Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inga från Varteig, en qvinna af förnäm börd från Borgesyssel i Norge - Ingalik - Ingarö - Ingas graf - Ingatorp - 1. Inge Stenkilsson l. den äldre (svensk konung) - 2. Inge Hallstensson l. den yngre (svensk konung) - 1. Inge Krokrygg (norsk konung) - 2. Inge (norsk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inga från Varteig, en qvinna af förnäm börd från
Borgesyssel i Norge, var konung Håkan Sverressons
älskarinna under dennes vistelse i Sarpsborg
1203. Efter konungens död (1204) födde hon i
Heggen i Smålenene sonen Håkan (sedermera konung
i Norge 1217-63). Presten Trond, hos hvilken hon
vistades, lät af fruktan för baglerna (se d. o.),
som vid den tiden hade makten i Viken, hemlighålla
gossens födelse; men då denne blifvit tre år gammal,
förde han honom jämte modern till Nidaros, hvarest
de blefvo väl mottagna af konung Inge Bårdsson
och birkebenarna (se d. o.). Då det (1217) blef
tal om att välja Håkan till konung, underkastade
I. sig, i närvaro af Norges förnämsta höfdingar,
jernbörd för att bevisa hans arfsrätt till kronan.
O. A. Ö.
Ingalik. Se Kenai-folket.
Ingarö, ö s. v. om Värmdön, i Värmdö
skeppslag. Stockholms län, bildar tillsammans
med en del af Farstalandet I. kapellförsamling
i Värmdö pastorat, Upsala stift, Roslags östra
kontrakt. Församlingens areal 7,403 har. 784
innev. (1882). Kapellpredikanten (äfven skollärare)
tillsättes vexelvis af konsistorium och egaren till
säteriet Beatelund. Kapellet kallas Pilhamns kapell,
och denna benämning nyttjas äfven om församlingen.
Ingas graf, grafkummel å Björkö (se d. o.) i Mälaren.
Ingatorp, socken i Jönköpings län, Södra
Vedbo härad. Arealen 14,775 har. 2,195
innev. (1882). I. bildar med Bellö ett konsistorielt
pastorat af 3:dje kl.. Linköpings stift, Södra Vedbo
kontrakt.
Inge, svenska konungar.
1. I. Stenkilsson l. den äldre, konung Stenkil
Ragnvaldssons yngre son (hans födelseår är okändt),
var liksom sin äldre broder Hallsten vid faderns död
(omkr. 1066) för ung för att kunna göra anspråk på
riket. Efter någon tids förlopp namnes Hallsten,
men icke I., hafva blifvit konung, men inom kort
förjagad. Då Hallsten efter omkr. 13 års förlopp åter
besteg tronen, blef I. samkonung med honom. I. var
en nitisk kristen, men stötte sig derigenom med
de hedniske svearna. Då han icke enligt gammal sed
ville offra ("blota") för dem på tinget, drefvo de
honom bort med stenkastning och togo hans svåger,
Blot-Sven (se d. o.), till konung. I. drog sig
undan till Vestergötland, öfver hvilket han troligen
fortfarande regerade, men återvände efter tre års
förlopp till Svealand, dödade Blot-Sven och återtog
konungadömet. Det är dock ovisst, om hela landet
åter kom under hans spira. Med konung Magnus Barfot
i Norge förde han krig, men ingick fred på ett möte
i Kunghäll 1101, hvarvid han gaf sin dotter Margareta
till hustru åt Magnus. Kristendomen vann spridning i
landet under I:s regering, och från påfve Gregorius
VII emottog han befallning att påbjuda tiondens
erläggande (omkr. 1081). Död omkr. 1110. Enligt
Snorre Sturlasson var han den störste, kraftigaste och
ståtligaste af de tre konungar (de två andre voro Erik
Ejegod i Danmark och Magnus i Norge), som möttes i
Kunghäll. Enligt den gamla konungalängden "styrde
han Sverige med mandom och bröt aldrig den lag,
som antagen var i hvarje landskap". Han hade en son,
Ragnvald (död före fadern och fader till Ingrid, som
blef gift först med danske prinsen Henrik Skatelär
och sedan med norske konungen Harald Gille), samt
tre döttrar: Kristina, gift med ryske storfursten
Mstislav och död 1122, Margareta Fridkulla, gift
först med Magnus Barfot och sedermera med Nils
Svensson, samt Katarina, gift med Erik Ejegods
sonson Björn. - 2. I. Hallstensson l. den yngre,
den föregåendes brorson, yngre son till Hallsten
Stenkilsson, blef efter Inge d. ä:s död, omkr. 1110,
samregent med sin broder Filip och efter dennes död,
omkr. 1118. ensam konung. De båda bröderna omtalas
såsom stilla och fridsamma. Under I:s sista tid
företog Sigurd Jorsalafare i Norge ett korståg till
Småland (1123). I. blef omkr. 1125 förgifven i
Östergötland, och med honom utdog den stenkilska
konungaätten på manssidan. Hans enka, Ulfhild, gifte
sig sedermera med konung-Sverker d. ä.
Inge, norska konungar.
1. I. Krokrygg, son af konung Harald Gille och
drottning Ingrid (svenske konungen Inge d. ä:s
sondotter), blef vid faderns död (1136), ehuru knappt
två år gammal, vald till konung på Borgarting (södra
Norge), under det att trönderna på Frostating
korade hans broder Sigurd. En äldre broder,
Eystein, som var född i Skotland, kom först sex
år derefter till Norge och fick sin andel i riket.
Under brödernas minderårighet förde landets mäktigaste
höfdingar regeringen; vid I:s sida stod Thjostolf
Alesön samt derefter Gregorius Dagssön och
Erling Skakke. Sedan Magnus Blinde och Sigurd
Slembe, Harald Gilles motkonungar, den
sistnämnde tillika hans baneman, fallit i sjöslaget
vid Holmengrå (1139), rådde fred i landet under
brödernas uppväxt. Sedan slöto sig Sigurd
och Eystein tillsammans för att störta
den svage och puckelryggige I. från tronen.
Men denne stöddes af de ofvannämnde höfdingarna, och
i striden mot dem stupade först Sigurd (1155)
och derefter Eystein (1157). Deras män fortsatte
emellertid fejden samt valde Sigurds son, Håkan
Herdebred, till konung. Så länge Gregorius Dagssön
stod i spetsen för I:s här. gick det denne väl;
men sedan Gregorius fallit (1161), vände sig lyckan.
För att hämnas hans död, inlät sig I. några
veckor derefter obetänksamt i ett slag på isen
utanför Oslo, i hvilket han stupade. Sagorna
berömma I. för klokhet, ädelmod, vänsällhet och
trofasthet. Det kroppslyte, hvaraf han hade sitt
tillnamn, skall han såsom litet barn hafva fått i
ett slag mot Sigurd Slembe och Magnus Blinde. Under
hans och hans bröders regeringstid upprättades
(1152) ärkebiskopsstolen i Nidaros (Trondhjem).
O. A. Ö.
2. I., konung öfver baglerna, uppgafs af dem
vara son till Sverres motkonung Magnus Erlingsson;
men baglernas motståndare, birkebenarna, sade, att
han var en dansk och egentligen hette Torgils
Tufuskit. I. utsågs till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
