- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
743-744

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Intensiv ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Interjektioner (af Lat. interjectio, egentl.
mellanskott, mellansats), en ordklass,
omfattande ett slags oböjliga ord, hvilka tjena
att omedelbart gifva uttryck åt en viss känsla
eller vilja, och som i öfverensstämmelse dermed
intaga en fristående ställning i förhållande till
möjligen närstående eller desamma omslutande
satser, m. a. o. sjelfva kunna betraktas såsom
koncentrerade utrops- eller uppmaningssatser,
t. ex. Sv. ah! åh! o! ack! bah! fy! hm! ts! sch! (=
tyst!), pst! (=hör hit!), nåå?! o. s. v. Dock
händer det, att interjektioner styra en kasus och
således endast representera predikatsdelen, såsom
t. ex. ve oss, hell dig (analogibildning, hell är
egentl. vok. af adj. hel, sund). Man plägar indela
interjektionerna dels efter deras betydelse i sådana,
som uttrycka förundran, glädje, sorg o. s. v., dels
efter deras formella beskaffenhet i "egentliga",
hvilka icke vidare kunna härledas – några exempel på
detta slag hafva ofvan anförts –, och "oegentliga",
d. v. s. sådana, som, etymologiskt sedt, bestå af
ofta tämligen starkt förkortade och stympade ord-
eller ordförbindelscr, hemtade från andra ordklasser,
såsom seså! godt! tyvärr! framåt! Gud! kors! (egentl.
vid det heliga korset), gunås! (Gud nåde oss!),
gubevars, bevars! (bevare oss) m. fl. Att uppdraga
en bestämd gränsskilnad mellan dessa båda arter är
icke möjligt, då tydligen ett en gång förefintligt
etymologiskt sammanhang af yttre och inre skäl
mycket lätt kan råka i fullkomlig glömska. – Alla
interjektioner, äfven de ursprungligaste bland de
"egentliga", de s. k. "ljudåtbörderna" (gester),
skilja sig på det bestämdaste från de verkliga
"naturljuden" eller de rent naturliga uttrycken
af en viss känsla eller affekt. I motsats till
dessa sistnämnda äro de nämligen artikulerade ljud
eller ljudförbindelser och i en bestämd betydelse
allmänt vedertagna (konventionelt gällande)
inom ett visst språkområde – kort sagdt, de äro
ord. Detta hindrar ju icke, att de förmedelst ett
slags språklig stilisering kunna hafva utbildats
ur de rena "naturljuden" – ett tillvägagående, som
i viss mån kan jämföras med efterbildningen af
den yttre naturens ljud i de ljudefterhärmande
(onomato-poetiska) s. k. interjektionerna,
t. ex. plums! smack! klatsch! ritsch! ratsch! etc.
O. A. D.

Interkostalnevralgi (af Lat. inter, emellan, costa,
refben, och nevralgi, se d. o.), med., den nervsmärta,
som har sitt säte uti interkostalnerverna,
d. v. s. de nerver, som, utgående från dorsaldelen af
ryggmärgen, löpa ut å ömse sidor om bröstkorgen mellan
refbenen ända till midten af bröstet (det nedersta
nervparet ända ned till öfre delen af buken). Denna
nevralgi, som träffas oftare på venstra sidan än
på den högra och mest på den plats, som motsvarar
6:te-8:de nervparen, uppkommer än af bleksot och svag
ryggmärg, än såsom en följd af underlifs-, i synnerhet
lifmoderåkommor, än direkt föranledd af någon skada
eller tryckning å nerverna genom sjukliga processer i
ryggmärg, ryggkotor, refben, lungsäckar m. m. Stundom
är nevralgien förenad med bältros (se d. o.).
F. B.

Interkostalplåtar (af Lat. inter, emellan, och
costa, refben), skeppsb., kallas å jernfartyg
sådana kölsvins- eller vägareplåtar m. fl. d.,
som icke löpa oafbrutet utefter någon längre del af
fartyget, utan äro tillverkade i kortare stycken,
som sträcka sig öfver endast en spantdistans,
d. v. s. från en bottenstocksplåt eller ett spant
till närmast belägna bottenstocksplåt eller spant.
J. G. B.

Interlaken (af Lat. inter lacus, mellan sjöarna),
ort (568 m. öfver hafvet) i schweiziska kantonen
Bern, vid venstra stranden af Åar, på den mellan
Brienz-sjön i n. ö. och Thun-sjön i s. v. belägna
slätten Bödeli. Ursprungligen var I. namnet på
ett augustinkloster (1130-1528), f. n. begagnadt
dels till fattighus, dels till fängelse, dels till
ämbetslokaler, men utsträckes nu till hela trakten
mellan de nämnda sjöarna, längs Höheweg, en vacker
allé af valnötsträd, omgifven af ståtliga hotell
och praktfulla butiker. 1880 hade I., byn Aarmühle
och den på Aars högra strand belägna småstaden
Unterseen tillsammans 4,080 innev. I. besökes
årligen af 150-200 tusen resande, ditlockade af de
natursköna omgifningarna och det milda klimatet. I. är
den förnämsta utgångspunkten för utfärder i Berner
Oberland, med Grindelwald- och Lauterbrunnendalarna,
Faulhorn, Giessbach, Meiringen och Haslidalen. Sedan
1874 äro Brienz- och Thunsjöarna förenade medelst
jernväg.

Interlinear- l. Interlineär (af Lat. inter, emellan,
och linea, rad), skrifven eller tryckt mellan raderna,
mellanradig, t. ex. interlinear-öfversättning,
ordagrann öfversättning, skrifven eller tryckt mellan
raderna på texten.

Interlokutorie-dom (Lat. interlocutio, af inter,
emellan, och locutio, tal) l. Interlokutorieutslag,
i vidsträckt mening hvarje förberedande beslut i
rättegång; i inskränkt mening sådant beslut som,
utan att innefatta ett slutligt afgörande af målet,
meddelar en bestämmelse, hvaraf fortsättningen af
rättegången eller dess slutliga utgång är beroende,
t. ex. angående behörig domstol och parts skyldighet
att inlåta sig i svaromål. Jfr Rättsmedel. I. Afz.

Interludium (af Lat. interludere, spela emellan),
mellanspel, särdeles på orgeln i koraler.
A. L.

Intermaxillarknota, Os intermaxillare (af inter,
emellan, och maxilla, kind) l. Os incisivum (deraf
att det bär framtänderna, dentes incisivi), anat.,
ett benpar, som intager kraniets nosspets mellan
de båda öfverkäksbenen hos flertalet däggdjur. Vid
regelbunden utveckling finnas dessa ben hos menniskan
blott i anlag under fosterlifvets första månader och
sammansmälta sedan med öfverkäksbenen, utan att nå
betydligare storlek; men vid vissa missbildningar
utväxa de och nå större sjelfständighet.
G. v. D.

Intermedium (Lat.; egentl. mellantid, mellanrum)
l. Intermezzo (Ital.), musikt., i allmänhet
mellanspel, entre-aktsmusik; särskildt ett litet,
vanligen komiskt sångspel för ett par personer,
som till förströelse uppfördes mellan akterna af ett
allvarligare drama och som, löst från denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:26 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free