Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ichtyornis - Ichtyosaurus, fisködla - Ichtyosis - Ici - Icica - Icilius - Icke högre (Icke lägre) - Icke unerade armenier - Icke unerade greker - Icolmkill - Icosandria - Icteridæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som haft kotorna såsom hos vanliga
foglar. Hesperornis har haft oköladt bröstben,
sett ut som en lom och uppnått en storlek af 1,5 - 1,8
m. Äfven detta slägte är funnet endast i kritsystemet
i Kansas. B. L-n.
Ichthyosaurus (af Grek. ichthys, fisk, och
sauros, ödla), paleont., fisködla, ett ödleslägte
tillhörande Enaliosauria och underordningen
Ichthyopterygia. Hufvudet är tjockt med käkarna
utdragna till en nos; tänderna koniska, många
(hos somliga arter ända till 200), sittande i en
fåra. Näsborrarna äro belägna omedelbart framför
de stora ögonen, hvilka äro försedda med en
benring såsom hos foglarna. Hals saknas liksom
hos fiskarna. Kroppen är spolformig, fisklik,
bredast straxt bakom hufvudet, derefter afsmalnande;
kroppshuden är naken. Ryggkotorna, 120-150 stycken,
äro bikonkava. Refben finnas till ett antal af
45-50; bröstbenet är T-formigt. Extremiteterna äro
fenlika, de främre betydligt större, sammansatta
af stundom öfver 100 polygonala ben. Fisködlorna
uppnådde en storlek af 10-13 m. och voro glupska
rofdjur, som hufvudsakligen lefde af fiskar
och bläckfiskar. Huruvida de, såsom några fynd
antyda, födt lefvande ungar kan icke ännu anses
fullt utredt. Ehuru arter af Ichthyosaurus äro
funna i Muschelkalken och sådana fortlefvat in i
kritperioden, finnas deras skelett dock i största
mängd i Lias (särskildt vid Boll i Schwaben, Banz
i Franken och Lyme Regis i Dorsetshire). Arter
af Ichthyosaurus förekomma såväl i Europa som i
det arktiska Nord-Amerika, i Australien och på New
Zealand, hvaremot de saknas på Nord-Amerikas fastland,
der i stället påträffas Sauronodonterna, som i öfrigt
likna Ichthyosaurus, men sakna tänder. Den allmännaste
arten är I. communis. B. L-n.
Ichthyosis (af Grek. ichthys, fisk), med.,
fiskfjällutslag, är ett medfödt eller ännu oftare
i späda barnaåren uppkommande utslag, som gifver
huden utseende af att vara betäckt med ett lager af
fiskfjäll. Dessa uppstå - stundom på grund af ärftligt
anlag, men mera ofta genom orenlighet och bristande
hudskötsel, saknad af vård o. d. - på sådant sätt att
öfverhuden (epidermis), i stället för att afstötas,
qvarstannar och förtjockas, sprickande sönder i
hudfårorna. Stundom upptornas stora epidermislager,
antaga en hornartad konsistens och en grönbrun färg
samt bilda långa taggar såsom på ett piggsvin, hvaraf
namneto Ichthyosis hystrix l. Hystricismus. Åkomman,
som håller sig mest till extremiteternas sträcksidor
eller utsidan af armar och ben, botas endast med stor
svårighet genom långvarigt bruk af bad och uppmjukande
feta salvor m. m. F. B.
Ici, Fr. (af Lat. ecce hic, se här), här; tillrop
till hundar: kom hit!
Icica, bot. farmak., ett slägte af vackra,
ståtliga träd, hörande till nat. fam. Burseraceae
Kunth, kl. Decandria L. Slägtet tillhör uteslutande
de tropiska landen med arter i såväl Gamla som Nya
verlden. Hithörande arter äro synnerligen rika på
balsam och harts. Af I. icicariba DC. och 4 andra arter
af detta slägte erhålles s. k. Brasilianskt elemi,
ett
genomskinligt, gröngult, välluktande harts, som skiljer
sig från s. k. Manila-elemi derigenom att det
senare är mjukt, grynigt (såsom gammal honing) samt
i färskt och rent tillstånd alldeles färglöst, men
ofta nog grått eller svartaktigt missfärgadt genom
föroreningar. Utsatt för luften blir Manila-elemi
hårdare och får en gulaktig färg; det luktar
starkt af fenkål och citron med en inblandning af
terpentin. Detta elemi fås af ett på Filippinerna
växande träd, som kallas af spaniorerna Arbol a
brea ("Beckträdet"), sannolikt en art af slägtet
Icica. Elemi begagnas till retande salvor och för
tekniska ändamål. Jfr Amyris, Burseraceae och Elemi.
O. T. S.
Icilius, namn på en plebejisk slägt i det gamla
Rom. Flere af dess medlemmar utmärkte sig genom
nit och kraft i förfäktandet af plebejernas
rättigheter. Särskildt bekant är Lucius Icilius Ruga,
hvilken, efter att hafva 456 f. Kr. genomdrifvit,
att berget Aventinus uppläts åt menigheten (plebs) att
bebygga, med mod och ihärdighet uppträdde i striderna
mot decemvirerna. Han skall hafva varit förlofvad
med Virginia, det olyckliga offret för decemviren
Appius’ lusta. R.Tdh.
Icke högre (Icke lägre), sjöv., kommandoord eller
befallning till rorgängaren eller till den person,
som är ansvarig för styrningen, att hindra fartygets
upplofning (affallning), så att det ej kommer
närmare vinden (längre från vinden), vare sig
fartyget seglar bidevind eller styr någon kurs.
R. N.
Icke unerade armenier. Se Armeniska kyrkan.
Icke unerade greker. Se Desunerade greker.
Icolmkill [ejköm-]. Se Iona.
Icosandria l. -dria (af Grek. eikosi,
tjugo, och aner, man), bot., tolfte klassen
i Linnés sexualsystem, utmärkes genom
samkönade blommor och flere än tolf fria
ståndare, "fästa på blomfodret". Klassen
Icosandria motsvarar hufvudsakligen
nat. fam. Drupaceae, Pomaceae och Rosaceae.
O. T. S.
Icteridae, zool., hörande till kråkfoglarnas
afdelning, inom tättingarnas ordning och foglarnas
klass, hafva långsträckt, men starkt byggd kropp,
näbben smalt kägelformig, med nedstigande mungipor,
benen kraftiga, vingar och stjert af medellängd och
brokig fjäderdrägt; smällpennorna äro nio, den fjerde
längst. Stjerten är afrundad eller graderad. De
många hithörande arterna lefva i Amerika, mestadels
i dess södra och mellersta delar, äro sällskapliga
och lifliga, vistas i skogs- och buskmark samt lefva
af smådjur, frukter och frön. De bygga synnerligen
konstmässiga bon, som de upphänga i träd; ett slägte
låter dock sina ägg utkläckas af andra foglar. I
sitt hemland företräda de Gamla verldens starar,
men likna äfven kråkfoglar och vissa finkar. -
Hit höra bland andra: Nord-amerikanska risfogeln,
Dolichonyx oryzivorus, hvilken blir 18
cm. lång. Hannen är i vårdrägt svart på hufvudet,
undre kroppsdelarna och stjerten, brungul i nacken,
svart, med breda gula fjäderkanter, på framryggen,
vingpennorna och deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
