Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Internera - Internodium - Internuntius - Inter-oceanisk - Interpellation - Interpellera - Inter pocula - Interpolation - Interpretera - Interpunktera - Interregnum - Interrex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vistelse derstädes till brottsliga eller fientliga
företag emot det gamla hemlandet eller en tredje
stat; i detta syfte kunna de, sedan de afväpnats,
interneras och möjligen ställas under polisuppsigt
eller ock utvisas. K. H. B.
Internodium (Lat., af inter, mellan, och nodus,
knut, led), mellanled (mellanstycke),
stjelkstycke, bot., det stycke af en stjelk (axel), som
befinner sig emellan två leder, d. v. s. mellan
två ställen, der ett eller flere blad äro
fästa. Hvarje ensamt blad eller hvarje bladkrans
anses höra till det nedanför varande stjelkstyc-ket.
O. T. S.
Internuntius, Lat., underhandlare, sändebud; påflig
diplomat af andra rangen (en sådan är f. n., 1883,
ackrediterad i Rio de Janeiro); titel på Österrikes
sändebud i Konstantinopel.
Inter-oceanisk (af Lat. inter, emellan, och oceanus,
verldshaf), belägen mellan tvänne verldshaf.
Interpellation (Lat. interpellatio, af
interpellare; se Interpellera), statsr., ett
spörsmål angående någon viss statsangelägenhet,
hvilket en folkrepresentant med tillstånd af den
afdelning af representationen, till hvilken han hör,
utom den allmänna dagordningen framställer till
någon af ministrarna. Interpellationen kan afse
redogörelse såväl för vidtagna åtgärder som ock för
regeringens afsigter med hänsyn till den ifrågavarande
statsangelägenhetens framtida ordnande. Rätten att
interpellera ministrarna tillerkännes uttryckligen åt
folkrepresentanterna uti åtskilliga författningar,
t. ex. Preussens och Danmarks. Under sådana
förhållanden anses den interpellerade ministern
skyldig att ingå i svaromål, hvilket dock kan
inskränka sig till en vägran att afgifva sakligt
svar, om offentlig behandling af ärendet icke synes
väl förenlig med statens bästa. Äfven i de land,
hvilkas författningar icke uttryckligen sanktionerat
någon interpellationsrätt, utöfvas dock denna
rätt praktiskt af folkrepresentationen. Ministern
anses emellertid då ega att sjelf afgöra om han
vill besvara interpellationen eller icke. Såsom
en sådan faktisk följd af den stadgade samverkan
mellan representationen och ministrarna är
interpellationsrätten erkänd icke blott i sådana
stater som England och Tyska riket, utan äfven i
Sverige, och representationernas arbetsordningar
innehålla i allmänhet nödiga bestämmelser om
rättens utöfning. För att en interpellation
skall kunna framställas inom tyska riksdagen,
måste 30 representanter hafva förenat sig derom. I
Sverige anses hvarje riksdagsman berättigad att
interpellera, men det tillkommer den kammare, hvaraf
han är ledamot, att utan föregående öfverläggning
besluta, huruvida spörsmålet må framställas eller
icke. Lemnar kammaren sitt bifall, skall talmannen
ofördröjligen låta vederbörande konungens rådgifvare
undfå del af interpellationen, hvilken skall vara
skriftligen uppställd och af bestämdt innehåll. Vid
interpellationens besvarande kan öfverläggning
om det föreliggande spörsmålet ifrågakomma, men
kammaren kan icke fatta något beslut med anledning
af interpellationen. De motiverade dagordningar,
till hvilka
interpellationerna ofta föranleda i andra land,
tillstädjas icke af det svenska riksdagsskicket. Jfr
Dagordning. K. H. B.
Interpellera (Lat. interpellare, falla någon i talet,
bestorma med frågor), begära förklaring, tillfråga,
göra en interpellation (se d. o.).
Inter pocula, Lat., egentl. mellan bägarna,
vid glaset.
Interpolation (af Lat. interpolare, upp-putsa,
förfalska). 1. En genom inskjutning af ord, satser
eller hela afdelningar åstadkommen förfalskning
af en text. De sålunda inskjutna textställena
kallas interpolerade och förfalskningens
verkställare interpolator. Interpolationer hafva
ända från äldsta tider bedrifvits i stort omfång
på literaturens alla områden. Deras upptäckande och
undanrödjande är en bland den filologiska kritikens
uppgifter. - 2. Matem., insättandet af mellantermer
eller nya termer i en serie storheter. Då lagen
för seriens bildning är omedelbart gifven, erbjuder
insättandet inga svårigheter. Om t. ex. serien är
1, 4, 9, 16, 25
och den n-te termen är n2, så blir tydligen den
10:de termen 100, den 12:te 144 o. s. v. Om deremot
lagen för seriens bildning icke är bekant, erfordras
för interpolationens verkställande en särskild
matematisk teori (interpolationsmetod), hvilken dels
behandlar reglerna för interpolationen, dels angifver
vissa allmännare iriterpolationsformler. Newton
var den förste, som framställde en dylik formel
(1687); sedermera hafva flere andra formler blifvit
gifna (bl. a. af Lagrange och Laplace), af hvilka
den ena i ett fall, den andra i ett annat är att
föredraga. Interpolationsmetoden är af stor betydelse
vid en mängd företeelser, der lagen icke är fullt
känd och tillräckligt antal observationer icke kunnat
göras. Så kan man t. ex. på detta sätt bestämma en
komets perihelium, då omedelbara observationer
kunnat ske blott i närheten af perihelium,
men icke vid sjelfva periheliumspassagen.
1. A. M. A. 2. G. E.
Interpretera (Lat. interpreteri), öfversatta, tolka. –
Interpretation, tolkning, utläggning.
Interpunktera (Lat. interpungere), sätta skiljetecken
(mellan orden). – Interpunktion, användande af
skiljetecken. Se Skiljetecken.
Interregnum, Lat., "mellanregering", stater.,
kan dels beteckna den interimistiska styrelse, som
anordnas, då det normala högsta styrelseorganet
ej kan utöfva regeringen (se Iriterimsregering),
eller ock den tid, som förflyter mellan en ordinarie
maktinnehafvares afgång och styrelsens öfvertagande af
efterträdaren. Så kallas, hvad Tyskland angår, tiden
mellan 1254 och 1273 "interregnum", enär Tyskland
derunder saknade ett allmänt erkändt öfverhufvud.
K. H. B.
Interrex (plur. interreges), Lat, "mellankonung",
i Rom den öfverhetsperson, som tillsvidare och
intill dess behörig valförrättning kunde ega rum stod
i spetsen för styrelsen, om högsta maktens innehafvare
hade afgått, utan att laglig efterträdare fanns att
tillgå. Under konungatiden plägade senatens medlemmar
efter tur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
