Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Iseo-sjön - Iser - Iser, Mattias - Iseran, Mont - Isère - Isergebirge - Iserlohn - Isernia - Isevi - Isfjorden - Isfogelslägtet - Isgrotta - Ishaf (Polarhaf) - Isidoros af Pelusium - Isidoros från Miletos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgifningarna tafla i skönhet med Garda-sjöns. I
midten reser sig klippön Monte d’Isola, med tvänne
fiskarebyar. Vid sjöns södra ände ligger orten Iseo,
med omkr. 2,500 innev.
Iser, biflod till Elbe i Böhmen. upprinner på
Isergebirge och har en längd af 125 km.
Iser, Mattias, biskop, född d. 5 Okt. 1645 i
Alsters socken, Värmlands län, blef filos. magister
i Upsala 1672, prestvigd 1673 och 1674 pastor vid
Lifregementet till häst, hvilket han åtföljde i det
danska kriget. Genom sina behagliga umgängesgåfvor
förvärfvade han sig derunder för all framtid Karl
XI:s synnerliga ynnest och utnämndes 1676 till
ord. kongl. hofpredikant. 1678 erhöll han fullmakt på
domprostämbetet i Göteborg, men då församlingen med
stöd af sina privilegier begärde att sjelf få kalla
sin kyrkoherde, utnämndes han i stället s. å. till
kyrkoherde i Maria församling i Stockholm. 1681
förflyttades han till Storkyrkoförsamlingen och fick
1686 derjämte Lofö pastorat. Vid jubelfesten 1693
vardt han teol. doktor och utnämndes 1711 till biskop
i Vesterås stift, i hvilken befattning han ådagalade
mycken praktisk duglighet. Död d. 19 Febr. 1725. –
I:s barn adlades 1689 med namnet Iserhielm.
Iseran [-örang], Mont, ett pass i Grajiska alperna
af 2,769 m. höjd, mellan Isères och dess biflod Arcs
öfversta dalar. Genom I. går den stora stråkvägen
mellan Frankrike och Piemont. Man antog förr Mont
I. vara centralpunkten i de Grajiska alperna; dess
höjd uppskattades till 4,045 m., och det figurerade
i alla geografiska arbeten, men resande hafva visat,
att detta berg existerade endast uti inbillningen.
Isère [isär]. 1. Biflod till Rhône, upprinner i
franska depart. Savoie på Grajiska alperna, i närheten
af Mont Iseran, på en höjd af mer än 2,300 m.,
följer med stora krökningar vestlig hufvudriktning,
hvarunder den upptager Arly fr. h. och Arc fr. v.,
inträder ofvanför Barreaux i det efter floden
uppkallade departementet, genomflyter Graisivaudans
natursköna och bördiga dal, upptager nedanför Grenoble
sitt största tillflöde, Drac, samt faller ut i Rhône
ofvanför Valence. Längd 290 km., deraf 156 km. äro
segelbara. – 2. Departement i sydöstra Frankrike,
bildadt af södra delen af det forna landskapet
Dauphiné, gränsar i n. till Ain, i ö. till Savoie
och Hautes-Alpes, i s. till Hautes-Alpes och Drôme
samt i v. till Drôme, Loire och Rhône. Areal 8,289
qvkm. 580,271 innev. (1881). Ofvannämnda flod,
efter hvilken depart. har sitt namn, strömmar genom
detsamma från n. ö. till s. v., och Rhône skiljer
det från depart. Loire, Rhône och Ain. Landet är
bergigt, synnerligast i den sydöstra delen, som
uppfylles af Alpernas förgreningar, af hvilkas
toppar flere äro täckta med evig snö. Mot n. och
v. sluttar det med fruktbara afsatser ned mot
Rhône. Floddalarna äro bekanta för sin naturskönhet
och bördighet, främst bland dem Graisivaudan, en af
de rikaste i Frankrike. Åkerbruket sysselsätter 4/5
af innevånarna. Förträffliga betesmarker, på hvilka
mulåsnor och stora flockar af får underhållas, sträcka
sig uppåt bergen. Näst åkerbruket äro
bergshandtering och jernindustri förnämsta näringsgrenarna. I
handsk- och papperstillverkning intager depart.
första platsen i Frankrike. Hufvudstad Grenoble.
Isergebirge, berg i preussiska regeringsområdet
Liegnitz och norra Böhmen, nordvestra fortsättningen
af Riesengebirge.
Iserlohn, stad i preussiska regeringsområdet Arnsberg
(Westfalen), vid Ruhrs biflod Baar. 18,611
innev. (1880). I. är en af de vigtigaste
industristäder i Westfalen. Såväl i sjelfva staden som
på den omgifvande landsbygden finnes en mängd fabriker
för tillverkning af jern-, stål-, mässings- och
bronsvaror, af synålar, paraplyställningar, pinsbacks-
och britannia-artiklar, kemikalier, möbler m. m. Under
en del af staden ligga galmeiagrufvor. I. utvecklade
sig tidigt till en industriort; redan 1443 kallas
pansararbetarnas skrå derstädes gammalt.
Isernia, stad i italienska prov. Campobasso,
vid foten af Matese-bergen. 9,015
innev. (1881). Biskopssäte. I. är den forna
samnitstaden Aesernia, som eröfrades och
koloniserades af romarna efter det första puniska
kriget (264-241 f. Kr.), och hvars murar utgöra
grundstommen till I:s nuvarande stadsmur. Äfven
I:s öfver 1,600 m. långa vattenledning härstammar
från romarnas tid. Jordbäfningar hafva flere gånger
hemsökt staden.
Isevi. Se Isavi.
Isfjorden (Fornn. Isfjörðr), den sydöstra armen
af Moldefjorden i Romsdals amt i Norge, ett af de
vackraste fjordpartier i Vestlandet. I. upptager den
60 km. långa Rauma-elf. O. A. Ö.
Isfogelslägtet. Se Kungsfiskare.
Isgrotta, grotta eller håla, i hvilken äfven under
den varma årstiden is qvarligger.
Ishaf (Polarhaf) kallas de delar af verldshafvet,
som omgifva de båda jordpolerna. Se Norra Ishafvet
och Södra Ishafvet.
Isidoros af Pelusium, presbyter och arkimandrit i
ett kloster vid Pelusium, i nedre Egypten, föddes
i Alexandria senast 370. Hans dödsår är icke kändt;
så mycket vet man, att han icke var död i början på
430-talet. Man eger i behåll efter honom omkr. 2,000
bref, hvilka äro af ej ringa vigt för hans tids
historia. I dessa framstår I. som en representant för
det österländska munkväsendets bästa sidor. Strängt
och allvarligt förehåller han de maktegande deras
pligter, bestraffar ovärdiga prester och munkar
samt förmanar alla i gemen till en med de kristna
sedebuden öfverensstämmande vandel. Att han härvid
öfver måttan upphöjer munklifvets företräden har sin
förklaring i tidsandan. I striden angående Kristi
naturers förhållande till hvarandra tog han parti för
Cyrillus mot Nestorius. Som exeget vacklar han mellan
alexandrinernas godtyckligt allegoriserande och
antiochenernas nyktert grammatiska utläggningsmetod.
P. F.
Isidoros från Miletos, bysantinsk byggmästare och
mekaniker, som hjelpte Anthemios från Tralles
att uppföra Sofia-kyrkan i Konstantinopel
(532-537). Jämte sin kamrat njuter han äran af den
uppfinning, hvilken i arkitekturens utveckling är
förbunden med denna märkvärdiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
