Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ingman, Anders Vilhelm - Ingoldsby, Thomas - Ingolfr Arnarson - Ingolstadt - Ingrediera - Ingrer l. Ijorer - Ingres, Jean Augustine Dominique
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del af originalens enkelhet förlorad. På svenska
utgaf han bl. a. Uppsatser i bibliskt-teologiska
ämnen, Bibliska betraktelser samt Bibelns lära
om rättfärdiggörelsen och försoningen. Slutligen
publicerade han i den finska literära tidskriften
"Kirjallinen kuukauslehti" uppsatser i finsk
språkforskning, men genom sin ensidighet kunde han ej
undgå att på detta område röna motsägelser af dem,
som förfäktade satsen att det finska skriftspråket
bör bildas genom en på vetenskaplig forskning grundad
sammansmältning af båda hufvuddialekterna i landet,
O. G.
Ingoldsby, Thomas. Se Barham, R. H.
Ingolfr Arnarson ("Örnsson"), Islands förste
landnamsman, var höfding i Sogn i Norge. Jämte sin
svåger och fosterbroder Hjörleif drog han till Island,
som förut var upptäckt och fått sitt namn. Sedan han
kastat sina högsätes-pelare ("öndvegissulur") öfver
bord, för att de skulle visa honom hvar gudarna
ville gifva honom bostad, landade han på Islands
sydöstra kust, vid det näs, som sedermera kallades
Ingolfshöfði, under det att Hjörleif landsteg längre
vester ut. Detta skedde på hösten 874. Följande vår
blef Hjörleif dräpt af sina i krig tagna iriska trälar
("vestmän"), hvilka derefter flydde med hans skepp
och qvinnor till de närliggande, efter dem uppkallade
Vestmanna-öarna. Tvänne trälar, som I. utsändt att
leta reda på högsätes-pelarna, funno Hjörleifs lik;
och då de berättat derom, bröt I. upp med sitt hus
och följe för att hämnas Hjörleif. "Så går det den,
som icke fruktar gudarna", sade han, då han stod
vid fosterbroderns lik. Hjörleif hörde nämligen
till dem, som trodde endast på sin egen kraft,
under det att I. var en ifrig åsadyrkare. Trälarna
påträffades snart samt blefvo alla dräpta, och
I. bodde den följande vintern vid Ölfus-ån, vid
foten af Ingolfsfjäll. Våren derefter hittades hans
högsätes-pelare vid en vik af Faxafjärden, som I., med
anledning af röken från några närliggande heta källor,
kallade Reykjavik ("rökvik"). Der byggde han sig en
gård och tog det kringliggande landet i besittning,
från Hvalfjärden och Öxarå mellan Thingvallavattnet
och Faxafjärden ut till Ölfus-åns mynning och Islands
sydvestra udde, Reykjanäs. Sina följesmän - friborne och
frigifne trälar - samt andra nybyggare, som senare
anlände dit, gaf han jord. Detta var det första
höfdingedömet på Island. I:s son Thorstein inrättade
ett ting för detsamma på Kjalarnäs. Senare delades det
i tre höfdingedömen, så att Kjalarnäs ting utgjorde
ett tingslag. C. R.
Ingolstadt, stad och stark fästning i bajerska
regeringsområdet Oberbajern, vid Donaus venstra
strand. 15,251 innev. (1880). Staden är hufvudort i
ett distrikt och säte för fästningsguvernören. De
förnämsta byggnaderna äro bl. a. hertigarnas
af Bajern-I, forna residensslott (nu tyghus),
den stora gotiska Vårfrukyrkan (grundlagd 1425),
återstoden af forna jesuitkollegiet (det äldsta i
Tyskland, stiftadt 1555), det nya tyghuset samt
den forna universitetsbyggnaden (nu använd till
skola). Universitetet stiftades 1472, blef snart
hufvudsäte för jesuitisk teologi och räknade i
slutet af
1500-talet 4,000 studenter. 1800 flyttades det till
Landshut och 1826 till München. Bland fästningsverken
utmärka sig i synnerhet de starka brohufvudena,
de montalambertska tornen på Donaus högra strand
och redutten Tilly. Redan i början af 800-talet var
I. (Aureatum, senare Chrysopolis) en kungsgård och
erhöll stadsprivilegier af kejsar Ludvig Bajraren i
början af 1300-talet. 1392-1447 var I. residens för
hertigarna af Bajern-I., kom 1503 till Bajern-München
och befästes efter 1539. Under trettioåriga kriget
belägrades staden 1632 förgäfves af Gustaf II Adolf,
under det Tilly dog der af de sår han erhållit vid
Lech. Lennart Torstensson, som blifvit tillfångatagen
vid stormningen af Alte veste (d. 24 Aug. 1632), satt
3/4 år fången uti I. Österrikarna besatte fästningen
tvänne gånger (1702 och 1704), och Moreau slopade
den 1800. Efter 1827 återuppbyggdes fästningsverken
genom Ludvig I och hafva sedan ytterligare förstärkts,
så att I. nu är en fästning af första rangen.
Ingrediera (Lat. ingredi), ingå som beståndsdel. -
Ingrediens, ingående beståndsdel.
Ingrer l. Ijorer. Se Ingerinanland.
Ingres [ängös], Jean Augustc Dominique, fransk
målare, den klassiskt ideala stilens upprätthållare
under nyromantikens dagar, föddes d. 15 Sept. 1781
i Montauban. Han fick sin första undervisning af
fadern, som var lärare i teckning och musik, och
i den sistnämnda konsten gick sonen så långt, att
han under sina första studieår i Paris skaffade
sig sitt underhåll med att om aftnarna spela i
småteatrarnas orkestrar. Sedan han först studerat
någon tid i Toulouse, kom han 1796 till Paris
och upptogs der som elev i Davids atelier. David,
som då beherskade konsten i Frankrike, stod sjelf
under inflytande af den abstrakta uppfattning af
antiken, som kännetecknade revolutionens alla former;
och detta inflytande beherskade äfven lärjungen,
något som tydligt visade sig af det arbete, för
hvilket denne 1801 vann romerska priset: Achilles
mottager i sitt tält Agamemnons sändebud. På grund af
landets dåliga finanser dröjde det dock ännu länge,
innan I. fick komma till Rom. Under tiden fick han
af styrelsen sig tilldelad en cell i det gamla,
nu förstörda kapucin-klostret nära Boulevard des
Capucins, hvilken han förvandlade till atelier och
bebodde, samtidigt dermed att Gros, Girodet, Granet
och hans vän bildhuggaren Bartolini bebodde andra
delar af samma kloster. Under små omständigheter
födde han sig med att illustrera böcker och måla
porträtt. - 1806 kunde han resa till Rom, der hans
ögon först fullständigt öppnades såväl för den äkta,
konkreta antikens som för renaissancens skönhet. Han
inträffade nämligen der vid den tid, då lord Elgin
ditförde Parthenons skulpturer och Thorvaldsen sökte
återväcka den grekiska plastikens ideal. Under detta
inflytande uppstodo 1806-08 tre arbeten, hvilka
snarast hade karakteren af studier efter naturen med
den sanna antikens uppfattning, nämligen en Badande
qvinna, en Venus Anadyomene, vid hvilken han 40 år
senare, 1848, lade sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
