Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingrid (norsk drottning) - Ingrid (helgon) - Ingrid Svantepolksdotter - Ingrid Ylfva (Ulfva, Ölfva) - In grosso - Inguinal - Inguiomar - Ingulez - Ingunar-Freyr - Ingur - Inguscher (Ingusj, Ingush) - Ingå - Ingående vinkel l. tenalj - Ingäld - Ingävoner - Ingöt - Inhabil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Harald Gille (d. 1136) och de följande gångerna
med norske stormän. Från hennes första äktenskap
berättas, att hon i manlig förklädnad flytt med en
sin älskare till Aalborg i Jylland, men af sin make
blifvit återhemtad. En af deras söner var den Magnus
Henriksson, som i Upsala öfverrumplade Erik den
helige och för någon tid inkräktade det konungsliga
väldet i Sverige. Ett barn af hennes 2:dra gifte var
sedermera konung Inge Krokrygg i Norge.
Ingrid, helgon, stiftade efter hemkomsten från
en pilgrimsresa, som utsträckts ända till Heliga
landet, 1281 ett nunnekloster vid S. Martini
kyrka i Skeninge, hvilket sannolikt samtidigt
af påfven Martin IV ställdes under dervarande
predikareklosters hägn och ledning. Hennes bröder,
riddarna Johannes och Andreas Elofssöner, hade
något förut afstått ej obetydliga jordagods i
och för klostrets upprättande. Ingrid sjelf afled
redan 1282, d. 2 Sept., troligen såsom klostrets
första priorinna. Magnus Ladulås bidrog kraftigt
till främjandet af denna stiftelse, i hvilken hans
broder Valdemars dotter Margareta tog slöjan. - Med
tiden växte stiftarinnans rykte för helighet, och
1414 anhöllo konung Erik samt Sveriges biskopar och
stormän om hennes kanonisering, men såväl kyrkomötet
i Kostnitz som Martin V nöjde sig med att anbefalla
nyare undersökningar. Och någon kanonisering blef ej
af, ehuru Alexander VI d. 16 Mars 1499 samtyckte till
hennes translation (d. v. s. högtidliga bisättning på
en förnämligare ort). Det senare skedde ock i Vadstena
klosterkyrka vid S:t Olofstid 1507 i närvaro af Svante
Sture. C. A.
Ingrid Svantepolksdotter. Se Algotssönerna.
Ingrid Ylfva (Ulfva, Ölfva) var gift med Folkungen
Magnus Minnisköld till Bjälbo och moder till Birger
Jarl d. y.. möjligen äfven till hans bröder,
lagman Eskil i Vestergötland samt biskoparna Karl
och Bengt i Linköping. Hon dog 1250, samma år som
kronan sattes på sonsonen Valdemars hufvud. Olaus
Petri berättar, att hon var dotter till en Simon
Sijk, yngre son till konung Sverker d. ä., något
som af öfriga källor hvarken bekräftas eller göres
stridigt. Tillnamnet tyckes dock snarare antyda,
att hennes fader hetat Ulf. Sägnerna om inmurandet
af hennes lik i Bjälbo kyrka höra till en senare tid.
C. A.
In grosso, Ital., i stort, i stora partier. Jfr
En gros.
Inguinal (Lat. inguinalis, af inguen, ljumske),
som angår ljumsken.
Inguiomar, cheruskisk furste på Thüringerwalds
område, frände till Arminius, biträdde denne år
15 e. Kr. i kampen mot Germanicus och sårades vid
stormningen af Caecinas läger. I det olyckliga
slaget vid Idistavisus (år 16) slog han sig igenom,
hvarefter han var cheruskernas högste krigshöfding
under den tid Arminius låg sjuk af sina i slaget
erhållna sår. I kriget mellan Arminius och Marbod
(år 17) öfvergick I. till den senare.
Ingulez, biflod till Dnjepr i ryska guvernem. Cherson,
upprinner n. om Jelisavetgrad och
mynnar ut ofvanom staden Cherson. Längd 560 km.
Ingunar-Freyr kallas guden Frö på ett par ställen i
den norröna literaturen, hvilket namn synes beteckna
Frö såsom "Inguns" son eller ättling. Munch anser
namnets rätta form vara Inguna-Freyr, som, i likhet
med det angelsachsiska freá Ingvina, kan betyda
"ingvinernas herre". Säkerligen står uttrycket i
samband med Ingo l. Inguio, som enligt Tacitus var
namnet på en af germanernas stamfäder. Th. W.
Ingur (Lat. Sigania), kustflod i Transkaukasien,
upprinner s. om Dichtau, flyter mot s. v. och faller
ut i Svarta hafvet vid Anaklija. Längd omkr. 160 km.
Inguscher (Ingusj, Ingush), ett i Tjérekska
provinsen, n. om Kaukasus, ö. om Tjéreks öfre
lopp och vid dess bifloder Sundsja, Kumbalej och
Sjalgir bosatt folk. De förekomma äfven under namnen
galgai och halha, men kalla sig sjelfva lamur
och höra till kisternas afdelning af den kaukasiska
stammen. H. A.
Ingå, svensk kustsocken af Raseborgs vestra härad
och Raseborgs domsaga, Nylands län, Finland. Areal,
jämte Degerby kapell, 340 qvkm. Folkmängd (1880) i
moderförsamlingen 3,356, i Degerby 1,279 pers. Nämnda
församlingar utgöra tillsammans ett imperielt
pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift, Raseborgs vestra
prosteri. Uti I. ligger Fagervik (se d. o.) Jernbruk
och gods. O. I.
Ingående vinkel l. tenalj, befästningsk., uppstår
vid plan-utstakning af en befästning, då tvänne
linier, de s. k. faserna, bilda en mot egen ställning
inåt vänd vinkel. Denna, som bereder fördelen af
att de båda faserna kunna flankera hvarandra samt att
framför liggande fält kan med korsande eld beskjutas,
får emellertid ej göras mindre än 90°, emedan eljest
de båda fasernas besättningar skulle kunna beskjuta
hvarandra. Jfr F al t befästning, O. A. B.
Ingäld, äldre uttryck för inkomst. Ordet har i
senare tider företrädesvis nyttjats om kronans eller
menighets inkomster.
Ingävoner. Se Germaner, sp. 1100.
Ingöt, tekn., kallas vid gjutning det i gjutsanden
gjorda hål, hvarigenom den smälta metallen inhälles
i gjutformen. C. A. D.
Inhabil (Lat. inhabilis), olämplig, ovänlig,
oangenäm, ej tillmötesgående, frånstötande. -
Inhabilitet, olämplighet, oduglighet, brist på
tillmötesgående. - I rättsspråket betecknas med
inhabilitet frånvaron af de egenskaper, hvilka en
person måste ega för att kunna bekläda en offentlig
plats, t. ex. som domare, eller utföra en handling
med rättslig giltighet och verkan, t. ex. aflägga
vittnesmål, uppsätta testamente o. s. v. Inhabiliteten
kan vara allmän, då den öfver hufvud gör en person
inhabil att uppträda på ett visst sätt, eller speciel,
då den hindrar hans uppträdande endast i ett bestämdt
enskildt fall. Så är t. ex. den person, som blifvit
dömd för vanärande brott, i allmänhet inhabil att
fungera som domare eller uppträda som vittne; den
åter, som är nära beslägtad med någon af parterna
i ett visst bestämdt mål, är specielt inhabil att i
det målet vara domare eller vittne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
