Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Integralräkning l. integralkalkyl, matem., kallas den matematiska vetenskapsgren, som behandlar integralerna - Integrerande, till det hela hörande - Intellectus, Lat., förstånd, förnuft (se d. o.) - Intellektualism, den filosofiska åsigt, som, utgående från den förutsättningen att den sinliga verkligheten är den enda - Intellektuel (af Lat. intellectus, förstånd). I vanligt språkbruk förekommer detta ord med skiftande betydelser - Intelligens. 1. I dagligt tal: "godt hufvud". - 2. Filos. a) Medvetet subjekt. b) Menniskans teoretiska förmåga, tänkt i sina medvetna yttringar - Intelligensen l. Intelligenspartiet, ett 1871-72 uppkommet namn på den grupp af riksdagens Andra kammares ledamöter - Intelligent, förståndig, insigtsfull, kunnig, bildad - Intelligibel, en filosofisk term, som Kant använder i förbindelse med begreppet karakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hör äfven teorien för differentialekvationers
integration. Integralräkningen uppfanns samtidigt
med differentialräkningen (se d. o.) af Newton och
Leibniz, men dess första egentliga utbildare voro
bröderna Jacques och Jean Bernoulli. Bland dem, som
sedermera inlagt förtjenster om integralräkningen,
må särskildt nämnas Euler. För öfrigt hafva
nästan alla framstående matematiker, mer eller
mindre, medelbart eller omedelbart, arbetat på
integralräkningens fullkomnande, ehuru i detta
afseende ännu mycket återstår att göra. – Liksom
differentialräkningen är äfven integralräkningen
af stor nytta både inom den rena och den använda
matematiken. Så bestämmes t. ex. genom integration
omkretsen och ytan af krokliniga figurer, gränsytan
och kubikinnehållet hos solida figurer samt läget
af en kropps tyngdpunkt, och lösningen af det för
astronomien vigtiga tre-kroppar-problemet är beroende
af integration af vissa differentialekvationer. –
Bland läroböcker i integralräkningen må nämnas
Bertrand, "Traité de calcul intégral" (1870). I
Sverige gafs den första framställningen af
integralräkningen af D. Melanderhielm ("Isaaci
Newtoni tractatus de quadratura curvarum
explicationibus illustratus", 1762). Nyare
läroböcker äro utgifna af C. F. E. Björling (1877),
E. Fogelmarck (s. å.) och W. Jocknick (1879).
G. E.
Integrerande (af Lat. integer, hel), till det hela
hörande, utan hvilket det icke är helt; ingående,
bestånds-. – Integritet, oskadadt tillstånd, oskadd
helhet, en egenskap, som tilllägges de bibliska
skrifterna. Se Bibel.
Intellectus, Lat., förstånd, förnuft (se d. o.).
lntellektualism (af Lat. intellectus, förstånd),
den filosofiska åsigt, som, utgående från den
förutsättningen att den sinliga verkligheten är den
enda, vill gifva sinneverldens allmänna och ej af
sinnena, utan blott af förståndet förnimbara lagar
och former en absolut betydelse, såsom utgörande
det i sann mening verkliga och bestående i all
vexling. Mot denna åsigt står följaktligen dels
materialismen, som i det konkret sinliga, i sjelfva
materien, ser väsendet i allt, dels rationalismen
(i filosofisk bemärkelse), hvilken går tillbaka
till något osinligt som grund till sinneverlden. Af
intellektualism gifvas många olika former. Den kan
vara dels realistisk, om den fattar sinneverlden
som till väsendet kroppslig samt följaktligen
stannar vid lagarna och formerna för en kroppsligt
fattad verld (pytagoreerna. Aristoteles och,
i nyare tiden, Wolf m. fl.), dels idealistisk,
om den betraktar sinneverlden såsom till
sitt innersta väsende andlig och i enlighet
dermed fattar det absoluta (Hegel m. fl.).
L. H. Å.
Intellektuell (af Lat. intellectus, förstånd). I
vanligt språkbruk förekommer detta ord med skiftande
betydelser. "Han är intellektuelt begåfvad" betyder:
han är begåfvad till förståndet. Vidare talar
man ofta om intellektuel bildning i motsats till
moralisk bildning och känslans bildning. Man torde
dock ej kunna indentifiera intellektuel bildning
och
"förståndsbildning". Då man talar om, att en menniska är i
intellektuelt afseende bildad, tänker man sig nämligen
alltid, att ett rikt tankeinnehåll står henne till
buds; förståndsbildningen afser egentligen blott
förmågan att klart använda sitt förstånd. – Såsom
filosofisk term har uttrycket egentligen genom Kant
vunnit stadga. Han kallar det intellektuelt, som ur
förståndet som sådant har sitt upphof. Så talar han om
ett intellektuelt intresse i motsats till ett sinligt
etc. Hos Kants efterföljare fick ordet en annan och
för filosofien i det hela mer central betydelse. På
grund af de nya uppgifter den kantiska filosofien
gifvit det menskliga tänkandet att lösa sökte man en
ny metod. Den gamla, som stödde sig på den formella
logiken, ansågo ej längre tillräcklig; tänkandet måste
förvärfva sig en ny princip. Detta sker derigenom
att tänkandet blir åskådning, och så uppkommer
hos Fichte termen intellektuel åskådning såsom
den nya filosofiens organ. Hos Schelling utbildas
denna lära än vidare. Det är med den intellektuella
åskådningen menniskan fattar det absoluta och begriper
detta såsom enheten af motsatser. Det är emellertid
bekant huru principlös denna princip i sjelfva verket
gjordt filosofien och hur fantasien snart intog den
intellektuella åskådningens plats. Hegel uppträdde
derför med all rätt och fordrade en verklig objektiv
metod, och efter hans tid har man ej vidare inom
filosofien hört talas om intellektuel åskådning. –
Den boströmska filosofien har ej tilldelat ordet
intellektuel någon sjelfständig filosofisk betydelse;
deremot rör man sig fortfarande i Tyskland dermed,
hvarvid man i allmänhet mer eller mindre strängt tager
det i dess ofvannämnda kantiska betydelse. A. B-n.
Intelligens (Lat. intelligentia, af
intellectus, förstånd). 1. I dagligt tal: "godt
hufvud", odladt förstånd, andlig kraft; en med
insigter och bildning begåfvad person. – 2. Filos, a)
Medvetande, subjekt, b) Menniskans teoretiska förmåga,
tänkt i sina medvetna yttringar.
Intelligensen l. Intelligenspartiet, ett 1871-72
uppkommet namn på den grupp af riksdagens Andra
kammares ledamöter, som ville anses tillhöra
hvarken landtmannapartiet eller "venstern" och,
efter den sistnämndas sprängning, icke längre kunde
kallas "center". Namnet center har dock ännu (1883)
stundom användts såsom liktydigt med intelligensen.
Benämningen "intelligens", ursprungligen en pik af
det "enkla landtmannaförståndet" åt "herremännen"
såsom representerande "den högre bildningen",
antogs snart af de så betecknade. Ett organiseradt
parti, såsom landtmannapartiet, har Intelligensen
dock aldrig varit, och såväl derigenom som
genom sitt mindre antal har den i politisk
betydenhet varit "landtmännen" underlägsen.
H. W.
Intelligent (Lat. intelligens, af intellectus,
förstånd), förståndig, insigtsfull, kunnig, bildad.
Intelligibel (Lat. intelligibilis, fattlig,
begriplig), en filosofisk term, som Kant använder i
förbindelse med begreppet karakter. "Den intelligibla
karakteren" är enl. honom den viljans beskaffenhet,
som ligger till grund för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
