Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Introitus - Intronisation - Inträngningsförmåga l. perkussionsverkan - Intuition - Intussusception - Intägt - Inula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lutherska kyrka. Så kallas vår fastlagssöndag Esto mihi
efter ps. 31, 3, första söndagen i fastan Invocavit
efter ps. 91, 15 o. s. v. – Enligt svenska mässan af
1531 skulle introitus utgöras af någon (davidisk)
"psalm eller annan lofsång af skriften uttagen". I
kyrkohandboken af 1614 omtalas ej introitus och har ej
häller sedermera blifvit återupptagen som beståndsdel
af den svenska högmässan. P. F.
Intronisation, Fr. (af Lat. in, till, och thronus,
tron), uppsättning på tronen (eller i påfvestolen);
tronbestigning.
Inträngningsförmåga l. perkussionsverkan, krigsv.,
hos projektiler beror af kulans vigt och hastighet,
af anslagsvinkelns storlek samt af kulans form
och material. Ju större kulans vigt och hastighet
vid anslaget äro, dess större är äfven hennes
inträngningsförmåga. Med anslagsvinkel menas den
vinkel, som kulbanans tangent i anslagspunkten
gör med målets yta. Ju mera anslagsvinkeln närmar
sig 90°, dess större blir inträngningsförmågan;
derför bör äfven kulbanan vid lodrätt mål vara låg
och bestrykande och vid vågrätt mål vara så hög
som möjligt. Kulspetsen bör vara spetsig och kulan
föröfrigt gjord af så hårdt material, att hon ej
sönderslås vid anslaget, innan hon hunnit intränga. –
Ett mått på perkussionsverkan erhåller man genom
att angifva eldvapnets lefvande kraft vid mynningen;
men emedan det erfordras större kraft att åstadkomma
ett större än ett mindre hål, och hålets storlek
bestämmes af kulans diameter, kan man erhålla ett
mått äfven på nämnda verkan genom att angifva hur
mycket lefvande kraft kommer vid mynningen antingen
på hvarje cm. af kulans
omkrets
L
( –––– )
2 [pi] r
eller på hvarje qvcm. af
kulans genomskärningsarea
L
(––––).
[pi] r2
– Inträngningen, eller verkan mot målet, är beroende af målets
beskaffenhet; ju fastare, tätare och mera elastiskt
målet är, dess mindre är inträngningen. Rörande
inträngningens verkan mot olika mål och vissa fasta
kroppars förmåga att motstå inträngningen märkes
följande. Mot lefvande mål hafva kulor, skrot och
sprängbitar af omkr. 20 gr. vigt åsyftad verkan,
nämligen att sätta dem ur striden, hvarför äfven
handeldvapen och fältartilleri användas emot dem. En
gevärskula splittras, om hon vinkelrätt stöter mot en
knota och åstadkommer ett svårt sår; vid snedt anslag
söker kulan sig en väg förbi knotan. På nära håll kan
en gevärskula sätta flere bakom hvarandra stående
män ur striden. Krigsmateriel, såsom artilleri-
och trängfordon, har tillräcklig motståndskraft
mot handeldvapens kulor; genom sprängbitar från
fältartilleriets kulor kan dylik materiel lida
afbräck, men sprängbitar från ännu större kulor
(positionsartilleriet) fordras för att åstadkomma
någon betydligare verkan. Inträngningen i trä är
beroende af hur målet är anordnadt; är det sammansatt
af flere bräder eller plank, är inträngningen större,
än om målet har samma tjocklek, men utgöres af ett
enda stycke. Rått trä har större motståndsförmåga än
torrt; ett
25 cm. tjockt trämål lemnar skydd mot handgevärseld
på hvilket afstånd som hälst. En jordvall af
0,5 m. tjocklek lemnar skydd mot handgevärseld,
af 3 till 4 m. mot fältartillerield, af 4 till 5
m. mot positionsartillerield, af 5 till 6 m. mot
fästningsartillerield och af 6 till 12 m. mot
kust-artillerield. En kula intränger lättare i
fuktig än i torr jord, och lättare i nyss uppkastad
än i en jord, som en längre tid hunnit packa
sig. Fältartilleri kan förstöra murar af ända till 1
m. tjocklek. Kulor från gröfre artilleri intränga i
murverk ända till 4,5 m.; ett hvalf af 1 m. murverk
och derofvanpå 4 m. jord är fullt betryggande för
kasteld från haubitser. En snövall af 2 m. tjocklek
skyddar mot handgevärseld, af 8 m. tjocklek mot
fältartillerield. Jern eger tillräcklig förmåga att
lemna skydd mot eld från handeldvapen samt från fält-,
positions-, belägrings- och fästningskanoner, om målet
erhåller en elden motsvarande tjocklek; deremot pågår
mellan kust-artilleriets och sjö-artilleriets gröfsta
kanoner på ena sidan och jernet (pansaret) på den
andra alltjämt en strid, i hvilken ömsom de förra,
ömsom det senare hafva öfvertaget. W. G. B.
Intuition (af Lat. intueri, se på, betrakta), filos.,
ingifvelse, en omedelbar, men liflig uppfattning,
företrädesvis af det osinliga. – Intuitiv, som röjer
intuition. – Intuitivt förstånd, ett klart och
tydligt förnimmande, som tillika är fullständigt
eller allt omfattande, så att det ej behöfver
utvecklas från en mindre till en mer omfattande
klarhet. Denna bestämning tillkommer det gudomliga
allvetandet, men ej menniskans ändliga förstånd.
L. H. Å.
Intussusception (af Lat. intus, inuti, och
suscipere, upptaga). 1. Bot., den verksamhet,
hvarigenom ämnen, som en växt behöfver för sitt
underhåll, upptagas inom växten, för att der
beredas och smältas (assimileras), så att de blifva
tjenliga näringsämnen. – 2. Med. Se Invagination.
O. T. S.
Intägt (det, som intages), kamer. 1. Intaga. Se Laga
fång. – 2. Äldre uttryck för inkomst.
Inula, L. bot., ett slägte inom
nat. fam. Synanthereae Rich., kl. Syngenesia L.,
hvilket har blomholken halfklotformig (eller nästan
skålformig) med flerradiga, tegellagda fjäll; de inre
holkfjällen äro nästan hinnaktiga. Fästet är platt,
fingropigt; diskblommorna rörformiga, tvåkönade;
strålblommorna smalt tunglika, i enkel rad, gula, med
endast pistiller. En högväxt art, I. Helenium L., ger
den officinella Ålandsroten, en förvrängning af Alant,
som härstammar från det under romaretiden brukliga
namnet Alamrot. Denna rot tages af 2 till 3 års
växter; äldre äro träaktiga. Gröfre rötter klyfvas,
men smalare rötter torkas hela. Den torkade roten,
som icke får vara skalad, utan bör hafva barken qvar,
har en ljust gråbrunaktig färg, är lätt att bryta och
visar en hornartad brottyta, å hvilken finnas strödda
glänsande s. k. "hartspunkter" (oljerum). Smaken är
egen, bittert kryddartad, och lukten egendomlig, något
erinrande om kamfer. I roten finnas ett bittert
ämne och derjämte helenin (ålands- eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
