Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ikariska hafvet - Ikaros - Ikia - Ikon - Ikonion - Ikonoborzer - Ikonograf - Ikonografi - Ikonoklast - Ikonolater - Ikonostas - Ikor - ikosaëder - Ikositetraëder - Iktinos - Iktus - Ilanz - Ildefonso, San - Ildefonsus (Hildefonsus), den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ikariska hafvet, i forntiden benämning på den sydöstra
delen af Egeiska hafvet, omkring ön Ikaria l. Ikaros
(nu Nikaria, se d. o.). Om anledningen till namnet
se Ikaros.
Ikaros, Grek. forns., en son af Daidalos (se
Daedalus) och tillika med honom inspärrad
i Labyrinten på Kreta. Båda flydde derifrån med
tillhjelp af vingar, hvilka Daidalos förfärdigat;
men då I. flög för nära solen, smälte vaxet, som
sammanhöll vingarna, och han nedstörtade i det haf,
hvilket efter honom bar namn af det Ikariska. Hans
fader begrof honom på ön Ikaria v. om Samos (nu
Nikaria). A. M. A.
Ikia, ett i den kinesiska provinsen Junan inhemskt
språk. H. A.
Ikon (Grek. eikon), bild. Ikoner kallas i den
grekiska kyrkan bilder af Jesus, af Guds moder och af
helgonen i motsats till hedniska gudabilder l. idoler
(se d. o.).
Ikonion (Lat. Iconium). Se Konia.
Ikonoborzer. Se Dukoborzer.
Ikonograf (af Grek. eikon, bild, och grafein,
skrifva), ett slags transportor eller
kopieringsmaskin. Den består af ett vertikalt
rör, som kan vridas omkring en punkt, hvilken
delar röret i någon jämn del. Båda ändarna äro
försedda med stift. Det öfre af dessa föres längs
konturerna af en ritning, då det andra uppdrager
samma ritning omvänd och i förändrad skala.
L. A. F.
Ikonografi (af Grek. eikon, bild, och grafein,
skrifva), konsthist., i allmänhet beskrifning
af bilder. Särskildt namnes så en beskrifning
eller beskrifvande förteckning på samtliga eller
åtminstone de vigtigaste afbildningarna af en viss
grupp beslägtade ämnen, af en klass af personer
eller af någon bestämd personlighet. Ordet brukas
äfven om en samling sådana afbildningar. Man talar i
öfverensstämmelse härmed om frälsarens, om djefvulens,
om helgonens ikonografi, d. v. s. beskrifning på
de olika framställningarna inom konstens område
af frälsaren, af djefvulen, af helgonen med deras
attribut eller symboler. En Karl XII:s ikonografi
borde lemna en beskrifvande öfversigt af samtliga
kända porträtt eller åtminstone porträtt-typer af
denna historiska personlighet o. s. v. - A. van
Dycks berömda ikonografi ("Icones principum, virorum
doctorum" etc.) omfattar de efter mästarens skisser
i koppar stuckna bilderna af ett antal framstående
personligheter bland den store konstnärens bekanta
och samtida. Upk.
Ikonoklast (af Grek. eikon, bild, och klan, krossa),
bildstormare. Se Bilddyrkan.
Ikonolater (af Grek. eikon, bild, och latréia,
dyrkan), bilddyrkare. - Ikonolatri, bilddyrkan (se
d. o.).
Ikonostas (af Grek. eikon, bild, och stasis,
ställning), konsthist., bildställning, bildskärm,
en i de grekisk-katolska kyrkorna förekommande,
med målade (metallbelagda) helgonbilder prydd och af
trä uppförd skärm, som skiljer koret (det heligaste,
sanctuarium) från det för församlingen afsedda rummet.
Upk.
Ikor (Grek. ichor, den vätska, som enl. den
grek. mytologien flyter i gudarnas ådror), med.,
blodvatten, sårvar.
Ikosaëder (af Grek. éikosi, tjugo, och hedra, yta),
matem., en regelbunden mångplaning, som begränsas af
tjugo liksidiga och lika stora trianglar. Ikosaëdern
har 30 kantlinier och 12 hörn; i hvarje hörn
sammanstöta 5 trianglar. Om
dess kantlinie är a, så är ytan 5[rot]3a2,
kubikinnehållet
15+5[rot]5
––––– a3.
12
Gränsytorna bilda
med hvarandra en vinkel af 138° 11’ 24", och vinkeln
mellan en kantlinie och en gränsyta är 110° 54’ 18".
G. E.
Ikositetraëder (af Grek. éikosi tettares, tjugofyra,
och hedra, yta), miner., en till reguliära systemet
hörande, af 24 lika stora och likformiga trapez
begränsad kristallform. Mineralen granat, analcim
och leucit förekomina företrädesvis i denna form.
P. T. C.
Iktinos, grekisk arkitekt, som lefde och verkade
under Perikles’ tid i Athen, byggde der jämte
Kallikrates gudinnan Athenes festtempel Parthenon,
som efter 17 års arbete invigdes 438 f. Kr. Dessutom
skall han, enligt Vitruvius, hafva gjort utkastet
till det stora Demetertemplet i Elevsis, ett
verk, hvars egendomligheter och afvikelser från
den vanliga tempelformen berodde på de berömda
mysteriernas särskilda kraf. Slutligen byggde han
äfven ett tempel åt Apollon Epikurios i Bassae,
vid Figalia i Arkadien, en byggnad, som i många
delar liknade Parthenon, men var betydligt mindre.
c. R. N.
Iktus (Lat.ictus, slag) kallas i de
gamles musikaliskt metriska terminologi det antingen
med fingret eller med foten verkställda taktslag,
medelst hvilket man såväl vid uppläsande (skandering)
af verser som vid sång brukade markera rytmen. I
sammanhang dermed nyttjas ordet inom metriken äfven
om den starkare tonvigt, som lägges på de med
iktus betecknade stafvelserna i versen. Jfr Arsis.
A. M. A.
Ilanz, ort i schweiziska kantonen Grisons, på båda
sidor om Rhen, omnämnes i 8:de årh. såsom "den första
stad vid Rhen" och var sedan, hufvudort i Ober-
l. Grauebund (se Grisons). Innevånarna, omkr. 650,
äro till största delen protestanter och tala tyska
l. romanska. Orten besökes mycket af turister. Namnet
I. är korrumperadt af Rom. Ilon l. Glion (af ils
ogns, ils ons alarna, med anledning af de albuskar,
som kanta flodstränderna).
Ildefonso, San. Se Granja, La.
Ildefonsus (Hildefonsus), den helige, ärkebiskop
af Toledo, död 667, var en af de fromma och lärda
prelater, hvilka den spanskgotiska kyrkan under
7:de årh. har att uppvisa. Efter att i ungdomen
hafva åtnjutit den berömde Isidorus’ af Sevilla
undervisning ingick han i klostret Agli, som redan
fostrat flere utmärkta krafter åt den spanska kyrkan,
blef der abbot, deltog i flere synoder, stiftade ett
nunnekloster i närheten af Toledo samt nödgades af
konung Reccesvind att år 657 mottaga ärkebiskopsdömet
i sistnämnda stad. Han författade flere märkliga
skrifter af dogmatiskt och biografiskt innehåll
samt var en ifrig utbredare af mariakulten bland
sitt folk. P. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
