Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Idun (mytologi) - Idun (sällskap) - Iduna (tidskrift) - Iduna (astronomi) - Idus (dag) - Idus (zoologi) - Idvatten - Idyll - If
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudarna gamla och gråhåriga; man höll ting och
uppdagade, att Loke var den skyldige. Han måste
utfåsta sig att återföra I. till Åsgård. Iklädd
Fröjas falkhamn, flög han till Trymhem, träffade der
I. ensam hemma, förvandlade henne till en nöt, som han
höll i sina klor, och flög tillbaka det fortaste han
kunde. Men Tjasse kom snart hem, saknade I. och satte
efter Loke. När gudarna sågo falken komma med nöten
och förföljas af örnen, samlade de en hög spåner. Då
Loke väl kommit inom borgmuren, antändes högen, och
elden slog upp i Tjasses vingar, så att han vardt
dräpt. - I., hvars namn är etymologiskt beslägtadt
med orden id, idog o. s. v., är representanten för
den hos naturen inneboende föryngrande kraften,
som hvarje vår kläder fälten och träden med en
ny och frisk grönska. Denna förhärjas dock af den
nordliga höststormens demon, jätten Tjasse, till
dess han i sin ordning öfvervinnes af Loke, den varma
sommarvindens herskare, som till gudar och menniskor
återför I., den förnyande och upplifvande våren. Men
I. främjar dock icke blott den yttre naturens vårliga
förnyelse; såsom vårdarinna af det underbara medel,
hvarigenom gudarna undgå förgängelsens allmänna lag,
samt äfven såsom skaldegudens maka framstår hon ock
som det andliga lifvets föryngrande makt, hvilken
på det närmaste är förbunden med poesien, all högre
odlings yppersta blomma. Th. W.
Idun, sällskap i Stockholm, stiftadt d. 22
Nov. 1862 i ändamål att till personligt umgänge
sammanföra "i Stockholm bosatte män, hvilka åt
vetenskap, vitterhet och konst på skilda banor egna
verksamhet och intresse". Sällskapet sammanträder
en gång hvarje månad; på sammankomsterna hafva
från 1864 föredrag hållits, representerande
vexelvis de olika studieriktningar sällskapet
omsluter. Konstutställningar hafva från början egt
rum och med få undantag besörjts af sällskapets
ledamöter. Antalet af dessa var 1862-82 sammanlagdt
595. F. n. (1883) räknar sällskapet omkr. 270
medlemmar. Ledamotsval förrättas af en nämnd af
18 personer, jämte en sekreterare, hvilka årligen
väljas. - I Karlskrona stiftades d. 22 Nov. 1872 ett
sällskap "Idun" med likartadt syfte och samma stadgar
som det stockholmska, men upplöstes 1876. Äfven i
Örebro ("Konkordia" från 1862) och Göteborg ("Gnistan"
från 1878) hafva likartade sällskap bildat sig för
att främja det intellektuella arbetet och samlifvet,
hvart å sin ort. H. W.
Iduna, Götiska förbundets tidskrift. Se Götiska
förbundet.
Iduna, astron., en af småplaneterna mellan Mars och
Jupiter. Planeten namngafs efter sällskapet "Idun" i
Stockholm, hos hvilket "Astronomische Gesellschaft"
tillfälligtvis gästade, då det, under sitt möte i
Stockholm hösten 1877, fick underrättelse om planetens
upptäckt. E. J.
Idus, Lat., kallades af forntidens romare den
mellersta dagen i månaden. Idus skulle beteckna
fullmånens inträde. I månaderna Martius, Maius, Julius
(Qvintilis) och October inföll Idus på den 15, i de
öfriga på den 13. Likasom Calendae (se d. o.) var
Idus ofta utlånings- och inbetalningstermin.
R. Tdh.
Idus, zool. Se Id.
Idvatten, sjöv., den ström, som långs stränderna
löper i motsatt riktning mot strömmen längre ut
från land. Af befolkningen kallas den ofta ia, men
torde rätteligen böra benämnas bakström (se d. o.).
R. N.
Idyll (af Grek. eidyllion, liten bild) nyttjas såsom
namn på en diktart, egentligen skapad af sicilianen
Theokritos, som lefde i 3:dje årh. f. Kr. Efter
förebilden af sicilianska herdars vexelsånger
framställde han i smärre dikter, med ett slags
dramatisk anläggning, scener ur herdars och
landtmäns samt andra ringare samhällsmedlemmars
enkla naturlif. Theokritos’ idyller karakteriseras
genom natursanning och ursprunglig friskhet samt
röja en äkta poetisk uppfattning. Herdelifvet
framstår hos honom såsom i det hela ett idealiskt
lugnt och lyckligt naturtillstånd, under det att
personligheterna dock äro tagna ur det verkliga
lifvet. Hans efterföljare, Bion och Moschos,
slogo an en annan ton; långt skilda från mästarens
naturtrohet, gåfvo de snarare uttryck åt veka känslor
och sträfvade efter prydlighet i formen. Hos romarna
uppträdde Virgilius såsom författare af herdedikter
(ekloger) efter Theokritos’ mönster, men de voro
lämpade efter tidens smak och åskådningssätt
samt till viss grad allegoriserande. - Bland
moderna idylldiktare märkas Tasso ("Aminta"),
Guarini (herdedramat "Il pastor fido"), Vauquelin
("Idillies"), Gessner ("Idyllen") m. fl. Under det
hos de gamle idyllen i det närmaste var vexelbegrepp
åt herdedikten, har den hos de möderne småningom
fått sina gränser utflyttade; och ehuru den ännu
hemtar sina ämnen från det enkla och okonstlade
naturlifvet, har likväl äfven inom denna diktart
det personligt karakteristiska tagit ut sin rätt
bredvid framställningen af tillståndet. Fru Lenngren,
i "Den glada festen". J. H. Voss, i "Luise", och
Runeberg, i "Hanna", hafva hemtat sina idyller från
lifvet i en landtlig prestgård, och Jean Paul, i
"Schulmeisterlein Wutz", från skolmästarelifvet, den
senare dock med ett öfvervägande intresse fäst vid
den godmodige skolmästarens person. I åtskilliga af
sina stycken, t. ex. "Fjäriln vingad syns på Haga",
"Ulla, min Ulla, säj, får jag dig bjuda", "Liksom
en herdinna, högtidsklädd", m. fl., har Bellman,
genom blandning af idyll och burlesk, nått en stor
humoristisk verkan. Idyllen kan till sin form vara
antingen lyrisk, t. ex. fru Lenngrens "Jag har en
landtlig stuga" etc., eller episk, såsom "Luise",
eller dramatisk, såsom Theokritos’ herdedikter och
Franzéns "Emili eller en afton i Lappland". Några
stora skalder hafva gifvit idyllen en högre poetisk
betydelse genom att framställa dess fabel mot en
historisk bakgrund, t. ex. Göthe och Runeberg i
de episka dikterna "Hermann und Dorothea" och
"Julqvällen" samt Schiller i dramat "Wilhelm
Tell". - Om idyllen inom målarekonsten se
Djurmåleri. R. Tdh. A. F.
If, liten kal klippö utanför Marseille, med Chateau
d’If, ett fordom till statsfångelse begagnadt slott,
der bl. a. Mirabeau 1774 var insatt för skuld och
senare hertig Philippe d’Orléans (Egalité).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
