Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Innocentius V (påfve) - 6. Innocentius VI (påfve) - 7. Innocentius VII (påfve) - 8. Innocentius VIII (påfve) - 9. Innocentius IX (Antonio Facchinetti, påfve) - 10. Innocentius X (Giovanni Battista Pamfili, påfve) - 11. Innocentius XI (Benedetto Odescalchi, påfve) - 12. Innocentius XII (Antonio Pignatelli, påfve) - 13. Innocentius XIII (Michele Angelo Conti, påfve) - Innocenzio da Imola - Innocue vivito, numen adest - Innominatkontrakt - In nomine - Innovation - Innsbruck (Innspruck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5. IV, d. 21 Jan.-22 Juni 1276, hette förut
Pietro och var bördig från Tarentasia i Savojen
samt var, då han valdes till påfve, kardinalbiskop
i Ostia. Han skref Commentarius in libros
sententiarum (1652) samt en kommentar öfver Paulus’
bref (1478).
6. I. VI, d. 18 Dec. 1352-12 Sept. 1362, var
fransman till börden och hette ursprungligen
Étienne d’Albert. Han var en bland de bäste af
de i Avignon residerande påfvarna. Sjelf ett
mönster af enkelhet, fordrade han samma enkelhet
af kyrkans öfrige tjenare och utöfvade en sträng
kyrkotukt äfven öfver de verldslige.
7. I. VII hette förut Cosmo Meliorati
och valdes d. 17 Okt. 1404 af det
italienska partiet till motpåfve mot Benedikt
XIII i Avignon, men dog redan d. 6
Nov. 1406.
8. I. VIII, d. 29 Aug. 1484-d. 25 Juli
1492, föddes i Genua 1432 och hette
ursprungligen Giovanni Battista Cibo. Han
var "en af de mest utsväfvande och gudlöse påfvar,
som historien känner". Han dref ett oförsynt
aflatskrämeri, och för att tillfredsställa sitt begär
efter penningar tvekade han ej att för 40,000
dukater åtaga sig fångvaktareskåpet öfver en
broder och medtäflare till den turkiske sultanen,
mot hvilken han kort förut predikat korståg.
Tillnamnet Pater patriae ("Fäderneslandets fader")
erhöll han, emedan han hade 16 barn. I den
europeiska odlingens historia spelar han en sorglig
rol såsom hexeriprocessernas egentlige upphofsman
(se Hexeriprocesser).
9. I. IX, född 1519, hette egentligen Antonio
Facchinetti och var bördig från Bologna. 1583 blef
han kardinal och d. 29 Okt. 1591 påfve, men afled
redan d. 30 Dec. s. å.
10. I. X, f. i Rom 1572, hette egentligen
Giovanni Battista Pamfili och valdes d. 15
Sept. 1644 till påfve. Hans svägerska,
donna Olympia Maldachini, utöfvade ett skadligt
sidoinflytande på honom. För att tillfredsställa
sina penningebehof indrog han åtskilliga kloster,
införde spanmålsmonopol och lät brottslingar
med penningar lösa sig från straff. I. är
i allmänna historien bekant genom sin protest
mot Westfaliska freden och emedan han 1653 fördömde
5 satser af Corn. Jansen. Död d. 5 Jan. 1655.
11. I. XI, född i Como 1611, hette egentligen
Benedetto Odescalchi, studerade till en början
juridik, deltog sedan såsom soldat i trettioåriga
kriget och egnade sig först derefter åt teologiens
studium. 1647 blef han kardinal och d. 21
Sept. 1676 påfve. Såsom sådan bekämpade han
den i Kyrkostaten rådande nepotismen, falheten
och sedeförderfvet samt sökte bringa ordning i
förvaltningen och lindra skattebördorna. Med
Ludvig XIV af Frankrike råkade han i strid, dels
emedan han ville upphäfva främmande ministrars i
Rom ofta missbrukade qvarterfrihet, eller rätt att i
de qvarter de bebodde gifva förbrytare skydd,
dels emedan konungen genom ett edikt utsträckt sin
rätt till inkomsterna af lediga biskopsstift öfver
hela Frankrike. Ludvig XIV utlyste
1681 ett nationalkoncilium, hvilket genom de "fyra
artiklarna" (1682) häfdade den franska kyrkans
sjelfständighet gent emot påfvestolen. Striden mellan
konungen och påfven slutade först med den senares
död, d. 11 Aug. 1689. I. uttalade sin förkastelsedom
öfver 65 af jesuiternas satser och kunde blott med
svårighet förmås att 1687 fördöma deras motståndares,
Miguel de Molinos, läror.
12. I. XII, född i Neapel 1615, hette egentligen
Antonio Pignatelli och uppsattes d. 12 Juli 1691
på påfvestolen. Han bragte till slut den af
hans företrädare, Innocentius XI och Alexander
VIII, förda striden med den franska konungamakten,
hvarvid Ludvig XIV återkallade de "fyra artiklarna",
och de prelater, som deltagit i 1682 års koncilium
bådo påfven om tillgift (1693). I den teologiska
striden mellan Fénelon och Bossuet uppträdde han
till den senares förmån och fördömde Fénelons
läror. Liksom Innocentius XI gjorde I. till sin
uppgift att söka afskaffa de inom Kyrkostaten inrotade
missbruken. Död d. 27 Sept. 1700.
13. I. XIII, född i Rom 1655, hette egentligen
Michele Angelo Conti, blef d. 8 Maj 1721
påfve och uppträdde såsom afgjord motståndare mot
jesuiterna. Död d. 7 Mars 1724.
Innocenzio da Imola [-tjen-]. Se Francucci.
Innocue vivito, numen adest, Lat, "lef ostraffligt,
Gud ser dig". Uttrycket, som förekommer hos Ovidius
("Ars amandi", I, 640), var Linnés valspråk.
Innominatkontrakt (Lat. contractus innominatus),
Rom. rätt, ett slags realkontrakt (obligationes,
quae re contrahuntur), d. v. s. sådana aftal om
ömsesidiga prestationer, hvilka hade sin bindande
kraft derigenom att vid aftalets ingående
prestationen fullgjordes å den ene kontrahentens
sida. Tidigast var det endast vissa särskilda, för
samfärdselns behof vigtigare kontrakt af detta slag,
åt hvilka den verkan tillerkändes, att den kontrahent,
som fullgjort prestationen, kunde af den andra
kontrahenten lagligen utkräfva den af denne utfästa
motprestationen. Dessa voro mutuum (försträckning),
commodatum (lån), depositum (inlagsaftal) och pignus
(pantaftal). Vid de öfriga kunde den kontrahent,
som fullgjort prestationen, i den händelse att den
af den andre kontrahenten utfästa motprestationen
ej enligt aftalet fullgjordes, endast återkräfva
den prestation han gjort. - I början af kejsaretiden
gafs emellertid äfven åt dessa sist nämnda bindande
kraft; och då de förekommo under många särskilda
former utan särskilda benämningar, kallades de i den
senare rättsvetenskapen icke namngifna (contractus
innominati), till skilnad från de förstnämnda,
hvilka, hvart för sig, hade särskilda namn (contractus
nominati). I. L.
In nomine, Lat., i (någons) namn, å (någons) vägnar.
Innovation (Lat. innovatio, af novus, ny), nyhet,
förändring.
Innsbruck (förr Innspruck), hufvudstad i Tyrolen,
ligger vid Brennerjernvägen i ett vackert högbergigt
landskap nära Sills inflöde uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
