Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isolator - Isolera - Isolerad punkt l. konjugerad punkt - Isoleringspall - Isoleringssystem - Isomeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid. Isolatorer af glas måste hållas fria från
kondenserad fuktighet, om de skola göra god tjenst,
hvarför de ock bruka öfverdragas med lackfernissa,
som är mindre hygroskopisk än glas. En betydligare
temperaturhöjning åstadkommer stundom minskning i
isoleringsförmågan. Sålunda äro glödande glas och
smält harz goda ledare. Gaserna äro ofullständiga
isolatorer, eller dåliga ledare, ehuru man icke
torde få tänka sig elektricitetens fortplantning
genom gaserna analog med ledningen i fasta ämnen. Se
vidare Ledningsmotstånd. L. A. F.
Isolera (Ital. isolare,l af isola, ö), afstänga
från umgänge eller beröring med någon eller något,
ställa enstaka eller fritt; medelst isolatorer
skilja en kropp från föremål, som kunna bortleda
elektriciteten. – Om isolering inom gymnastiken
se Gymnastik.
Isolerad punkt (se Isolera) l. konjugerad punkt,
matem., kallas en enstaka liggande punkt, hvilken är
inbegripen i eqvationen för en linie, utan att eljest
på något sätt sammanhänga med denna. Så representerar
t. ex. eqvationen
(x2 + y2)2 - a2(x2 + y2) = 0
en cirkellinie, med
origo till medelpunkt och radien a, samt dessutom
en isolerad punkt, som sammanfaller med origo.
G. E.
Isoleringspall (se Isolator), en med glasfötter
försedd pall, som begagnas vid elektriska försök. En
person eller ett föremål, placeradt på en sådan pall,
kan mottaga och bibehålla en elektrisk laddning.
L. A. F.
Isoleringssystem (se Isolera), äfven kalladt
cellsystem, den anordning, hvarigenom fångar i ett
fängelse hållas utom all gemenskap med hvarandra,
hvilket sker genom att innesluta dem i celler
(jfr Fängelse och Fängelsesystem). Systemet
kallas modifieradt, när gemenskap tillstädjes
fångarna vid gudstjensten, skolundervisningen och
spatserturerna. Bland europeiska land har Belgien
mest genomfördt tillämpat isoleringssystemet.
Isomeri (af Grek. iisos, lika, och meros,
del). 1. Kem., det förhållande att ämnen, som
ega fullständigt lika sammansättning, kunna till
sina egenskaper och förhållanden vara fullkomligt
olika kroppar. Att ett och samma ämne kan alltefter
omständigheterna förekomma i olika kristallformer,
ett fall af isomeri, som benämnes dimorfi, upptäcktes
1823 af E. Mitscherlich. Wöhlers undersökningar öfver
cyansyran (s. å.) och Liebigs öfver knallsyran
visade, att dessa bägge så högst olika ämnen ega
lika sammansättning. Berzelius ådagalade 1830, att
vinsyra och drufsyra hafva identisk sammansättning,
och gaf benämningen isomeri för att beteckna detta
förhållande. Kort derefter (1832) skilde Berzelius
mellan de fall af isomeri, då molekylarvigterna
hos de isomeriska ämnena äro olika och lika, samt
benämnde det förra fallet polymeri och det senare
metameri. Det sedan gammalt bekanta förhållandet
att flere grundämnen, t. ex. kol och svafvel, kunna
förekomma under mer eller mindre väsentligt olika
modifikationer benämndes af Berzelius (1841)
allotropi (se d. o.) och står i nära
samband med isomerien eller kan anses som ett särskildt
slag deraf. Berzelius förklarade isomerien genom
antagandet af olika allotropiska modifikationer
hos de grundämnen, hvilka ingå i de isomeriska
föreningarna. En annan åsigt framställdes af Dumas,
som antog, att isomerien beror på en olika anordning
af beståndsdelarnas atomer, en åsigt, som vunnit
fullständig bekräftelse genom de senare decenniernas
forskningar. Sedan man funnit i gastätheten hos olika
ämnen ett medel att beräkna molekylär vigterna, har
det visat sig, att allotropi och polymeri äro samma
förhållande, den förra hos enkla, den senare hos
sammansatta ämnen. Svafvelgasen innehåller t. ex. vid
500° en allotropisk modifikation af svafvel, hvars
molekyler bestå af sex atomer; vid ungefär 1000°
bestå deremot svafvelgasens molekyler af blott två
atomer. På alldeles analogt sätt förhåller det sig med
de polymeriska kolvätena benzol, C6 H6, och acetylen,
C2 H2. Polymeriska modifikationer äro säkerligen
mycket vanligare än man förmodar, och troligt är,
att de fasta ämnenas småpartiklar ofta äro aggregat
af de enklaste atomgrupperna. Förvandlingen af ett
ämne af mindre molekylarvigt till ett af större
åtföljes af värmeutveckling, hvarför ett ämne af
större molekylarvigt vid förbränning utvecklar
mindre värme än ett af mindre. Det fall af isomeri,
som benämnes metameri, är mycket vanligt ibland
de organiska ämnena. De metameriska kropparna äro
hvarandra olika ej blott till yttre egenskaper,
utan fastmer till kemiska förhållanden; de gifva
ofta högst olika sönderdelningsprodukter. Myrsyrans
etyl-eter, ättiksyrans metyl-eter och propionsyran
äro t. ex. alla sammansatta enligt formeln C3 H6
O2, men förhålla sig alldeles olika vid inverkan
af alkalier. Den första ger nämligen myrsyra och
vanlig alkohol, den andra ättiksyra och träsprit,
den tredje ger ett propionsyradt salt, som ej vidare
angripes af alkalit, allt förhållanden, som mycket
enkelt förklaras genom en olika anordning af atomerna
i molekylen, hvilket kan åskådliggöras genom formlerna
C2 H5.O.C H O
C H3.O.C2 H3 O
C H3 – C H2 – C O.O H
Märkliga fall
af isomeri uppstå, då två atomer väte i benzol, C6 H6,
ersättas af andra radikaler. Dervid bildas nämligen
trenne isomeriska ämnen, hvilket lätt förklaras,
om benzol antages bestå af sex grupper C H, enligt
följande schema
(1) CH – (2) CH – (3) CH
| |
(6) CH – (5) CH – (4) CH
Om nu de tvänne radikalerna
ersätta vätet vid 1 och 2 eller 1 och 6, bildas ett
ämne; ett annat bildas om vätet ersättes vid 1 och
3 eller 1 och 5, ett tredje, då vätet ersättes vid
1 och 4. Med andra ord kan detta uttryckas sålunda:
ett ämne uppstår, då substitutionen eger rum vid
närbelägna kol-atomer (enligt det vanliga antagandet
s. k. ortoderivat), ett annat, då den eger rum vid
sådana, som skiljas genom en mellanliggande grupp C H
(s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
