Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insubrer - Insufficiens - In sui memoriam - Insula - Insulin, Stefan - Insult - Insultera - Insulär - In summa - Insurgera - In supenso - Intaga - Intaglio - Intakt - Intappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sluttningar i nordvest till Po i söder, der bojerna voro
deras grannar. Floden Ollius (Oglio) var under sitt
nedre lopp deras gräns mot ett annat galliskt folk,
cenomanerna, som voro deras nordöstra grannar, bosatta
kring städerna Bergomum (nu Bergamo) och Brixia (nu
Brescia). Efter bojornas och lingonernas underkufvande
(224 f. Kr.) uppsökte de eröfrande romerska
vapnen äfven insubrerna. Konsul C. Flaminius, som
oförväget inträngt i deras land, råkade dock der i
en så betänklig ställning, att han måste afsluta en
dagtingan om fritt aftåg. Detta hindrade honom likväl
ej att kort derefter från de med romarna förbundne
cenomanernas område företaga ett nytt obetänkt infall
i insubrernas land, der han då genom sina soldaters
tapperhet vann en seger, som sannolikt räddade hans
här. Följande år (222 f. Kr.) vann konsul M. Claudius
Marcellus en lysande seger öfver insubrerna vid
Clastidium, der han med egen hand dödade deras konung
Virdumar och hemförde hans rustning såsom segerbyte;
och sedan han med konsul Cn. Cornelius Scipio samma år
intagit Mediolanum och Comum, underkastade sig äfven
insubrerna Roms herravälde. Detta sökte romarna
befästa i dessa trakter genom anläggandet af de
båda koloniorna Placentia (Piacenza) och Cremona
å ömse sidor om Po. – Hannibals tåg öfver Alperna
till norra Italien väckte åter frihetsanden hos de
der bosatta galliska folken, och efter det andra
puniska krigets slut (201 f. Kr.) hade Rom en hård
kamp att kämpa med dem, innan det lyckades att åter
böja dem under sitt herskareok. Efter tappra strider
måste dock insubrerna, omsider besegrade vid Mincius
(Mincio) 197 och Comum 196 f. Kr., åter underkasta
sig; och fem år senare nödgades äfven bojerna att
dertill beqväma sig, sedan de i en blodig slagtning
blifvit besegrade af konsul P. Cornelius Scipio
Nasica 192. – Efter hand blefvo dessa områden
fullständigt romaniserade, och "Gallia cisalpina"
var under kejsaretiden endast ett geografiskt namn
och ett historiskt minne. S. F. H.
Insufficiens (af Lat. nekande in och sufficere, räcka till), med.,
i allmänhet otillräcklighet hos ett organ eller i
en viss funktion, särskildt hjertvalvlernas eller
ven-klaflarnas oförmåga att tillsluta och afstänga
vissa blodbanor, samt det tillstånd hos en ögonmuskel
att den är för svag att fullt arbeta tillsammans med
motsvarande muskel i det andra ögat. I synnerhet den
muskel, som skall vrida ögat inåt, kan icke utveckla
samma kraft som det andra ögats inre muskel, då båda
ögonen skola gemensamt riktas på ett närbeläget
föremål. En sådan relativ svaghet förekommer
vanligen hos mycket närsynta personer, hvilka just
behöfva närma föremålen starkt. Ej sällan är denna
insufficiens orsaken till egendomliga smärtor i
ögat och svårighet att arbeta. Det afficierade ögat
anstränger sig att följa med så länge som möjligt,
men måste till sist upphöra med den ojämna striden
och blir efter, d. v. s. ögat får en skefställning
utåt, som slutligen kan blifva beständig. Botemedlen
äro flere, t. ex. konkavglas, som tillåta patienten
att arbeta på längre håll,
prismer, som medgifva enkelseende, fastän ögat är
devieradt, och i svårare fall operation. Om vid en
operation för inåtskelande den inre ögonmuskeln
blifvit för mycket försvagad, uppkomma alldeles
samma symtom. Rsr.
In sui memoriam, Lat., "till minne af sig", medalj,
som Oskar II både före och efter sin tronbestigning
utdelat såsom enskild minnesgåfva eller belöning. Den
bär på åtsidan konungens bild och på frånsidan
ofvanstående inskrift (inom en öppen krans af lager
och ek) samt har präglats endast i tionde storleken.
Äfven drottning Sofia har låtit prägla och utdela
samma medalj, med hennes bröstbild.
Insula, Lat., ö. – Insula batavorum. Se
Bataverna. – Insulae fortunatae l. I. fortunatorum,
Lat. (Grek. Hai ton makaron nesoi), de saligas öarna
l. de saligas öar, enligt den mytiska föreställningen
öar i Okeanos, vid jordens vestra rand, der de i
strid fallne heroerna tillbringade ett lyckligt,
af sorger oberördt lif. – Insulan, öbo. – Insularisk
l. Insulär, som utmärker, kännetecknar en ö.
Insulin, Stefan, biskop, född d. 4 Okt. (g. st.) 1726
i Öfver-Selö socken, Södermanlands län, uppväxte under
de torftigaste förhållanden och blef 1750 student vid
Upsala universitet, der han vid 1758 års filosofie
magister-promotion intog andra hedersrummet och 1760
anställdes såsom docent i geometrien efter att hafva
utgifvit en afhandling, De quadratura circuli. 1767
utnämndes han till lektor i fysik och logik vid
Strengnäs’ gymnasium, prestvigdes 1769 och blef
1782 teologie lektor, prost och kyrkoherde i Aspö
prebendepastorat. I. vann såsom lärare stort anseende
för skicklighet, var ledamot af presteståndet vid
riksdagarna 1789 och 1792 samt blef vid jubelfesten
1793 teol. doktor. Den 28 Juni 1793 utnämndes han
till biskop i Strengnäs stift. Död d. 12 Maj 1803.
Insult (se Insultera), grof förolämpning. –
Med., ett häftigt, organismen starkt skakande
anfall, såsom apoplektisk insult l. blodslag.
F. B.
Insultera (Lat. insultare, egentl. hoppa in, på),
groft förolämpa, skymfa. – Insultation, grof förolämpning.
Insulär. Se under Insula.
In summa, Lat., tillsammans, tillsammanstaget, i det
hela, öfver hufvud.
Insurgera (Fr. insurger, af Lat. insurgere, resa
sig), förmå till resning, uppror. – Insurgent,
upprorsman. – Insurrektion, resning, uppror.
In supenso, Lat., i sväfvande tillstånd, oafgjord.
Intaga, jur. Se Laga fång.
Intaglio [-taljå], Ital., ädelsten eller halfädelsten
med inslipade fördjupade bilder, i motsats
till Kamé, der bilderna äro upphöjda. Se Gem.
Upk.
Intakt (Lat. intactus, af in och tangere) röra),
"orörd"; kysk, ren, oskyldig.
Intappa, skeppsb., sammanfoga tvänne timmer medelst
tappar. Intappningen tillgår så, att man i ena änden
af ett timmer tillarbetar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
