- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
635-636

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingeborg Gerhardsdotter - Ingefära - Ingegno (Andrea Luigi di Assisi, Andrea Alovigi) - 1. Ingegärd (svensk furstinna) - 2. Ingegärd (svensk furstinna) - 3. Ingegärd (svensk furstinna) - Ingegärd Knutsdotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

befallning att såväl hon som klostrets
generalkonfessor, Magnus Unnonis, skulle
afsättas. Ehuru hvarken klosterbröderna eller
Linköpingsbiskopen Nils funno någon orsak till
afsättning, nedlade I. sjelfmant d. 25 Maj s. å. sitt
ämbete för att icke ådraga klostret konungens ovilja,
och några dagar derefter följdes hennes exempel af
konfessorn. Båda innehade dock sedermera å nyo sina
forna förtroendeposter, I. från 1457 och till sin död,
d. 14 Okt. 1465.

Ingefära, farmak., en välbekant krydda och drog, som
erhålles af Zingiber officinale Rosc. (Amomum zingiber
L.), en medlem af kryddliljornas familj Scitamineae
R. Br. (Zingiberaceae Rich.), kl. Monandria
L. Ingefärsväxten tillhör utan tvifvel ursprungligen
Asiens varmaste land, men träffas numera ingenstädes
vild, endast odlad, såsom i Indien, Syd-Amerika,
tropiska Afrika och Queensland i Australien. Från
den tvååriga, långsträckta, köttiga och ringlade
jordstammen, som utsänder vågräta, plattade sidoknölar
med korta, trubbade (nästan klubblika) grenar åt blott
en eller ock två sidor, uppskjuta två slags stjelkar,
dels sterila (från topparna af sidoknölarna), beklädda
med de långa slidorna af de jämnbredt lansettlika,
helbräddade, glatta, fjädernerviga bladen, och dels
fruktbärande, hvilka äro omgifna af vida slidor utan
bladskifvor och uppbära ett äggformigt, koniskt ax
af egendomligt bildade blommor, hvar och en med
en grön, gulkantad yttre och en hinnaktig inre
skärmslida. Dubbla blomkalkar finnas, den yttre
kort, rörformig, klufven längsefter, och den inre
nedtill sammanvuxen, rörlik, men upptill delad
i 3 gula flikar. Endast en ståndare är försedd
med knapp och frömjöl; fem deremot äro sterila,
och bland dessa är en omgestaltad till en stor,
uthängande, purpurfärgad honingsläpp. Frukten
är en trerummig, mångfröig kapsel. - Drogen
ingefära består endast af jordstammens sidoknölar
och förekommer dels oskalad, dels skalad eller
skrapad. Det förstnämnda slaget har epidemis qvar
och är torkad antingen omedelbart eller ock förut
indoppad i kokande vatten, då genom stärkelsehaltens
dextrinförvandling drogens inre blir mörkgrått och
hornartadt. Den skalade ingefäran är ofta blott på
de plattade ytorna befriad från epidermis eller ock
renskrapad rundt om, såsom vanligen är fallet med
den hvitaktiga Jamaica-ingefäran, den mest värderade
handelssorten. Sådan skrapad ingefära är ofta nog
blekt med klor och då oduglig för medicinskt bruk. God
ingefära har en särdeles skarp och stickande smak
och behaglig aromatisk lukt samt får icke vara
öfverdragen med ett hvitt pulver (krita eller
gips). Ingefära nyttjas i matlagning, förtäres
ofta till sur mjölk samt begagnas till beredning
af en syrup, som ofta sättes till bröstmixturer,
och (den färska jordstammen) inkokas med socker
till ett starkt smakande sylt. Ingefärs-te med
honing, drucket morgon och afton, är en huskur mot
katarrer i respirationsorganen (heshet och hosta).
O. T. S.

Ingegno, l’ (lindjenjo; hans egentliga namn var
Andrea Luigi di Assisi eller, enligt

Crowe och Cavalcaselle, Andrea Alovigi), en mycket
omtvistad målare af den umbriska skolan. Vasari gör
honom till Peruginos lärjunge, Rafaels medtäflare och
Peruginos medhjelpare i Sala del Cambio (Perugia)
samt i Sixtinska kapellet (Rom). I. skulle slutligen
hafva mist sin syn och dött vid hög ålder. Men fakta
äro så sammanställda, att han skulle hafva träffats
af blindhet 20 år före sin täflan med Rafael, hvilket
är orimligt. För öfrigt har man efter honom funnit
ett qvitto, undertecknadt "Ingegno di maestro
Allovisi" och dateradt 1509. Vasaris uppgifter
måste vara oriktiga. I. kan hafva varit Peruginos
medhjelpare, men ej hans lärjunge. Deremot är det
troligt att han stått i förhållande till Fiorenzo
di Lorenzo, att döma efter stilen i de arbeten,
som tillskrifvas honom. Om han vardt blind, så
skedde dock detta ej i hans yngre dagar, ty det är
kändt, att han 1510 var syndikus och 1511 påfvens
camerarius i Assisi. "L’ingegno" (geniet) kallades
han väl mindre på grund af sin skicklighet som målare
än som praktisk man. Af arbeten, som tillräknas
honom, finnas de flesta i Assisi (t. ex. Madonna
i kroppsstorlek öfver Porta di San Giacomo), flere
äfven i de stora gallerierna (t. ex. en Helig familj
i Louvre). Men det är ingalunda visst, att dessa
bilder tillhöra en och samma person. "L’ingegno" är
tills vidare ett slägtbegrepp, under hvilket ett rätt
stort antal bilder i Europas gallerier sammanföras.
C. R. N.

Ingegärd, svenska furstinnor. 1. I., dotter af
Olof Skötkonung, blef af sin fader å Upsala ting
i Febr. 1018 lofvad till brud åt norske konungen
Olof Haraldsson såsom en underpant på försoning
mellan de bägge konungarna. Men Olof Skötkonung
bröt sitt löfte, och I. blef 1019 gift med ryske
storfursten Jaroslav. Till sitt nya hem på andra
sidan hafvet följdes hon af vestgötajarlen Ragnvald
Ulfsson, hvilken på eget bevåg verkställt Olof
Haraldssons förening med sveakonungens andra dotter,
Astrid. I. dog 1050. Ännu visas i Sofia-kyrkan i
Novgorod hennes grafvård, dock med inskrift från en
yngre tid. - Se Jarorslav.

2. I., den föregåendes dotterdotter, var dotter
till norske konungen Harald Hårdråde och Elisabet
(Ellisif), blef först gift med konung Olof
Svensson (Hunger) i Danmark och efter dennes död
(1095) med svenske konungen Hallstens äldste son,
sedermera konung Filip Hallstensson (d. 1118).

3. I., dotter till Jarl Birger Brosa och den
norske konungen Harald Gilles dotter Birgitta,
blef konung Sverker (II) Karlssons gemål i
hans 2:dra gifte och bidrog att stärka konungens
förbindelse med den mäktiga Folkungaätten. I.
öfverlefde sannolikt sin gemål (d. 1210) och
var moder till konung Johan (I) Sverkersson.

Ingegärd Knutsdotter, abbedissa i Vadstena
kloster, dotter af riddaren Knut Algotsson och
den hel. Birgittas dotter Märta, fick jämte sin
fostersyster, sedermera drottning Margareta, en sträng
uppfostran af sin moder och inträdde enligt klostrets
dagbok vid knappt fyllda 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free