Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ile - Ile-de-France l. Isle-de-France - Ile d’Yeu - Ilen - Ilerda - Ilergeter - Iletskij-Gorodok - Ileus (Ileos) l. Miserere - Ilevoldene (Ilevallarna) - Ilex - Ilfeld (Ilefeld) - Ilfracombe - Ilgen, Karl David - Ilhavo - Ili
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ile (Grek.; egentl. "skara"), kallades den minsta
enheten vid det grekiska rytteriet i forntiden. Ilen
hade 64 man samt uppställdes med 8 mans front och
8 mans djup eller ock i kil. Två iler utgjorde en
epilarchi. Anföraren för en ile hette ilarches.
C. O. N.
Ile-de-France l. Isle-de-France
[il-dö-frangs]. 1. Fordom fransk provins, bildade ett
slags ö (Fr. ile) som begränsades af Marne, Seine,
Oise, Aisne och Ourcq. Areal omkr. 18,380 qvkm. Det
omfattade det nuv. depart. Seine jämte större delen
af depart. Seine-et-Oise, Seine-et-Marne, Oise
och Aisne samt en mindre del af Loiret, Yonne
och Eure-et-Loir. Denna landsdel var icke blott
Frankrikes hjerta, utan äfven, såsom kapetingernas
arfland (se Francien), dess kärna, kring hvilken de
franska konungarna under tidens lopp samlade till
ett helt delarna af Karl den skalliges splittrade
rike. Hufvudstad: Paris. - 2. Fransk benämning på
ön Mauritius.
Ile d’Yeu [Il-diö]. Se Dieu.
Ilen, den norska staden Trondhjems vestra
förstad. - Ilevoldene (Ilevallarna), namn
på en v. om Trondhjem belägen slätt. Den 27
Maj 1180 stod der ett slag mellan konungarna
Sverre Sigurdsson och Magnus Erlingsson. Den
senare och hans anhängare, heklungarna, blefvo,
ehuru öfverlägsna i antal, slagna på flykten,
O. A. Ö.
Ilerda, i forntiden stad i Hispania Tarraconensis,
vid floden Sicoris (Segre), bekant genom Caesars seger
öfver Pompejus’ legater Afranius, Varro och Petrejus,
år 49 f. Kr. Stadens namn är nu Lerida.
Ilergeter, iberiskt folkslag i forntiden, bodde
mellan Iberus (Ebro) och Sicoris (Segre), med
Ilerda (Lerida) såsom hufvudstad. I egenskap
af kartaginensernas bundsförvandter bidrogo de
212 f. Kr. att tillintetgöra de romerska härarna
i Spanien.
Iletskij-Gorodok [-garadåk], stad i ryska
guvernem. Orenburg, vid floden Ilek. Omkr. 3,000
innev. I närheten af staden finnas kolossala lager af
salt, hvilka sedan 1753 bearbetats af ryska regeringen
och årligen lemna öfver 30 mill. kg. salt.
Ileus (Ileos) l. Miserére kallades af de gamle med ett
gemensamt namn alla de åkommor i tarmarna, som medföra
ett hinder för innehållets fria fortgång, med deraf
framkallad förstoppning, magplågor, kräkning (ofta af
exkrement), vanmakt, liten puls och ofta inom kort
döden. Denna sjukdomsbild framkallas af många olika
tarmsjukdomar, såsom tarminstjelpning l. invagination,
då tarmen genom den maskformiga (peristaltiska)
rörelsen kryper in i sin egen fortsättning och fastnar
der genom inflammation; tarmvred (volvulus), då tarmen
afstänges genom att den vrider sig ett halft eller
helt slag omkring sig sjelf; inre tarminklämning,
då tarmen pressas i hop på något ställe genom
sensträngar eller i den trånga porten af ett bråck
eller genom någon tumör; tarmstriktur, då den snörpes
till genom inåt växande tumör (kräfta) i dess vägg;
tarmobstruktion, då den
fullproppas med hårda, stagnerande exkrement m. m. Ileus
är således en af de farligaste åkommor och fordrar
snar hjelp af läkarekonsten, som här genom operation
eller på annat sätt stundom får fira sina skönaste
triumfer, men äfven ofta anstränger sig förgäfves.
F. B.
Ilevoldene (Ilevallarna). Se Ilen.
Ilex L., bot. farmak., ett slägte af buskar eller
lägre träd, bildande typen för familjen Ilicineae
och hörande till kl. Tetrandria L. Blomdelarna
äro fyrataliga, men stift saknas, och märket är
otydligt, 3-4-flikadt. Frukten är en klotrund,
3-4-rummig, bärlik stenfrukt med benhårda
rum. En art, I. aquifolium L., Kristtorn, med
tornkantade, läderartade, öfvervintrande blad,
finnes sällsynt å Norges sydliga kuster; den
fanns fordom äfven i Bohus län. Af flere
syd-amerikanska arter beredes Maté (se d. o.).
O. T. S.
Ilfeld (Ilefeld), köping i preussiska
landdrosteiet Hildesheim (Hannover), på södra
sidan af Harz. Omkr. 1,500 innev. Orten uppstod på
1300-talet omkring det 1223 invigda klostret I., som
ursprungligen tillhörde benediktinerna, men sedermera
öfvergick till premonstratenserna. 1546 förvandlades
det till ett gymnasium, som förr åtnjöt stort anseende
och ännu eger bestånd.
Ilfracombe [-kom], stad i engelska grefskapet Devon,
vid Bristol-kanalen, 17 km. n. v. om Barnstaple. 6,043
innev. (1881). Hafsbad.
Ilgen, Karl David, tysk skolman, f. 1763, blef 1794
professor i orientaliska språk vid universitetet i
Jena och 1799 professor i teologi derstädes, hvarefter
han 1802-31 var rektor vid landsskolan i Pforta. Död
i Berlin 1834. - På det filologiska området gjorde
han sig bemärkt genom utgifvande af Hymni homerici
(1796), Scholia s. carmina, convivalia grcecorum
(1798) och Animadversiones philologicae et criticae
in carmen virgilianum, quod Copa inscribitur
(1821). Såsom teologisk skriftställare väckte han
på sin tid uppseende genom de frimodiga forskningar
han framlade i arbetena De Jobi antiquissimi carminis
hebraici natura et virtutibus (1798) och Die urkunden
des jerusalemischen tempelarchirs in ihrer urgestalt
(s. å.).
Ilhavo [iljä-], stad i portugisiska prov. Beira,
distriktet Alveiro, vid Atlantiska oceanen. 7,752
innev. (1878). Tillverkning af glas och
porslin. Utförsel af salt.
Ili. 1. Flod i Central-Asien. Hufvudfloden, Tekes,
uppstår i Ulabas-bergen, ö. om Issik-kul, och flyter
först mot n., sedan mot n. ö. i en allt bredare dal
mellan Tian-sjan i s. samt Kara-tau och Temur-lik
l. Nan-sjau i n. Efter sammanflödet med Kunges
från ö. har floden, nu kallad Ili, ett vestligt
och slutligen ett nordvestligt lopp samt faller
genom flere armar ut i sjön Balkasch. Längden
utgör omkr. 1,200 km. Med båtar är floden delvis
farbar äfven ofvanom Kuldsja, men flodfarten har
praktiskt intet värde till följd af strömmens snabba
lopp. - 2. (Kuldsja) Ryskt område i Central-Asien;
omkring ofvannämnda flod, tillhörde förut kinesiska
Dsungariet, men besattes af ryssarna 1871 med
anledning deraf att dunganernas uppror mot de
kinesiska myndigheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
