- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
599-600

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Induktionsapparater l. Induktionsmaskiner (se Induktion 2). Redan 1832 konstruerades en induktionsmaskin af Pixii i Paris (fig. 1)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

således liksom två staplar med samma antal element
och de liknämniga polerna förenade. Sammanbindas dessa
poler med en yttre ledningstråd, uppkommer i denna en
ström, alstrad af båda staplarna. Genom släpfjädrar
beröras nu de strålar, som komma från rullarna, i
neutrallinien, och om släpfjädrarna äro förenade
genom yttre ledning, kommer denna att genomgås
af strömmarna från alla elementen på ringens båda
hälfter. Medan ringen gör ett helt hvarf, alstras i
hvarje rulle två induktionsströmmar, den ena under
det rullen tillryggalägger halfcirkeln till höger
om neutrallinien, den andra under den återstående
halfcirkeln. Emedan den ström, som uppsamlas af
släpfjädrarna eller släpborstarna, är summan af en
mängd samtidiga elementarströmmar, är den ganska
konstant. Af Grammes maskin finnas numera en mängd
olika modeller och storlekar för olika ändamål. Den
ofvan afbildade och beskrifna lilla modellen är en
magneto-elektrisk maskin med sammansatt hästskomagnet.

De stora maskinerna för elektriskt ljus och
galvanoplastik äro af en helt annan konstruktion
och till stor del inrättade såsom dynamo-maskiner,
d. v. s. den magnetiska fördelningen i ringen eller
ringarna åstadkommes genom elektromagneter, hållna
i verksamhet af maskinens egen ström. Stundom finner
man det lämpligt för större induktionsmaskiner
att hålla elektromagneterna i verksamhet
genom särskild induktionsapparat eller genom
stapelström. Härigenom blir elektrornagneternas
styrka konstant och den alstrade induktionsströmmen
följaktligen jämnare, än då densamma användes till
att utveckla magnetismen. För att gifva ett begrepp
om storleken och styrkan må nämnas, att Grammes
första ljusmaskin gaf en ljusstyrka, motsvarande
900 carcelska brännare, och att den vägde 1,000
kg. Koppartråden på elektromagneterna vägde 250 och
på de tre ringarna 75 kg. Senare äro konstruerade
långt större och kraftigare maskiner, i stånd
att frambringa en ljuseffekt af 5,000 carcelska
lågor eller 35,000 normalparaffinljus. Äfven för
galvanoplastisk fabrikation har Grammes maskin blifvit
mycket använd. Vid alla tillfållen måste afseende
noga fästas vid det yttre motstånd strömmen har att
passera, och det inre motståndet i maskinen modifieras
derefter, hvilket föranleder vissa olikheter i
konstruktionen. Det bör icke lemnas oanmärkt,
att ehuru den grammeska maskinen betecknar ett
framsteg, var dock idén till densamma icke ny. Redan
1860 konstruerades nämligen af d:r A. Pacinotti
en maskin med rörlig elektromagnet i form af en
jernring och så inrättad, att de magnetiska polerna
förändrade läge inom ringen. Det var dock Gramme,
som gjorde Pacinottis uppfinning praktiskt användbar
och allmänt känd. Han har ock skördat äran deraf;
ty oaktadt den grammeska maskinen har vissa fel,
erbjuder den dock stora företräden framför de äldre,
och den kan sägas ligga till grund för flertalet af de
senare konstruerade magneto- och dynamo-elektriska
maskinerna. Dessas antal är redan så betydligt, att
endast de vigtigaste kunna här omnämnas. Bland dessa
förtjena ihågkommas v.

Hefner-Altenecks dynamo-elektriska maskiner såväl
för vexelströmmar som för konstanta strömmar,
v. Brushs dynamo-elektriska maskin, de Méritens
magneto-elektriska, Edisons, Schuckerts, Lontins,
Wallace-Farmers, Westons, Maxims och Bürgins. Äfven
inom de skandinaviska landen hafva dylika maskiner
konstruerats, näml. af Jürgensen och Lorentz
i Köpenhamn samt af svensken Wenström. Under den
feberaktiga täflingskamp, som för närvarande kan
sägas pågå på detta område, är det vanskligt att
fälla något omdöme om de olika systemens företräden,
och endast en flerårig erfarenhet lär komma att
afgöra hvilka konstruktioner lämpa sig bäst för olika
ändamål. Såsom de vigtigaste af dessa ändamål torde
för närvarande få anses framställning af elektriskt
ljus, kraftöfverföring och kemisk sönderdelning
för galvanoplastik. Men oafsedt olika ändamål och
olika konstruktion finnas vissa allmänna grundsatser,
som städse böra följas, såsom att motstånden inom de
trådar, hvilka ej verka elektromotoriskt, inskränkas
till de minsta möjliga; att ledningsförmågan hos
alla ledande delar bör vara så stor som möjligt;
att de metallmassor, i hvilka alstras inducerade,
s. k. foucaultska strömmar, böra anordnas så, att
ledningen inom dem så mycket som möjligt afskäres;
att den i elektromagneterna alstrade magnetismen
bör komma till verkan så fullständigt och omedelbart
som möjligt; att antalet element eller afdelningar
i trådlindningarna till den roterande induktorn bör
vara så stort som möjligt, och dessa sjelfva således
hvar för sig små, till undvikande af extra ström
vid strömvexlingen; slutligen böra ock maskinens
delar så anordnas, att upphettning undvikes så
mycket som möjligt. - Den ström, som alstras i en
magneto-elektrisk eller dynamo-elektrisk maskin,
är beroende på vissa qvantiteter, och sambandet kan
uttryckas genom en ganska enkel formel. Betecknar
i strömstyrkan, n antalet hvarf, som maskinens
hufvudaxel gör i minuten, u antalet trådlindningar
på det rörliga ankaret, w totala motståndet och M
uMn
den verksamma magnetismen, sa är i = ––-
w
Bland induktionsapparater finnas äfven sådana,
i hvilka induktionsströmmar alstras genom
slutande och afbrytande af en galvanisk ström
uti en induktionsrulle och samtidigt dermed
skeende magnetisering och demagnetisering
af induktionsrullens jernkärna. Till dem
hör den ruhmkorffska gnist-induktorn. Dennas
hufvuddelar äro induktionsrullen, strömbrytaren och
kommutatorn. Rullen består af två ledningar, en inre
för den primära strömmen (denna ar af gröfre tråd
och innehåller ett jämförelsevis mindre antal hvarf)
samt en yttre för induktionsströmmen (i ett vida
större antal hvarf och af finare tråd). Trådarna äro
öfverspunna och dessutom medelst gummi isolerade från
hvarandra. Inuti rullen är en knippa jerntradar,
hvars ändar äro betäckta med plattor af mjukt
jern. Strömbrytaren är en s. k. Neefs hammare; man
använder äfven modifikationer af denna, såsom ett
kärl med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:26 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free