Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indiktion l. romerskt skattetal kallas det tal, som utmärker ett gifvet års ordningsnummer inom indiktionscykeln - Indiktionscykel, en inom kronologien förekommande cykel af 15 år - Indirekt, medelbar, på omvägar - Indirekta skatter. Se Beskattning - Indirekt bevis, log. - Indirekt eld, krigsv. Se Eld 2 - Indirekt seende, fysiol. - Indiska arkipelagen kallas den stora samling öar, som ligger på bägge sidor om eqvatorn mellan sydöstra Asien samt norra och nordvestra Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike, samt romersk indiktion, der året började
d. 25 Dec. eller 1 Januari, och hvilken i Tyskland
under den senare medeltiden var den brukligaste. I
det påfliga kansliet begagnades 584-1087 uteslutande
grekisk indiktion, men sedermera, samtidigt eller
successivt, alla tre indiktionerna. I Sverige
voro tidsbestämmelser medelst indiktioner mindre
allmänna, och särskildt i statshandlingar synes
bruket deraf upphöra med konung Erik Erikssons
(d. 1250) regering. - För att erhålla indiktionen
till ett gifvet år e. Kr. adderas 3 till årtalet,
hvarefter summan divideras med 15; resten är den
sökta indiktionen. Så är t. ex. 11 indiktion för år
1883. G. E.
Indiktionscykel (se Indiktion), en inom kronologien
förekommande cykel af 15 år. Angående ursprunget
till denna cykel äro meningarna ännu delade. Under
det några hålla före, att den började användas
först 312 e. Kr., anse andra, att den varit i
bruk hos romarna redan i äldre tider, andra åter
uppgifva den vara af egyptiskt ursprung. Genom att
räkna tillbaka finner man, att första året af en
indiktionscykel sammanfaller med år 3 f. Kr. I motsats
mot sol- och man-cyklerna står denna cykel icke i
något samband med de astronomiska företeelserna.
G. E.
Indirekt (Lat. indirectus), medelbar, på
omvägar. Jfr Direkt. - 1. Indirekta skatter. Se
Beskattning. - 2. Indirekt bevis, log., ett sådant
bevis, som ådagalägger sanningen af en sats genom
att ur bevisningsgrunderna framvisa orimligheten
af den kontradiktoriska motsatsen till den sats,
som skall bevisas. Jfr Bevis 1. - 3. Indirekt eld,
krigsv. Se Eld 2. - 4. Indirekt seende, fysiol.,
seende med de utom centralgropen (fovea centralis)
liggande delarna af ögats näthinna. När man fixerar
ett föremål, riktar man ögat mot detsamma på sådant
sätt, att föremålets bild faller på centralgropen af
näthinnan. Detta kallas direkt seende. Men äfven andra
föremål i rymden än det man för tillfället fixerar
utsända ljusstrålar mot ögat; dessa brytas till
andra delar af näthinnan. Vanligen fäster man ingen
medveten uppmärksamhet vid de derigenom framkallade
jämförelsevis svaga synintrycken, ehuru väl dessa
i många fall äro af stor betydelse, specielt för
synförnimmelsernas anordning i rummet. Genom öfning
kan man utbilda förmågan att verkligen uppmärksamma
de nämnda på näthinnans sidodelar fallande bilderna.
4. R. T-dt.
Indiska arkipelagen (Ostindiska l. Malajiska
arkipelagen, Austral-Asien) kallas den stora
samling af öar, som ligger på bägge sidor om
eqvatorn mellan sydöstra Asien samt norra och
nordvestra Australien. Enär arkipelagen ej bildar
någon politisk enhet, hafva olika författare gifvit
olika utsträckning åt densamma. I följande öfversigt
tages 20° n. br. som nordlig gräns och 10° s. br. som
sydlig; Malakka-halfön och Nya Guinea uteslutas,
men Andamanerna medtagas, emedan de åtminstone i
etnografiskt hänseende höra dit. De särskilda öarnas
storlek och folkmängd kunna endast approximativt
uppgifvas. Behm och Wagner uti "Die bevölkerung der
erde". VII (1882), beräkna
arealen till 2,003,208 qvkm. och innevånarnas antal
till 35,187,000. Med afseende på läget sönderfaller
arkipelagen i tre afdelningar: den yttre (östra)
raden, bestående af Molukkerna, med Banda-, Amboina-
och Ternate-öarna, och af Filippinerna, den inre
(vestra) raden, bildad af Andamanerna och Nikobarerna,
Sumatra och Java samt de Små Sundaöarna ö. om Java,
samt den mellersta gruppen, som omfattar Borneo
och Celebes jämte en mängd mindre öar. Af hvad som
framgår af arkipelagens zoologi och etnografi samt
af traditionen kan man såsom sannolik antaga den
hypotesen att vi i denna indiska ö-verld hafva för
oss fragment af en splittrad landmassa, hvilken
förenat Asien och den australiska kontinenten på
samma sätt som Central-Amerika ännu sammanbinder Nya
verldens båda hälfter. Java, Bali, Sumatra och Borneo
samt de mindre öarna mellan dem och det australiska
fastlandet hvila alla på en stor underhafsbank, som
ingenstädes är lägre än 180 m. under hafsytan, medan
ö. derom hafsdjupet befunnits stiga till 1,800-4,500
m. Med undantag af några små korallöar äro alla
öarna i arkipelagen af bergig natur och tyckas hafva
öfvervägande plutonisk bildning. Bergen äro vanligen
ordnade i rader, som löpa antingen från n. v. till
s. ö. (på Sumatra och öarna mellan Sumatra och Borneo)
eller från v. till ö. (på Java och de andra sydliga
öarna). Genom Stora och Små Sundaöarna, Molukkerna
och Filippinerna sträcker sig en rad vulkaner; de
flesta af dem uppstiga omedelbart ur hafvet eller från
slätten, och många stå parvis tillsammans. Arkipelagen
har ett tropiskt, fuktigt klimat och, med undantag af
de höga bergstrakterna, en medeltemperatur af 30-32° C.
Den har ett rikt växt- och djurlif, hvilket till
en del har former gemensamma både med Indiens och
Australiens. För naturforskarna är arkipelagen af
det högsta intresse, och tidigt ådrog den sig äfven
deras uppmärksamhet, men ännu återstår der mycket
att lära känna. I etnologiskt hänseende sakna öarna
icke sina svåra problem, men några utmärkande drag
äro lätt beskrifna. Minst två hufvudraser finnas, den
bruna, långhåriga malajiska och den mera mörkhyade,
krushåriga papuarasen, hvarjämte nyare forskningar
velat tillägga en tredje, säkert mera ursprunglig
ras, negritos, ehuru t. o. m. specialister, som haft
tillfälle till direkta observationer, icke äro ense
rörande detta märkliga element. Malajerna äro delade
i en ofantlig mängd stammar och folk, stående på de
mest olika grader af civilisation och karakteristiskt
skilda från hvarandra i fysiskt och lingvistiskt
afseende. Papuarasen finnes hufvudsakligen i östra
delen af arkipelagen. Utom dessa tre raser, hvilkas
bosättning på öarna går bortom all historia, finnas
flere främmande element: hinduer (på Java och andra af
de vestra öarna), muhammedaner, hvilka förekomma mer
eller mindre blandade med malajfolken, kineser, hvilka
funnits der i många århundraden, samt européer. Sedan
portugiserna i början af 16:de årh. fattat fast
fot på Molukkerna, voro de det herskande folket i
arkipelagen, tills holländarna i början af 17:de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
