- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
543-544

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Indien. Distrikten äro till antalet 238, om 5,000-
17,000 qvkm. och 160,000-1,500,000 innev. Den
yttersta förvaltningsindelningen är subdivision,
området för en administrativ tjenstemans (assistant
magistrate
) verkningskrets, eller tahsil, området
för en fiskals (deputy collector) verkningskrets. I
afseende på lagskipningen råder den oregelbundenheten
att den lägre rättsskipningen i brottmål i vissa
distrikt är förenad med den civila förvaltningen,
i några få gränsdistrikt äfven rättsskipningen i
civilmål. Fullständig skilsmässa mellan jurisdiktion
och förvaltning är genomförd i Bombaj, Madras
och några delar af Bengalen. I andra instansen
behandlas målen af session-courts, hvilka bestå af
kringresande domare och bisittare. I högsta instansen
döma öfverdomstolarna (high court of judicature) i
Bengalen, Nordvestprovinserna, Madras och Bombaj. Den
indiska strafflagen (af år 1860) är affattad efter
mönstret af den engelska, men med särskild hänsyn
till de indiska förhållandena. I civila mål dömes
efter indiska och muhammedanska lagar och sedvanerätt
samt efter af de lagstiftande råden och britiska
parlamentet utfärdade statut. De högre ämbetena äro
nästan uteslutande besatta med européer. För att
utbilda engelsmän till indiska ämbetsmän finnas
i London och Oxford "Indian institutes", och uti
I. finnas motsvarande undervisningsanstalter för
infödingar. Det enda spåret till sjelfstyrelse
uti I. utgöres af stadsfullmäktige i Bombaj och
Kalkutta, hvilka väljas af ett litet antal högt
beskattade. Hufvudstad: Kalkutta.

Budgeten för finansåret 1880-81 upptog inkomsterna
till 72,559,978 pd st. och utgifterna till 80,260,838
pd st. (1 pd st. ungefär = 18 kr.). Den förnämsta
inkomstkällan är grundskatten, 21,112,995 pd st. Det
indiska jordbeskattningssystemet hvilar på den
grundsatsen att staten har eganderätten till jorden
och följaktligen kan taga hvilken ersättning som
hälst af brukaren för rätten att bruka jorden. Den
ränta indiska staten tager af jordbrukaren vexlar
betydligt i storlek, men uppgår i medeltal till
50 proc. af jordens nettoafkastning. Sätten för
räntans bestämmande och upptagande äro äfven i
hög grad vexlande. I Bengalen, Assam, Audh och
vissa delar af Madras är skatten en gång för alla
bestämd för ett visst område och förpaktas af
s. k. semindari, manzadari l. talukdari, hvilka
i sin tur fördela skatten på och utkräfva henne af
jordens brukare. I Nordvestprovinserna (utom Audh),
Pandjab, Centralprovinserna och en del af Madras
bildar byn en skatteenhet; dess för 30 år bestämda
skatt få byamännen efter eget skön fördela och äro
solidariskt ansvariga för dess riktiga utgörande. I
Bombaj och största delen af Madras åter råder det
s. k. raiotvari-systemet, enligt hvilket jordbrukaren
utan mellanhand utgör den för hvarje år, såsom i
Madras, eller för 30 år bestämda skatten. Slutligen
gifves det ett försvinnande litet antal skattefria
jordbesittningar, nämligen af européer på öde
land anlagda kaffe-, te- o. d. plantager. De
näst grundskatten vigtigaste inkomstkällorna äro
opium-monopolet, som inbringar 10,5

mill. pd st. (till största delen vinst på handeln
med Kina), samt saltskatten, 7,1 mill. pd
st. Tullinkomsterna uppgå till 2,5 mill.,
acciserna till 3,1 mill., tributerna till 0,74
mill. samt inkomsterna af jernvägar och andra
produktiva anläggningar till 9,4 mill. pd st. Bland
utgiftsposterna märkas anslagen för armén och flottan,
17,3 mill., för allmänna arbeten, 20,3 mill., till
statsskuldens amortering, 5 mill., till pensioner,
2,15 mill., samt till undervisningsväsendet, 1
mill. pd st. Statsskulden steg 1881 till 157,388,879
pd st. och är stadd i snabb tillväxt.

De engelska vasallstaterna i I. hafva tillsammans
en befolkning af mer än 54 mill. och äro omkr. 800
till antalet. De flesta af dem utgöras af blott
en enda by, men några hafva flere millioner
innevånare. Småfurstarna äro vanligen förenade i
statsförbund med gemensam förvaltning, och ett
sådant förbund, t. ex. Radjputana, räknas för
en enhet. Vasallfurstarnas rättsliga ställning är
genom öfverenskommelser med engelsmännen bestämd och
skyddad. Deras styrelse är despotisk; förvaltning och
rättsskipning befinna sig i det uslaste tillstånd,
sidoinflytelser göra sig gällande i regeringen, och
såväl furstarna som deras tjenare göra allt för att
utsuga folket. Tillståndet är dock något bättre än
förr, emedan engelska regeringen nödgar de uppväxande
furstarna att inhemta en om ock ytlig europeisk
bildning. De indiske furstarna hafva tillsammans en
årsinkomst af omkr. 16 mill. pd st. Af dessa penningar
måste de dock lemna 0,74 mill. pd st. såsom tribut
till britiska styrelsen och derjämte underhålla en
inhemsk armé af öfver 300,000 man. Dessa trupper äro
emellertid till följd af sin dåliga utrustning icke
i något afseende farliga för det britiska väldet.

Den britisk-indiska hären består af en europeisk
kärna och en armé af infödingar. Före 1858 bildade
de europeiska trupperna delvis en särskild "indisk
armé", i det att Ostindiska kompaniet hade rätt
att värfva européer (engelsmän) till ett antal
af 20,000 man, hvarjämte den engelska kronan, för
att aflägsna hvarje fara, sedan 1814 på kompaniets
räkning sände "kungliga" trupper till en styrka af
29,000 man. F. n. utsänder moderlandet ett antal
regementen till I., der de stanna några år för att
sedan återvända hem. Den inländska armén rekryteras,
liksom den engelsk-europeiska, genom värfning. Hela
den britisk-indiska armén är delad i 3 armékårer,
hvilka 1877-78 hade följande styrka: Bengaliska armén
104,216 man (deraf 40,283 man européer), Madras-armén
47,026 man (deraf 12,733 européer) och Bombaj-armén
38,355 man (deraf 11,710 européer). - Polisstyrkan
uppgick 1877 till 157,999 man. - I. har fyra ordnar,
bland hvilka den förnämsta är The står of India
(Indiens stjerna), stiftad d. 23 Febr. 1861.

Historia. Äldsta tider. Fornforskningen har
ådagalagt, att I. långt före den tid, då dess
nuvarande innevånare togo landet i besittning, i de
nordliga och mellersta delarna beboddes af ett folk,
som förfärdigade sina vapen och verktyg af slipad
flinta. Norrifrån invandrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free