Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infektionssjukdomar. 1. Med., sådana sjukdomar, som bero på något i kroppen utifrån inträngdt smittämne - Infektionssjukdomar. 2. Veterinärv. - Inferi, Lat., "de undre", de underjordiske, underjorden, dödsriket - Inferior, Lat., undre lägre - Infernalisk, helvetisk, djefvulsk - Inferno ("Helvetet"), titeln på den första tredjedelen af Dantes stora dikt "La commedia divina" - Inferum mare, Lat., "det nedre hafvet", de gamle romarnas namn på Turrhenska hafvet - Inficiera, fylla med osund luft - Infideles, Lat., de otrogne. Se Fideles - In fidem, Lat. Se Fides - Infiltration, med., en väfnads genomdränkning med en vätska - Infinit, oändling - Infinitesimalräkning, matem. - Infinitiv, språkv., en form af verbet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklingsmedier och förete en
s. k. generationsvexling. Kroppens infektion af
dessa parasiter kan vara rent yttre och lokal. Hit
höra de först upptäckta parasiterna: mögelsvampen i
ondskorf (favus) och skabbdjuret i skabben, hvilkas
upptäckt föranledde en fullständig omhvälfning i
de gamla lärorna om dessa sjukdomars uppkomst genom
dyskrasier, eller felaktiga blodblandningar. Till
infektionssjukdomar i egentlig mening räknas dock
endast sådana, som uppkomma genom parasiternas
inträngande i blodet och kroppens öfriga väfnader,
i främsta rummet växtorganismer, men äfven smådjur,
t. ex. trikiner i trikinsjukdomar. Den första
invärtes sjukdom, der man med säkerhet fann en
växtparasit såsom orsak, är mjeltbranden, hvars
bacill (Bacillus anthracis) träffades redan 1855
af Pollender, och hvars beroende af denna parasit
fullständigt bevisades genom Davaines epokgörande
undersökningar 1863-68. Sedan träffade Obermaier
i Typhus recurrens en parasit, som benämndes
spirill. Om man också med största försigtighet bör
upptaga de många "upptäckter", som sedan blifvit
gjorda af mikroorganismer i snart sagdt alla mera
betydande febersjukdomar, och om det ännu torde
dröja länge, innan man kan med säkerhet bestämma
hvarje infektionssjukdoms parasit, så tala dock
de redan vunna resultaten för den åsigten att den
moderna parasitläran är mer än en hypotes och att
infektionsläran nu arbetar på en säkrare grund än
förut. Särskildt böra påpekas de nya upptäckterna
rörande ett parasitiskt smittämne i lungsot
(tuberkulos), som af Koch kallas tuberkelbacill
och som synes bevisa, att lungsoten bör räknas till
de smittosamma sjukdomarna. Många nyare fakta tala
äfven for ett dylikt förhållande med den akuta
lunginflammationen. Till infektionssjukdomarnas
stora grupp räknas numera icke blott alla sedan
gammalt såsom smittosamma kända sjukdomar, såsom
pest, kolera, gula febern, tyfus, koppor och
alla andra utslagssjukdomar, malaria och frossor,
rödsot, difteri, ros, mjeltbrand, syfilis, utan
äfven spetelska (lepra) och några mera lokala
sjukdomar, såsom påssjuka och struma. Hvilken ofantlig
vigt den nya parasitteorien eger i fråga om dessa
sjukdomars förekommande och botande inses lätt. .- Jfr
Desinfektion. .- 2. Veterinärv. De vigtigaste bland
husdjurens infektions-sjukdomar äro boskapspest (hos
idislande djur), mjeltbrand, vattuskräck (rabies),
koppor samt smittosam mul- och klöfsjuka (hos alla
husdjur), rödsjuka (hos svin), rots och springorm,
rosartad influensa samt lungröta och elakartad
beskällaresjuka (hos hästar) samt tuberkulos (hos
nötkreatur och svin). 1. F. B. 2. C. A. L.
Inferi, Lat., "de undre", de underjordiske,
underjorden, dödsriket. - Ad inferos, Lat., till
dödsriket. .
Inferior, Lat., undre, lägre; lärjunge i en lägre
afdelning af en skolklass. Jfr Superior.
Infernalisk (af Lat. infernum, underjorden),
helvetisk, djefvulsk. - Inferno ("Helvetet"),
titeln på den första tredjedelen af Dantes stora dikt
"La commedia divina" (se Dante Allighieri).
Inferum mare, Lat., "det nedre hafvet", de gamle
romarnas namn på Tyrrhenska hafvet. Adriatiska hafvet
kallade de deremot Superum mare ("det öfre hafvet").
Inficiera (Lat. inficere), fylla med osund luft,
förpesta, smitta. Jfr Desinfektion.
Infideles, Lat., de otrogne. Se Fideles.
In fidem, Lat. Se Fides.
Infiltration (se Filtrum och Filtrera),
med., en väfnads genomdränkning med en vätska,
t. ex. var (varig l. purulentinfiltration) eller
blodvatten (serös l. oedematös infiltration).
F. B.
Infinit (Lat. infinitus oändlig, t. ex. en infinit
serie, serie med oändligt många termer. - In
infinitum (förk. in inf.) brukar stundom sättas efter en
serie termer för att utmärka, att serien är oändlig.
G. E.
Infinitesimalräkning (se Infinit), matem.,
kallas med ett gemensamt namn differential- och
integral-kalkylerna. Namnet beror derpå att dessa
kalkyler af upptäckaren, Leibniz, grundades på
användandet af oändligt små storheter, hvilka
han, till skilnad från vanliga storheter, kallade
"infinitesimala" (quantitates infinitcsimae).
G. E.
Infinitiv (Lat. infinitivus, näml. modus, af infinitus,
obestämd), språkv., en form af verbet, t. ex. (att)
bära, bäras. Termen infinitivus modus, "det (i afs. på
person, numerus och modus, i betyd, utsägesätt)
obestämda böjningssättet" (motsats: verbum finitum)
forskrifver sig från de romerska språkforskarna
och är en icke fullt lycklig öfversättning af det
grekiska aparemfaton (näml. rhema), "verbet utan
bibetydelser". I de indo-europeiska språken - i de
semitiska, hvilka vi här lemna åsido, är förhållandet
ett analogt - är infinitiven noga taget till både
sin härkomst och sin hufvudsakliga användning i
satsen en nominalform, en stelnad kasus
af ett från det resp. verbet afledt substantivum
abstractum, betecknande den ifrågavarande handlingen
(ett "verbal-abstraktum", "nomen actionis"; jfr
t. ex. Sv. skrifning, skrifvande, neutr.). Derigenom
skiljer sig infinitiven ifrån en annan del af
"verbum infinitum", participiet, ett konkret,
med fullständig böjning försedt verbalnomen
(adjektiv), men sammanfaller deremot i hufvudsak
med "supinum" och det s. k. "gerundium". På det
äldsta stadiet af de indo-europeiska språkens
historia var ifrågavarande grammatiska kategori
ännu föga utbildad. Det äldre fornindiska
eller veda-språkets s. k. infinitiver, af hvilka det
gifves en stor mängd, af olika nominalstammar och i
olika kasus, skilja sig i regeln endast så till vida
från motsvarande former af andra verbal-abstrakta,
att de, likväl icke alltid, hafva verbal rektion,
d. v. s. taga det omedelbara relationsordet (objektet)
i ackusativ o. s. v., och att de ofta stå isolerade,
icke hafva andra kasusformer af samma nominalstam
bredvid sig. Så t. ex. är Fornind. daván-e, en
dativ med betyd. "for gifvandet" = "att gifva",
den enda brukliga kasus af verbal-abstraktum da-ván
(rot: da), "gifvandet", och förekommer dessutom med
ackusativobjekt. Då dessa infinitiver ännu endast
högst ofullständigt frigjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
