Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria / 807-808 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Irving, John Henry Brodrib - Irvingianer - Is

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hviken han blef direktör 1878. Derjämte har han gifvit
gästspel i landsorten, i Skotland, på Irland och,
sommaren 1883, i Nord-Amerika. Sedan 1874, då han
med sällspord framgång spelade Hamlet (200 qvällar
å rad), är han Englands mest uppburne tragiske
skådespelare. Hans bäst lyckade prestationer för
öfrigt äro titelrollerna i Shakspeares "Richard III",
Bulwers "Richelieu", Wills’ "Charles I" och "The fate
of Eugene Aram", samt i Boucicaults bearbetning af
Delavignes "Louis XI". I. eger en sällspord förmåga
att helt uppgå i en rol och att med anletsdragen
uttrycka skiftande lidelser; i vissa roller, såsom
Macbeth och Othello, har han emellertid klandrats
för en oskön våldsamhet i tal och rörelser. Hans
arbetsförmåga och fysiska uthållighet höra till det
ovanliga. Genom sin personlighet har I. mer än någon
höjt skådespelaryrkets anseende i England.

Irvingianer [örv-]. Se Irving, Edw.

Is, ifys., geol., är den vanliga benämningen för
vattnets fasta aggregationsform, vatten i fast eller
fruset tillstånd. Isen utgöres således också af de
båda enkla ämnena syre och väte, af hvilka vatten
är sammansatt. När vatten afkyles till en viss
temperatur, nämligen 0° Cels., öfvergår det till is,
eller fryser, och den värmegrad, vid hvilken detta
sker, kallas fryspunkten. Vid denna öfvergång till
fast form ökas volymen, så att den bildade isen
intager större rum än vattnet före frysandet. Is
är således lättare än en lika volym vatten. Dess
eg. vigt är 0,89-0,95. Den kraft, som vid denna isens
utvidgning utvecklas, är särdeles betydlig. Ett starkt
jernrör fyldt med vatten och noga tillslutet, spränges
i stycken, då vattnet deruti öfvergår till is. Icke
ens de hårdaste stenarter förmå motstå denna kraft,
utan söndersprängas af i sprickor och håligheter
frysande vatten. – I likhet med mineralier och
kemiska föreningar eller salter antager isen vid sin
bildning under vissa förhållanden en bestämd form,
kristallform. Hvem känner t. ex. icke de vackra
sexstråliga snöstjernor (snöflingor), som i lugn


Snöflingor af olika byggnad.

atmosfer bildas derigenom att den i luften befintliga
fuktigheten (vattengas), öfvergår till fast form,
is? De äro sammanfogade af små, genomskinliga,
nålformade iskristaller. Deras byggnad vexlar
i oändlighet, men den sexuddiga eller sexsidiga
formen återfinnes hos dem alla. De "isblommor", som
vintertiden stundom bildas på fönsterrutor, äro också
en följd af isens kristalliska utveckling. Den på
ytan af sjöar bildade isen, huru klar och ensartad
den än må förefalla, är hufvudsakligen sammansatt
af sexsidiga små iskristaller. Detta har man funnit
(Tyndall) vid att låta smältning försiggå uti ett
stycke is, antingen genom solstrålarnas verkan eller
på annat sätt. Dervid smälta

enstaka iskristaller fortare än den öfriga ismassan
samt förvandlas till vatten, som intager de forna
kristallernas plats, och i en viss dager kunna då
dessa små vattenstjernor iakttagas. Den i hvarje
stjernås midt starkare lysande


Vattenblommor uti insjöis.

punkten är ett litet tomrum, som uppstått till
följd af isens egenskap att vid smältningen åter
förminskas till sin volym; "vattenblommorna" eller
vattenstjernorna kunna derför icke uppfylla hela
det rum, som den smälta isstjernan intog. I långsamt
frysande vatten kan man stundom få se, huru sådana
små sexsidiga isstjernor bilda sig och i början
fritt simma på ytan. – Då is utsattes för tryck,
smälter den. Tillfrysning inträder dock å nyo så snart
trycket upphör. Denna dess egenskap är orsak till
att tvänne isstycken, som tryckas emot hvarandra,
sammanfrysa till ett, att is kan genom pressning
i formar bringas att antaga hvilken yttre skapnad
som hälst samt (till en del) att alpernas glacierer
under sin framåtgående rörelse noga lämpa sig efter
dalarnas ojämnheter och böjningar. Isen är för öfrigt,
som bekant, en i viss grad spröd kropp. – Då snö
eller is smältes uti ett kärl, bibehåller den dervid
bildade vätskan, eller blandningen af is och vatten,
oföränderligt samma temperatur af 0° C., så länge
ännu någon, om än så ringa, del af isen eller snön
är osmält. – Enligt uppgift af polar-resande har isen
den egenskapen att från ytan afdunsta, eller öfvergå
i gasformigt tillstånd, utan att först smälta och
vid en temperatur, som icke är högre än 0° C. Äfven
har i de arktiska hafven iakttagits (Nordenskiöld,
Vegafärden), att is kan på vattenytan bilda sig
vid en temperatur (hos såväl vattnet som luften)
något öfverstigande 0° Cels., hvilken tilldragelse
dock förklaras såsom ett slags rimfrostfenomen,
beroende på värmeutstrålning.

I afseende på isens ursprung eller uppkomstsätt kan
man skilja mellan snö-is och vatten-is. Snö-isen
benämnes, alltefter sin olika petrografiska
beskaffenhet, snö, firn och glacier-is. Snön är den af
isnålar, flingor och flockar eller fint, sandliknande
pulver bestående, lösa massa, som förekommer å
alpernas och högfjällens högsta toppar och som bildar
vidsträckta, mäktiga aflagringar inom polartrakterna
och vintertiden äfven utbreder sig inom tempererade
land. Firnen består af små iskorn, dels löst, dels
fast hopfogade vid hvarandra, och förekommer på
lägre nivå än högsnön, af hvilken den genom partiel
smältning och återfrysning bildats. Glacier-isen har
uppstått genom firn-iskornens ytterligare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>