Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Is - Isaak - Isaak, Heinrich - Isaaki (rabbi Salomo) - Isabeau - Isabella (dansk drottning) - Isabella (engelsk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smältning, återstelnande och förening till en
synbart nästan tät, kristalliniskt kornig, hård
ismassa. Den förekommer i form af glacierer,
utgörande firnfältens fortsättning nedåt, dels
i de tempererade och varma zonernas alp- och
fjälltrakter, dels inom polartrakterna, der den
(Spetsbergen, Grönland m. fl. st.) flerestädes
nedgår ända till hafsytan. Glacier-isen är tyngre
än firn-isen och visar ofta en stor benägenhet
att utan märkbar anledning sönderfalla i smärre
stycken. Den är delvis uppfylld af en mängd blåsor,
innehållande sammanpressad luft, hvilken, då isen
smälter, sönderspränger sitt förtunnade hölje med ett
knistrande ljud. Dessutom är den vanligen genomkorsad
af ytterst fina, nätformigt löpande hårsprickor,
hvilka liksom dela densamma i större, oregelbundna
korn. I större massor sedd visar glacier-isen en
vacker blå färgning; mindre stycken synas deremot
färglösa. – Vattenisen, en kristallinisk eller
synbart amorf och glasartad, hård och fast massa,
bildar sig på ytan af de kalla och tempererade
zonernas sötvattensamlingar, insjöar, floder och
haf. Sötvatten-isen är klar och genomskinlig, färglös
eller svagt grönaktig; hafsisen är endast genomlysande
samt hvitaktig eller oklar. Polarhafvens is kan
uppnå en ganska betydlig tjocklek, enligt uppgift
ända till 10 m. eller mera. Dess utsträckning är
oerhörd. Till följd af temperaturvexlingar, stormar
och vågsvall brytes den flerestädes sönder i stycken,
hvilka skjutas samman samt pressas upp på och emot
hvarandra (pack-is och torosser l. is-kast), så att
derigenom kolossala, oformliga massor, ja ett verkligt
kaos af is bildas. Somliga stycken drifvas omkring af
vindar och hafsströmmar. i form af "simmande" isfält
(drif-is) dels med, dels utan sällskap af verkliga
s. k. isberg (se d. o.). Hafsisen gifver, då den
smältes, ett nästan saltfritt vatten. Salthalten i
hafsvattnet ingår nämligen icke i den af detta bildade
isen, utom en obetydlig, mekaniskt innesluten del. För
att hafsvatten, eller vatten med samma salthalt som
detta, skall öfvergå till is, eller frysa, fordras en
ända till två grader lägre temperatur än den för sött
vatten. – I geologiskt afseende spelar isen en vigtig
rol, hufvudsakligen i form af glacierer och inlandsis
(se d. o.). På grund af den stora del i jordskorpans
sammansättning, som ifrågavarande ämne tager, kan
detsamma t. o. m. räknas bland de s. k. bergarterna
i vidsträckt bemärkelse.
Förbrukningen af is i den allmänna hushållningen
och för industriella ändamål har på senare tider
högst betydligt ökats. För land, som hafva
fördelen af ständigt öppna hamnar och riklig
istillgång (t. ex. Norge och Nord-Amerikas förenta
stater), utgör is derför numera en värdefull
exportartikel. Flerestädes måste behofven fyllas
genom framställande af is på artificiel väg. – Inom
läkekonsten har isen en vigtig användning både som
invärtes och som utvärtes medel, särdeles mot febrar
och inflammationer. Den nyttjas vid beredning af
kylande feberdrycker och gifves dessutom invärtes
i form af små, hasselnötstora bitar ("ispiller")
att sväljas hela dels mot lungblödning,
och magsäckblödning, dels mot kräkningar. Utvärtes
begagnas isen såsom ett af de kraftigaste
antiflogistiska medel (se d. o.), vanligen innesluten
i en blåsa ("isblåsa") af oxblåsa, pergamentpapper,
bäst dock af tunnt, smidigt kautsjukstyg, mot
lokala inflammationer af alla möjliga slag och på
alla delar af menniskokroppen, äfven i inre organ,
som ligga så ytligt, att afkylningen kan genomtränga
hudbetäckningarna. Is och isvatten äro äfven kraftiga
medel att stämma" allahanda blödningar, vare sig
yttre eller inre, der man kan komma åt att draga
fördel af isens blodet koagulerande och blodkärlen
sammandragande verkningar. E. E. F. B.
Isaak. Se Isak.
Isaak, Heinrich, den förnämste tyske kontrapunktisten
på sin tid, f. omkr. 1450. Om hans lif är blott
det säkert bekant, att han under Lorenzo di
Medici var kapellmästare vid Johanneskyrkan
i Florens och musiklärare för de mediceiska
prinsarna omkr. samma tid, samt att han dog
(senast 1518?) såsom kapellmästare hos kejsar
Maximilian. Glarean berömmer hans utomordentligt
många kyrkokompositioner för en synnerlig kraft
och höghet samt en ovanlig harmonirikedom. Prof
på hans tonsättning finnas i Hawkins, Burneys och
Forkels musikhistorier. En mängd manuskript finnes
i München, Wien och Bruxelles; mässor, motetter
och körsånger äro utgifna i samlingar af Petrucci,
Rhaw, Ott. Forster m. fl. I. tillskrifves bl. a. den
sköna melodien "Innspruck, ich muss dich lassen",
sedermera använd till koralen "Nu hvilar hela jorden".
A. L.
Isaaki (egentl. rabbi Salomo, son till Isaak; hos
judiska lärde vanligen kallad Raschi, hos kristna
Iarchi), f. 1040 i Troyes, d. 1105, var en bland de
mest berömde uttolkarna af Gamla testamentet och af
Talmud. Hans kommentar till Gamla testamentets böcker
(med undantag af krönikeböckerna och måhända äfven
Ijobs bok) förklarar texten efter ordalydelsen, men
är blandad med allegoriska förklaringar samt har
en kortfattad och dunkel stil; den åtnjuter dock
hos judarna ett stort anseende och har vunnit en
sällsynt stor spridning. Den trycktes första gången
1475. I:s talmudkommentar sträcker sig endast till
23 traktater; den fulländades af hans dotterson,
Sam. ben Meier. Utan detta I:s arbete vore det
nästan omöjligt att genomtränga den talmudiska
labyrinten. Han sysselsatte sig derjämte med
studium af de klassiska språken, filosofi, medicin,
astronomi och i synnerhet med sitt folks heliga
skrifter. Han gjorde långa resor och besökte Italien,
Grekland, Palestina, Egypten, Persien samt vistades
slutligen under en längre tid i Tyskland (Worms).
L. L.
Isabeau [-bå]. Se Isabella, fransk. drottning.
Isabella, dansk drottning. Se Elisabet, sp. 425.
Isabella, engelsk drottning, f. 1292, dotter af Filip
den sköne af Frankrike, blef 1308 förmäld med konung
Edvard II af England. 1326 trädde hon i spetsen för
ett uppror mot sin svage och af gunstlingar styrde
gemål. Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
