcellen är sammansmält med den bakom befintliga
diskoidalcellen; den andra, som likväl ofta saknas,
är mycket liten. Bakkroppen har åtminstone fem
segment och vanligen ett framstående äggläggningsrör.
O. T. S.
Ichthyocolla, Lat, störfisk, husblås (se d. o.).
Ichthyodea l. Fiskgroddjur, zool., bilda en
underordning af stjertbatrachiernas ordning och
batrachiernas klass bland ryggradsdjuren. De hafva
naken, långsträckt kropp, mestadels med fyra korta,
svaga, parvis långt skilda ben och qvarblifvande
svans. Utom lungor finnas i allmänhet tre par yttre
gälar och på hvardera sidan af halsen gälhål,
hvarunder ligga ben- eller broskbågar, på hvilka
gälar sannolikt äro fästa under dessa djurs första
lefnadsperiod; ryggkotorna äro bikonkava, med väl
bibehållen ryggsträng. Ögon antingen alldeles felas
eller äro, ovanligt små och sakna hvarje spår till
ögonlock eller hafva dessa antydda blott genom ett
ytterst kort hudveck. Näshålorna begränsas baktill
af ben; örat ligger mycket doldt och är alltid
högst ofullkomligt. Benen äro svaga och förkrympta
samt sluta med 3-4 framtar och 2-5 baktår. Hos några
arter försvinna de yttre gälarna under utvecklingen,
hvarvid en yttre gälspringa bibehåller sig på
halsens sidor. Dessa djur, som stå lägst bland
stjertbatrachierna och på visst sätt motsvara
vattenödlelarver, nå en ansenlig storlek. De vistas
i grunda vattensamlingar samt lefva af maskar och
fiskar. Bland tertiära qvarlefvor af denna grupp är
särskildt att märka den af Scheuchzer 1726
under namnet Homo diluvii testis ("Menniskan, som
varit vittne till syndafloden") beskrifna formen
(se Andrias). - Bland hithörande slägten
märkas fisksalamandrarna (Cryptobranchus), ålödlorna
(Amphiuma), armödlorna (Siren), olmen (Proteus)
och Menobranchus. C. R. S.
Ichthyodonter (af Grek. ichthys, fisk, och odus,
tand), fossila fisktänder.
Ichtyodorulit (rättare Ichtyodorylit, af
Grek. ichthys, fisk, och dory, spjut), den
bentagg, som hos Plagistomer (hajar och rockor)
stundom sitter framför främsta ryggfenan, när den
finnes fossil. Dylika taggar äro ofta de enda i
behåll varande lemningarna af de fiskar de tillhört
och uppnå stundom rätt betydliga dimensioner (ända
till 40 cm.). Stundom kunna dylika ichtyodoruliter
med större eller mindre sannolikhet anses hafva
hört tillsammans med tänder o. d. fisklemningar,
tillsammans med hvilka de förekomma, och benämnas då
med samma slägtnamn som dessa (t. ex. Hybodus). I
andra fall, och detta är oftast händelsen, har man
ej kunnat med säkerhet hänföra ichtyodoruliterna
till förut bekanta fiskslägten, utan beskrifvit
dem under egna slägtnamn. De äldsta finnas i de
allra senaste siluriska bildningarna (såsom slägtet
Onchus); i Devon och Karbon äro de allmännast,
men förekomma äfven i yngre system, såsom Trias,
Jura och Krita. B. L-n.
Ichthyofager (Grek. ichthyofagoi, fiskätare) benämndes
hos forntidens greker åtskilliga i vidt skilda
kusttrakter vid de södra hafven bosatta folkslag,
hvilka, enligt den allmänna föreställningen, lefde
hufvudsakligen af fisk och för öfrigt stodo på en
mycket låg odlingsgrad. Sådana omnämnas dels i den
fjärran östern vid Sinus Magnus (Siamviken?), dels
i Gedrosien (det nuv. Belutsjistan) vid Erythreiska
hafvet, dels i landskapet Troglodytis på Afrikas Östra
kust, vid Röda hafvet. A. M. A.
Ichthyoftalm (af Grek. ichthys, fisk, och ofthalmos,
öga), miner., ett ord, som med hänsyn till mineralets
perlemorglans begagnas synonymt med apofyllit (se
d. o.). P. T. C.
Ichthyografi (af Grek. ichthys, fisk, och grafein,
beskrifva), beskrifning öfver fiskarna.
Ichthyoliter (af Grek. ichthys, fisk, och lithos,
sten), fossila fiskar eller delar af sådana.
Ichthyologi (af Grek. ichthys, fisk, och logos,
lära), vetenskapen om fiskarna.
Ichthyornis (af Grek. ichthys, fisk, och ornis,
fogel), paleont., ett af Marsh upptäckt och
beskrifvet fossilt fogelslägte, som utmärker sig
genom bikonkava kotor liksom fiskarna (deraf namnet)
samt tänder, som sitta i djupa tandhålor. Bröstbenet
är försedt med en stark köl, och vingarna äro
långa. Hithörande foglar hafva till utseendet liknat
tärnorna. Af de 2 kända arterna har den ena, I. dispar
M., varit ungefär af en dufvas storlek, den andra,
I. victor M., något större. De äro funna endast i
Kansas (Nord-Amerika), i bildningar hörande till
kritsystemet. Med anledning deraf att näbben varit
försedd med tänder har Marsh räknat dem till en
egen ordning inom foglarna, Odontornithes, till
hvilken äfven hör Hesperornis, hvars tänder suttit i en sammanhängande fåra, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
