- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
767-768

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Invändning - Io - Iofon - Iokaste - Iolaos - Iole - Iolit - Iolkos - Ion (sagofigur) - Ion (författare) - Iona l. Icolmkill - Ionia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"vänder någon omständighet före att sig dermed värja,
då bör han den med bevis styrka". (Rättegångsbalken
XVII. 33.) Det är således i afseende på
bevisskyldigheten betydelsen af begreppet invändning
framträder. I. Afz.

Io (Lat. Io), Grek. mytol., uppgifves vanligen af
sagorna såsom dotter af konung Inachos i Argos och
prestinna i gudinnan Heras tempel derstädes. Hon
älskades af Zevs och förvandlades med anledning deraf
till en hvitglänsande ko antingen af Hera eller,
enligt en annan saga, af Zevs sjelf, hvilken på
det sättet sökte dölja henne för sin svartsjuka
gemål. Hera genomskådade dock bedrägeriet och
satte den mångögde Argos att natt och dag bevaka
kon. Argos dödades på Zevs’ befallning af Hermes,
sedan denne först insöft honom medelst tonerna
från sin herdeflöjt. Ios lidanden voro dock
ingalunda slutade. Bragt till vansinne, jagades
hon, fortfarande i kogestalt och förföljd af en
broms, under mångåriga irrfärder kring jordens
alla land, tills hon slutligen i Egypten återfick
mensklig skepnad och åt Zevs födde sonen Epafos,
hvilken med tiden blef konung öfver Egypten och
uppbyggde Memfis. Sjelf erhöll hon gudomlig dyrkan
och förblandades ofta med den egyptiska Isis. Båda
framställdes nämligen behornade. Beträffande Io
torde detta hafva sin grund deri att hon från början
gällt såsom mångudinna, hvarom antydning förekommer
redan hos forntida författare, och sjelfva namnet Io
är sannolikt att förklara såsom "vandrarinnan" (af
Grek. ienai, gå), den på fästet irrande och af Argos,
den glänsande tusenögda stjernhimmelen, bevakade
månen. Af grekernas bildande konst återgifves Ios bild
dels i fullständig kogestalt, dels såsom behornad
jungfru. I sistnämnda skepnad infördes hon äfven
på scenen af Aischylos i sorgespelet "Promethevs".
A. M. A.

Iofon, en athenare i 5:te årh. f. Kr., son af den
store sorgespelsförfattaren Sofokles och sjelf verksam
såsom tragisk skald, ehuru hans tragedier sägas hafva
röjt alltför mycken likhet med faderns. En viss
ryktbarhet har han vunnit genom den rättegång, som
han väckte mot sin åldrige fader med yrkande att denne
skulle på grund af ålderdomssvaghet förklaras omyndig.
A. M. A.

Iokaste, Grek. hjeltes., hos Homeros kallad Epikaste,
Menoikevs’ dotter, var förmäld med konung Laios i
Tebe och moder till Oidipus (se d. o.). Då denne,
okänd för alla och sjelf okunnig om sin härkomst,
efter mångårig frånvaro och sin faders död återvände
till Tebe, tog I. honom till gemål. Vid uppdagandet af
detta förhållande hängde hon sig i förtviflan. Såsom
Iokastes’ barn med Oidipus nämna de yngre sagorna
Eteokles, Polyneikes, Antigone och Ismene.
A. M. A.

Iolaos (Lat. Ioalaus), Grek. hjeltes., son af
Herakles’ tvillingbroder, Ifikles, tjenade Herakles
såsom vapendragare och körsven samt var honom
behjelplig bl. a. vid dödandet af den lerneiska
hydran. Se Herakles. A. M. A.

Iole (Lat. Iole), Grek. hjeltes., dotter af konung
Eurytos i det tessaliska Oichalia, först

utlofvad till gemål åt Herakles, sedermera honom
undanhållen, men slutligen af honom med våld
bortröfrad. Se Herakles. A. M. A.

Iolit. Se Cordierit.

Iolkos, urgammal stad i det tessaliska landskapet
Magnesia, vid nordligaste hörnet af den pagaseiska
hafsviken. I sagan är I. berömd såsom den ort,
från hvilken argonavterna (se d. o.) anträdde sin
färd, och äfven såsom Iasons födelsestad. Sedan
Demetrios Poliorketes i dess närhet anlagt den nya
staden Demetrias, råkade I. snart alldeles i förfall.
A. M. A.

Ion, Grek. hjeltes., en son af Xuthos och
sonson af Hellen, det helleniska folkets mytiske
stamfader. Sjelf uppgifves I. i sagorna såsom
stamfader för den Joniska (ioniska) stammen
eller såsom den, hvilken åt denna stam gifvit sitt
namn. Enligt en af Euripides i sorgespelet "Ion" följd
saga var I. son af Apollon och Kreusa, Xuthos’ gemål,
men på det delfiska oraklets anvisning adopterad af
Xuthos. Från I. eller hans söner härledde athenarna
det attiska folkets urgamla indelning i fyra fyler
(stamafdelningar), hvilka, till skilnad från en
senare indelning i tio fyler, betecknades såsom de
joniska fylerna (se Fyle). A. M. A.

Ion,l från Chios, grekisk författare, af sina samtida
prisad som skald, häfdatecknare och filosof. Död
422 i Athen. Af hans skrifter hafva blott några
fragment hunnit vår tid. Dessa äro hufvudsakligen
prof på symposiska elegier. Eljest var tragedien
hans förnämsta diktområde. Jfr Nauck: "Tragicorum
graecorum fragmenta" (1855).

Iona (ejona) l. Icolmkill, en liten ö bland
Hebriderna i skotska grefskapet Argyle, 2 km. v. om
ön Mulls sydvestra udde. Arealen omkr. 800 har, hvaraf
omkr. 240 har äro uppodlade. 243 innev. (1881). Hafre,
korn och potates växa på ön, som ger uppehälle
åt omkr. 300 nötkreatur och 600 får samt några
tiotal svin och hästar, men innevånarna äro för
sin existens beroende lika mycket af fiske som
af åkerbruk. Ön hette ursprungligen Hy, Hiil. I,
d. v. s. ö, kallades af Columbas biograf Adamnan
Ioua island (hvaraf Iona genom felskrifning
uppkommit) och benämndes senare Hu-colum-kill
(Icolmkill). d. v. s. Columbas i klostercellen
ö. I. hade en piktisk befolkning, när Skotlands
apostel Columba (f. 521, d. 597) kom dit från Irland
(563) och der grundade sitt ryktbara kloster,
jämte skola, som blef kristendomens plantskola
i Skotland och i århundraden var hufvudsätet för
skotsk lärdom. Det plundrades och brändes flere
gånger af nordmännen, men återuppbyggdes, bl. a. 1072
af drottning Margareta af Skotland. 1203 grundade
benediktinerna ett munk- och ett nunnekloster på ön,
och Columbas regel efterträddes af Benedikts. 1561
upphäfdes och förstördes klostret. Ruiner finnas
af katedralkyrkan S:t Mary, nunneklostret och några
kapell, hvarjämte många grafkors qvarstå, resta öfver
personer, som från alla trakter i norra Europa foro
eller fördes dit att begrafvas i öns heliga jord.

Ionia. Se Jonien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free