Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Island, en med särskilda rättigheter utrustad, oskiljaktlig del af den danska staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skotillverkning. I städerna och på handelsplatserna drifvas
åtskilliga slags handtverk, i synnerhet sadelmakeri,
grofsmide och silfverarbete. Af mineral brytas
dubbelspat (vid Grákollr och Eskifjörðr), kalk
(i Esja, vid Reykjavik) och svafvel (vid Mývatn).
Samfärdseln med den öfriga verlden underhålles
dels genom ett danskt postångfartyg, som året om,
med undantag af två månader, besöker Reykjavik,
dels genom en sedan 1878 af Danmark och I. i förening
bekostad ångbåtsförbindelse till de östra, norra
och vestra hamnarna. Derigenom underlättas äfven den
inre samfärdseln, hvilken eljest måste försiggå till
häst, emedan körvägar och broar saknas. Ridvägarna
äro föremål för en stigande omvårdnad, och två stora
ridbroar äro påtänkta (öfver Ölfusá och Thjorsá). Den
isländska ridande posten gör regelbundna turer och
kommer äfven till mera aflägse belägna ställen hvar
fjortonde dag.
Undervisningsväsendet. Offentliga skolor äro en
prestskola, en medicinsk skola, en latinskola
(med öfver 100 lärjungar) och en elementarskola,
alla i Reykjavik. Enskilda skolor hafva under
de senare åren inrättats på några handels- och
fiskeplatser. Barnundervisningen ombesörjes för
öfrigt af husfäderna under prestens tillsyn. Högre
specialskolor äro realskolan (gagnfræðarskóli)
på Möðruvellir, landtbruksskolan (búnaðarskóli) i
Olafsfjörðr (båda i Öfjärd-sysla) samt fyra skolor
för qvinnor, den äldsta stiftad 1876, i Reykjavik.
Författning och förvaltning. I. är,
enl. "Stjórnarskrá" (regeringsform) af d. 5
Jan. 1874, "en oskiljaktig del af danska staten
med särskilda landsrättigheter". Det lemnar intet
bidrag till konungahuset, hären, flottan eller
utrikesministeriet. I. styres af konungen genom en
inför alltinget ansvarig minister (hittills alltid
samma person som Danmarks justitieminister) och genom
landshöfdingen i Reykjavik. Lagstiftningsmakten,
som omfattar statshushållningen, utöfvas af konungen
i förening med alltinget. Alltinget består af 6
kungavalde och 30 folkvalde representanter. Tjugofyra
af de sistnämnde utgöra "den nedre tingdelen",
de öfrige 12 "den öfre tingdelen". Valen äro
omedelbara. Valberättigade äro, från 25 års ålder,
alla bönder, husmän, som betala minst 12 kr. i årlig
skatt till kommunen, stadsinnevånare, som betala
8 kr., ämbetsmän och kandidater. För valbarhet äro
vilkoren desamma, utom att för sådan fordras en ålder
af minst 30 år. Alltinget väljes på sex år, men kan
upplösas före utgången af denna tid. Det sammanträder
hvarannan sommar, men kan äfven inkallas till urtima
möte. Hvarje afdelning af tinget väljer, likasom detta
i sin helhet, sin talman (forsetí). Landshöfdingen
har tillträde till tingets förhandlingar. Rätten att
framställa förslag tillkommer honom, å regeringens
vägnar, och hvarje medlem af tinget, såvida den
afdelning af tinget, som han tillhör, medgifver
det. Stanna de båda afdelningarna i olika beslut
rörande någon fråga, afgöres denna genom gemensam
omröstning med qvalificerad majoritet (2/3 af
rösterna). Lagen
af 1874 har stadgat domarenas oafsättlighet,
persons och egendoms okränkbarhet, trosfrihet,
tryckfrihet och alla andra medborgerliga
rättigheter. I spetsen för den civila förvaltningen
står landshöfdingen. I. är indeladt i tre amt:
Sönderamtet, Vesteramtet (med gemensam amtman) samt
Nord- och Österamtet. I Reykjavik utöfvas styrelsen
af byfogden (borgmästaren, Isl. bæjarfógeti). Amten
äro indelade i 21 "sýslur", under 19 "sysselmän"
som polismästare och domare i första instans. Andra
instans är "landsoverretten" i Reykjavik,
tredje instans Höjesteret i Köpenhamn. Reykjaviks
kommunalangelägenheter handhafvas af en "byfogde" och
en "bynämnd" (nefnd); de öfriga kommunerna förvaltas
af "reppstyresmannen" (hreppstjóri, af hreppur,
område) och "reppsnämnden". Hufvudstad är Reykjavik
(2,570 innev.); öfriga städer äro Isafjörður och
Akureyri. – I kyrkligt hänseende tillhör I. Reykjaviks
biskopsstift, som omfattar 141 socknar, fördelade
på 19 prosterier. – I spetsen för den offentliga
helsovärden står en "landfysikus" i Reykjavik;
dessutom aflönar staten tolf fasta "distriktsläkare".
I:s finanser hafva sedan 1874 i hög grad
förbättrats. Ehuru flere, till en del stora företag
utförts, har man dock kunnat hopspara en reservfond
(viðlagasjoður) som i 1882-83 års budget anslås till
700,000 kr. I samma budget upptagas årsinkomsterna
till 426,500 kr. De vigtigaste posterna äro: tull på
bränvin och tobak 140,000 kr., tillskott från Danmark
(se sp. 854), direkta skatter 60,000 kr., inkomster af
statens fasta egendom 34,000 kr. De årliga utgifterna
äro beräknade till något öfver 400,000 kr., deribland
till landshöfdingen och hans kontor 13,400 kr.,
till alltinget 32,000 kr., till administrationen
52,800 kr., till rättskipningen 80,000 kr.,
till understöd af ekonomiska företag 20,000 kr.,
till ångbåtsfarten 18,000 kr., till helsovården
36,000 kr., till kyrkan 26,000 kr. (presterskapet
aflönas hufvudsakligen med prestgård, tionde och
gåfvor), till undervisningsväsendet 74,000 kr.,
till pensioner omkr. 50,000 kr. Öfverskottet för
båda åren tillsammans beräknas till 50,000 kr. I. har
ingen statsskuld.
Mått, mål, vigt och mynt äro gemensamma för I. och
Danmark. – I:s vapen är en krönt stockfisk, som
intager ett fält i danska riksvapnet (se Danmark;
sp. 874-875). Detta på 1500-talet uppfunna emblem
har varit föremål för mycken förargelse och gyckel,
och i våra dagar hafva I:s frihetsmän föreslagit ett
nytt vapen: en hvit falk i blått fält, med hänsyftning
dels på ett bland I:s i forna tider namnkunnigaste
naturalster, dels på den nära nog ende isländske
riddaren i medeltiden Jon Guttormsson (d. 1334),
som förde samma vapen; men det har hittills stannat
vid förslaget. – I:s flagga är dannebrogen; men äfven
till flagga önskas den hvita falken i blått fält.
Historia. I. I. såsom fristat
(874-1264). 1. Landnamstiden (814-930). I. upptäcktes
omkr. 850 af färingen Nadodd, som kallade det
"Snöland". Sedan uppsöktes och kringseglades det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
