Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indor (Eng. Indore l. Holkar's dominions), vasallstat i kejsardömet Indien - Indor, hufvudstad i nämnda vasallstat - Indo-skyter kallades af de gamle de ural-altaiska folk - Indossament (Ital. indossamento) och dermed sammanhängande ord. Se Endossement - Indra, Ind. mytol., var den mest dyrkade guden i den äldsta indiska religionen - Indragningsmakt, en af administrativ myndighet i Sverige förr utöfvad makt att förhindra spridning af tryckt periodisk skrift och återtaga ett en gång meddeladt privilegium eller tillstånd för sådan skrifts vidare utgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgifterna till 7,292,000 kr. Antalet skolor 1876
var 77, hvilka besöktes af 3,235 lärjungar
och kostade staten 54,000 kr. En bibana
från Bombaj-Allahabad-jernvägen genomskär
landet. Fursten (maharajan, af dynastien Holkar)
underhåller en truppstyrka af 5,250 man infanteri,
3,300 man rytteri och 340 man artilleri med 24
fältkanoner. - Grundläggaren af dynastien Holkar var
Malhar Ráo (från byn Hol i Dekhan, från hvilken han
tog tillnamnet Holkar, "innevånare i Hol"), hvilken
på 1600-talet blef en af de förnämste ledarna i den
första mahratt-invasionen i norra Indien och erhöll i
belöning stora besittningar n. om Narbada och omkring
staden Indor. - 2. Hufvudstad i nämnda vasallstat,
vid en biflod till Tsjambal. Omkr. 15,000 innev. Säte
för generalguvernörens agent för Centralprovinserna.
Indo-skyter kallades af de gamle de uralaltaiska
folk, hvilka under århundradena närmast före Kr. från
nordvest inträngde i Indien. Indo-skyterna äro
enligt all sannolikhet samma folk, som af kinesiska
historieskrifvare kallas Juei-tsji, och identiska
med de s. k. österländska eller hvita hunnerna.
H. A.
Indossament (Ital. indossamento) och dermed
sammanhängande ord. Se Endossement.
Indra (sannolikt af en rot in, inv, pådrifva,
betvinga; således: "betvingareri"), Ind. mytol.,
var den mest dyrkade guden i den äldsta indiska
religionen, sådan denna framträder i vedasångerna. Ett
och annat uttryck i de gamla hymnerna tyder dock på
att denna gudagestalt icke från början innehaft sin
förherskande ställning, och I. är möjligen en sådan
personifiering, som uppkommit först i den specifikt
indiska mytologien, ty man har icke återfunnit
honom hos den eranska språkgrenens folk. I. är
luftrymdens gud och menniskornas försvarare mot onda
makter. Framförallt befriar han från den fruktade
torkan: när trollen hålla molnen - gudarnas kor -
innestängda i bergshålorna, är det han, som, eldad
af den till honom offrade somadrycken, främst
bland goda makter far dit med sin ljungeld och
segrande åter utsläpper på himmelen skyarna med
deras välsignelsebringande vätska, eller, med en
liknande tankegång: han slungar sin dödande åskvigg
i Vritras kropp, den omättlige drakens, som rufvar
på molnbergen och hindrar de himmelska vattnen att
befruktande nedströmma öfver jorden. Men äfven för
de gamla hinduerna, med deras skygga vördnad för det
öfverväldigande stora, vardt I. i öfvermåttet af sin
kroppsliga styrka alltför otymplig för att icke, i
likhet med de klassiska folkens Zevs och nordboarnas
Tor, mista en del af respekten och för den diktande
folkfantasien antaga en viss burlesk anstrykning. Det
ädlaste uttrycket för folkets sedliga och religiösa
medvetande har han näppeligen någonsin varit. - I
den indiska folkreligionens senare utvecklingsskede,
brahmanismen, är I. tillbakasatt för den högre
gudomliga trefalden, Brahman, Vischnu och Siva;
dock är han den främste af de åtta "verldsvaktarna"
(lokapalas), och hans qvarstående betydelse framgår
redan ur hans många binamn, sådana som "den
tusenögde" (sahasradriç; stjernhimmelsguden),
"viggbäraren" (vajradhara) och "ljusrymdens herre"
(divaspati). Amaravati ("den oförgängliga") heter
hans himmelska stad. I. ligger fortfarande i ständig
strid med demoner och jättar samt af bildas enligt
den moderna hinduiska folkföreställningen med fyra
armar och händer, de två hållande ett spjut, den
tredje åskviggen, den fjerde intet. Jfr Brahman.
Indragningsmakt, en af administrativ myndighet i
Sverige förr utöfvad makt att förhindra spridning
af tryckt periodisk skrift och att återtaga ett
en gång meddeladt privilegium eller tillstånd för
sådan skrifts vidare utgifning. Då den utväg, som
först anlitades för att förekomma tryckfrihetens
missbruk, nämligen en tryckningen föregående censur
(se d. o.) af hvarje skrift, i Sverige afskaffades
genom k. förordn, af d. 2 Dec. 1766, ställdes genom
samma förordning skrif- och tryckfriheten under
lagens skydd samt lemnades ostörd af administrativ
myndighets ingrepp. I likhet med alla stadgar,
som under tiden 1680-1772 haft grundlags natur,
upphäfdes denna förordning redan genom 1772 års
R. F., och tryckfrihetslagstiftningen återfördes till
politilagarnas område. Visserligen erkändes skrif-
och tryckfrihetens fortfarande berättigande i den
förnyade förordningen och påbudet af d. 26 April 1774,
hvars bestämmelse är lika med den, hvilken 1766
års författning gaf. Men som denna förordning var af
politilags natur, ansåg sig konungen berättigad att
genom regeringsåtgärder ingripa. Och han gjorde detta
såväl genom k. kung. och påbudet af d. 6 Maj 1780,
hvarigenom boktryckarna ensamme, utom i högmålsbrott,
skulle stånda ansvar för tryckfrihetsförbrytelser
(jfr Censur, sp. 163), som genom K. M:ts, af den
periodiska pressens alltför närgångna betraktelser
(såsom styrelsen ansåg) öfver offentliga förhållanden
framkallade, "tilläggning" af d. 3 Maj 1785 till
denna kungörelse. I denna tilläggning tillerkännes
boktryckare ensamme, såsom det heter till ersättning
för de minskade inkomster de genom den dem åliggande
urskilning vid val af skrifter till tryckning
nödvändigt måste vidkännas, rätt att utgifva dagblad
samt månads- och veckoskrifter i strödda ämnen, dock
under det väsentliga vilkor att de först dertill
erhållit antingen konungens eller Kanslikollegiets
privilegium. Uti k. skrifvelse till Kanslikoll.
ang. veckoskrifter och dagblad af d. 24 Aug. 1785
blef utgifningen af detta slags skrifter underkastad
ytterligare inskränkningar. Det stadgades nämligen,
att konungen ensam egde utfärda privilegium, samt
att i privilegiet skulle införas de ämnen, som i
skriften finge behandlas, och att privilegiet kunde
genast återtagas och indragas, så snart det i någon
måtto funnes missbrukadt, samt att till kontroll
deröfver, så snart något blad eller nummer deraf
utkommit, ett exemplar genast skulle öfverlemnas till
Kanslikollegium. Detta skulle åt någon sin ledamot
uppdraga att genomse numret för att anmärka om något
emot privilegiets innehåll deruti funnes infördt,
hvilket då för konungen skulle anmälas. Dermed var
tidningspressen ställd under den administrativa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
