Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ipswich - Iquique - Ir - Irade - Irajas (Irayas) - Irak Adjmi (Djebel, Kohistan) - Irak Arabi l. Irak el Arabi - Iran l. Eran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnas, bl. a., en latinskola (från 15:de årh.),
naturhistoriskt museum, botanisk trädgård,
arbetareinstitut och skola för mekanik. Längs
floden sträcka sig kajer, och en 128 har stor docka
mottager fartyg af 4 m. djupgående. Fordom hade
I. stora klädesfabriker, men numera äro jerngjuteri,
skeppsbyggen samt tillverkning af landtbruksredskap
("Orwell works" äro de största verkstäder för dylika
på jorden) de förnämsta industrigrenarna. Staden hade
1879 125 egna fartyg, med 9,779 tons drägtighet, och
23 fiskarebåtar. – 2. Stad i Queensland, Australien,
vid Bremer, en biflod till Brisbane, 38 km. v. om
staden Brisbane, med hvilken I. sedan 1875 är förenadt
medelst jernväg. 5,699 innev. (1881). I. är en
vigtig handelsplats, som förmedlar samfärdseln mellan
Brisbane och de boskapsrika trakterna i det inre.
Iquique [ikike], hamnstad i Peru, depart. Tarapacá,
var till 1850 endast en fiskareby, men genom den då
i stadens närhet gjorda upptäckten af stora lager
natronsalpeter uppblomstrade platsen så hastjgt, att
den 1875 räknade omkr. 20,000 innev. Åren 1874-78
utfördes årligen från depart. omkr. 280,000 tons
salpeter jämte borax och jod. 1877 besöktes hamnen
af 253 fartyg med 138,000 tons drägtighet. Enär
omgifningarna äro alldeles ofruktbara, måste alla
lifsmedel införas sjöledes. 1875 ödelades staden af
en eldsvåda, och den hade knappt börjat repa sig,
då den 1877 hemsöktes af en rad jordbäfningar. 1878
funnos endast omkr. 8,000 innev. i staden, hvilken
sedan blifvit återuppbyggd mera regelbundet och med
större soliditet. Den 21 Maj 1879 utkämpades vid
I. en het sjöstrid mellan peruvianer och chilener.
Ir, den kemiska beteckningen för Iridium (se d. o.).
Irade (Arab., vilja, befallning) är i Turkiet
benämningen på ett sådant officielt aktstycke,
som i form af en sultanens befallning går från
palatskansliet till storvesiren, hvilken har att sörja
för dess vidare kungörande, hvaremot en hatt-i-sjerif
(se d. o.) är riktad till hela folket. Jfr Ferman.
Irajas (Irayas) en på ön Luzon bosatt blandad
stam, hvaraf den ena delen, catalanganes
(vid den liknämnda floden), är uppkommen genom
blandning af tagaler och kineser, den andra delen,
Irajas vid Ilarön, af tagaler och negritos.
H. A.
Irak Adjmi ("Persiska Irak"), äfven kalladt Djebel
(Arab., berg) och Kohistan (Hind.. bergland),
persisk provins, omfattande största delen af det
forna Medien, gränsar i n. till prov. Aserbeidjan,
Ghilan och Masenderan, i ö. till Korasan, i s. till
Kirman, Fars, Chusistan och Luristan samt i v. till
Ardilan. Arealen beräknas till 358,000 qvkm. Landet
är öfvervägande bergigt. Bergen löpa i allmänhet
från v. till ö. eller från n. v. till s. ö. Den
förnämsta floden – ehuru han endast med mellersta
delen af sitt lopp tillhör prov. – är Kisil Usen
l. Sefid rud, som uppstår i den del af Kurdistans
bergland, som bär namnet Besch-Parmak l. Pentsjangust
("Femfingerberget"), förenar sig med Sjah rud och
faller ut i Kaspiska hafvet.
De flesta öfriga floder förlora sig i den stora
saltsteppen, som upptager en stor del af slättlandet
i ö. och sträcker sig in i Korasan. Dalarna äro
bördiga. Provinsen eger de största städerna i
persiska riket, ehuru de flesta af dem numera hafva
endast spillror af sin forna storhet, såsom Ispahan,
Hamadan, Kasjan, Kum m. fl. Hufvudstad är Teheran.
Irak Arabi l. Irak el Arabi, landskap i sydöstra
delen af asiatiska Turkiet, motsvarande det gamla
Babylonien l. Kaldeen samt omfattande det nuv. Liva
Basra och södra delen af Bagdad. Det ligger mellan
Persien, Mesopotamien, Syriska öcknen, Arabien och
Persiska viken samt bildar en vidsträckt slätt längs
nedre Eufrat och Tigris, hvilka der förena sig till
Sjatt-el-arab. Vester om Eufrat är det en sandöcken,
för öfrigt, i synnerhet vid flodstränderna, sumpigt
eller ett bördigt marskland, osundt och föga odladt. I
forntiden och in i medeltiden lågo der hufvudstäder
i stora riken, och landet stod i hög kultur. En ny
reglering af vattendragen skulle måhända återgifva
landet dess forna värde och rikedom. Innevånarna lefva
i usla byar eller äro oftare nomader. De vigtigaste
städerna äro Bagdad och Basra.
Iran l. Eran (den förra formen allmännare
och riktigare efter det nuvarande persiska
uttalet, den senare, stödd på ett äldre uttal,
den i språkvetenskapliga arbeten brukliga; af
Fornpers. arjana, "ariernas land") var i forntiden
det namn, som perserna sjelfva gåfvo sitt land i
motsats mot Aniran ("icke-Iran", barbarernas land)
och särskildt mot Turan, de i norr boende turkiska
stammarnas land. Hos greker och romare betecknade
Ariana snarare östra I. I våra dagar är I. det
allmänna geografiska namnet på det högland, som från
Elburs och Hindu-kuh i n., med en längdsträckning af
omkr. 2,200 km., utbreder sig mot Persiska viken och
Indiska hafvet i s. Dess bredd är i ö. omkr. 1,200
km., i v. ungefär 600 km.; medelhöjden öfver hafvet
är 1,000 till 1,200 m. I ö. begränsas det af de mot
Indusdalen brant nedfallande Sulejman-bergen, och i
v. nedstiger det terrassformigt med de s. k. kurdiska
bergen mot Tigris’ och Eufrats lågland. I s. skiljes
höglandet af flere parallella bergskedjor från den
sandiga, olidligt heta kuststräckan. Det inre af I. är
i v. väl bevattnadt, i midten och till större delen
i ö. fyldt af saltsand- och stenöcknar, här och der
afbrutna af några med städer prydda oaser. I:s största
vatten är sjön Hamun, som äfven upptager dess största
flod, den omkr. 850 km. långa Hilmend. En yppig
vegetation, underhållen med konstlad bevattning,
finnes i Kabuldalen, på Elburs’ sluttningar och
framförallt i provinsen Farsistan, kring staden
Sjiras. Många vigtiga kulturväxter hafva sitt hemland
eller åtminstone växa vildt i I., såsom hvete, råg,
lin, hampa, bomullsbusken, opiumplantan samt granat-,
aprikos-, citron-, mandel-och valnöt-trädet. I. indelas
i Vest-Iran (Persien) och Öst-Iran (Afganistan och
Belutsjistan). Om de nu uti I. bosatta folkstammarna
se Iraner. – Jfr Spiegel: "Eran, das land zwischen
Indus und Tigris" (1863). H. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
