Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Idle - 1. Idman, Nils - 2. Idman, Nils Nilsson - Idokras - Idol - Idolatri l. Idololatri - Idomenevs - Idria - Idrialit - Idris - Idrîsî, Abu Abdallah Muhammed, al-Sjerîf el-Idrîsî l. el-Edrîsî - Idris-Yaghi - Iduméen - Idun (mytologi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Idle [ejdöl], stad i West Riding af engelska
grefskapet York, 5 km. n. om Bradford. 6,643
innev. (1881). Klädesmanufakturer samt sten- och
skifferbrott.
1. Idman, Nils,finsk prest, f. 1680, blef student 1699
och vigdes 1702 till prest. Han tjenade under Karl
XII:s krig såsom predikant vid särskilda regementen
i Ingermanland och Finland, sedan 1710 vid Åbo läns
fotregemente. Då finska armén drog sig norrut,
var han densamma följaktig, deltog 1718 i dess
olyckliga tåg mot Trondhjem och beskref det i Kort
berättelse om fält-tåget 1718: i Dronthems lähn el:r
Nordanfiälls (tr. i "Historiallinen arkisto", VII).
En hans predikan, Folketz roop på norska
fjällerne (1720), innehåller äfven upplysningar
om tåget. I. utnämndes 1719 till kyrkoherde
i Hvittis, blef 1723 kontraktsprost och var medlem
af presteståndet vid riksdagen 1734. Han tog
afsked från sin presttjenst 1749 och dog 1750.
M. G. S.
2. Idman, Nils Nilsson, finsk språkforskare, den
föregåendes son, f. i Upland 1716, inskrefs 1729 såsom
student vid Åbo akademi, blef filos, mag. 1738 och
prestvigdes 1740. Han utnämndes 1742 till predikant
vid Åbo lifdragon-regemente, i hvars ansträngande
marscher under kriget 1742-43 han deltog, blef
1749 kyrkoherde i Hvittis och 1758 kontraktsprost.
I. tog liflig del i striden om besättandet af Åbo
biskopsstol 1756, och det var till icke ringa del
hans förtjenst att K. F. Mennander erhöll platsen.
1765 var han ett af Åbo stifts ombud vid riksdagen,
hvilken han dock före dess slut lemnade. Död 1790.
Sedan studentåren hade I. ifrigt sysselsatt sig med
lingvistiska studier, hvilkas frukter framträdde i ett
arbete, som på sin tid väckte mycket uppseende:
Försök att visa gemenskap emellan finska och
grekiska språken såsom tjenande till upplysning i
finska folkets historia (1774). Han söker deri
med stöd af en metod, som icke torde hålla profvet
inför vår tids strängare vetenskapliga fordringar,
ådagalägga, att likheten mellan finskan
och grekiskan såväl i böjningsändelser som
ordstammar är så stor, att man deraf utan tvekan kan
sluta till de bägge språkens gemensamma ursprung.
M. G. S.
Idokras (af Grek. idéa, utseende, och krasis,
blandning), miner., kallas - med afseende derpå
att mineralet till kristallform och sammansättning
liknar många andra mineral, af hvilka det är
liksom en blandning - ett i qvadratiska systemet
kristalliserande silikat af granatens sammansättning,
till färgen grönt, med nyanser åt brunt eller
blått. Idokras träffas företrädesvis i kalksten,
i Sverige vid Gökum (i Upland), Falun, Lindbo
(i Vestmanland), i Norge i Telemarken (en blågrön
varietet kallad cyprin). I utlandet har idokras
träffats på flere ställen. Vackra kristaller af
idokras finnas i de bekanta Sommablocken på Vesuvius.
P. T. C.
Idol (Grek. éidolon, bild), afgudabild; afgud,
afgudad menniska.
Idolatri l. idololatri (Grek. eidololatréia, af
éidolon, bild, och latris, tjenare), bilddyrkan,
afgudadyrkan. Se Bilddyrkan.
Idomenevs, Grek. hjeltes., konung på Kreta, sonson
af Minos och son af Devkalion (ej att förblanda med
det grekiska folkets liknämnde stamfader), deltog
jämte sin brorson Meriones med 80 skepp i trojanska
kriget, der han utmärkte sig såsom en bland de
tappraste hjeltarna inom den grekiska hären. Homeros
låter honom efter krigets slut lyckligt återvända
hem, men enligt yngre sagor öfverfölls han under
hemfärden af en storm och lofvade Poseidon att,
om han blefve räddad, åt honom offra den första
varelse, som mötte honom på hemmets jord. Den förste,
som vid hemkomsten mötte honom, var hans egen son,
och då han enligt det gifna löftet offrade denne,
utbröt en härjande pest, med anledning hvaraf Kretas
innevånare förjagade honom. Han skall hafva dött
under landsflykten och blifvit begrafven på berget
Kerkafos nära Kolofon. Kretenserna visade dock hans
graf nära Knosos på Kreta och dyrkade honom såsom
heros. A. M. A.
Idre, kapellförsamling i Kopparbergs län, Särna och
Idre tingslag, med 592 innev. (1881), hör till Särna,
Vesterås stift, Mora kontrakt.
Idria, bergstad i österrikiska hertigdömet Krain,
i en smal, af höga berg innesluten dal vid Isonzos
biflod Idria (Idriza). 4,174 innev. (1880). Staden
eger verldsrykte genom sitt qvicksilfverbergverk,
som, upptäckt 1497, sedan 1580 bearbetats för statens
räkning. Arbetarnas antal i bergverket och hyttorna
är omkr. 900, och den årliga produktionen uppgår till
omkr. 350,000 kg. qvicksilfver.
Idrialit, miner., en vid Idria i Krain förekommande
svart eller mörkbrun blandning af cinober med fasta
kolväten. P. T. C.
Idris. Se Edris.
Idrisi. Abu Abdallah Muhammed, al-Sjerif el-I.
l. el-Edrisi, arabisk geograf. Se Arabisk literatur,
sp. 944.
Idris-Yaghi. Se Geraniumolja.
Iduméen. Se Edom.
Idun, Nord. mytol., en af åsynjorna, den eviga
ungdomens gudinna och maka till Brage, skaldekonstens
gud. Enligt eddan gömmer hon i en ask de äpplen,
af hvilka gudarna, då de åldras, äta och derigenom
återvinna sin ungdom. Om I. finnes endast en
utförligare myt, som skildrar hennes bortförande
af jätten Tjasse. De tre åsarna Oden, Höne och
Loke voro nämligen en gång stadda på vandring och
skulle laga sig mat, men deras försök i kokkonsten
misslyckades. Detta vållades af jätten Tjasse, som
i örnhamn slagit sig ned högt uppe i ett träd öfver
deras hufvud. Tjasse förklarade, att kokningen endast
i det fall skulle lyckas, att de lemnade honom hans
fulla andel af köttet. Loke tyckte dock, att Tjasse
tog för mycket, och slog till honom med en stång; men
denna fastnade då ögonblickligen med sin ena ände vid
örnens kropp och med den andra vid Lokes händer, så
att, när örnen började flyga, Loke släpades ömkligen
fram öfver marken. I sin nöd måste han lofva att
bringa I. i Tjasses våld. Detta gjorde han äfven; han
lockade henne utom Asgård, och örnjätten flög bort med
henne till Trymhem. Efter I:s bortröfvande blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
