Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Istrien - Istrum, socken i Skaraborgs län - Isturiz, Don Francisco Javier de - Istvanfy, Miklos de Kisasszonyfalva - Istävoner. Se germaner, sp. 1100 - Isubu, en vid Guineabukten gent emot ön Fernão do Po mellan Rombi-bergen och Kamarun-floden bosatt stam - Isöre, tingsplats i norra delen af Själland - Itabirit, petrogr. - Itacism, språkv. - Itakolumit, petrogr. - Itakonsyra. Se Citronsyra - Itala, Lat., "den italiska öfversättningen", gammal latinsk bibelöfversättning från 2:dra århundradet. Se Bibelöfversättningar, sp. 460
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för jordegarna, 11 för städerna, 2 för handelskammaren
i Rovigno och 12 för landtkommunerna. Till det
österrikiska riksrådet sänder I. 4 representanter. –
I. (fordom Histerreich), hvilket fått sitt namn
deraf att man trodde, att Donau (Lat. Ister) afbördade
en del af sitt vatten genom en arm, som i denna trakt
föll ut i Adriatiska hafvet, hörde i forntiden till
Illyrien. Dess innevånare voro kända som djerfva
sjöröfvare. I 2:dra årh. f. Kr. eröfrades halfön af
romarna, och Augustus lade största delen af den till
Italien. Karl d. store förenade den med det frankiska
riket. Sedan midten af 10:de årh. hörde I. till
hertigarna af Kärnten och sedermera efter hvartannat
till hertigarna af Meran, hertigen af Bajern,
patriarken af Aquileja och slutligen republiken
Venezia, hvilken innehade största delen af halfön
till freden i Campo Formio (1797), då Österrike
förvärfvade den och lade den till den nordöstra
delen, som Österrike egt sedan 1374. Genom freden i
Pressburg (1805) nödgades Österrike att jämte sina
öfriga venezianska besittningar afträda äfven I., som
då lades till konungariket Italien, i hvilket det
bildade ett särskildt departement, med Capo d’Istria
till hufvudstad. Sedermera förenades I. med Illyriska
provinserna, men återtogs 1813 af Österrike och har
sedan dess varit en del af den österrikiska monarkien.
Istrum, socken i Skaraborgs lan, Valle härad. Arealen
af socknarna Istrum och Eggby är tillsammans 3,998
har. 517 innev. (1882). Annex till Skarke (Varnhem),
Skara stift, Billings kontrakt.
Isturiz, Don Francisco Javier de, spansk statsman,
f. 1790, d. 1871, väckte först uppmärksamhet såsom
en af de verksammaste upphofsmännen till 1820 års
mot despotismen riktade revolution i Spanien. 1822
blef han medlem af riksdagen (cortes) och 1823
dess president, men måste s. å., sedan revolutionen
blifvit undertryckt och han sjelf dömts till döden,
fly till England. På grund af 1834 års amnesti
återvände han till Spanien och blef å nyo (för Cadiz)
medlem af cortes, der han i början slöt sig till
de radikale (exaltados). När hans vän Mendizabal
1835 trädde i spetsen för ministéren, utsågs I. till
president i cortes’ andra kammare; men snart begynte
han, under det han alltmer gled öfver till de moderate
(moderados), en så häftig opposition mot Mendizabal,
att denne utmanade honom på duell. I Maj 1836
efterträdde I. Mendizabal som konseljpresident och
utrikesminister, men nödgades redan i Aug. s. å. att
förklädd fly ur landet, sedan drottningen genom ett
soldatuppror tvungits att antaga 1812 års liberala
författning, hvilket I. motarbetat. 1837 aflade han
emellertid ed på den genomsedda författningen och blef
1838 ånyo president i cortes. Febr.- April 1846 var
I. åter ministerpresident, 1847-48 och 1850 sändebud
i London, några månader af 1858 för tredje gången
konseljpresident, 1858-62 åter sändebud i London,
1862-63 president i statsrådet och 1863-64 sändebud
i Paris.
Istvanfy [isjtvanfi], Miklos de Kisasszonyfalva,
ungersk historieskrifvare, f. 1538,
d. 1615, blef 1576 vicekansler i ungerska hofkansliet
i Wien och derefter vicepalatin. Han författade
det vigtiga arbetet Historiarum de rebus hungaricis
libri XXXIV (första gången utgifvet 1622; utkom 1870
i ungersk öfvers.).
Istävoner. Se Germaner, sp. 1100.
Isubu, en vid Guineabukten gent emot ön Fernão do
Po mellan Rombi-bergen och Kamarun-floden bosatt
stam, hvars språk, bekant genom några grammatiska
notiser och ordsamlingar af Merrick, anses höra till
den nordvestliga gruppen af den stora Bantu-familjen.
H. A.
Isöre, tingsplats i norra delen af Själland,
hvarest under den äldre medeltiden kungaval
plägade försiggå. Sista gången ett sådant
hölls derstädes var år 1104. Man antager, att
I. låg i trakten omkring Rörvig i Odsherred.
E. Ebg.
Itabirit, petrogr., en flerestädes i Brasilien, såsom
vid Itabira (i prov. Minas Geraes), förekommande,
kornigt skiffrig till tät jernmalm, bestående af
jernglans, magnetit, jernglimmer och något qvarts.
E. E.
Itacism, språkv., det hos nygrekerna gängse uttalet
af det forngrekiska språket, hvilket uttal, emedan
det infördes i vestra Europa hufvudsakligen genom
J. Reuchlin (1455-1522)r äfven brukar betecknas såsom
det reuchlinska. Den mest framstående egendomligheten
hos detta uttal är i-ljudets stora öfvervigt, i det
att utom bokstafven [iota] ("iota") såväl vokalerna [eta]
("eta") och [ypsilon] ("y psilon ) som diftongerna [epsilon][iota] och [omikron][iota]
uttalas såsom i. Benämningen itacism har sin grund
deri att bokstafsnamnet eta enligt detta uttalssätt
ljuder ita, och af liknande skäl har det motsatta,
af den lärde Erasmus, Reuchlins samtida, försvarade
uttalet fått namn af etacism. Nygrekernas ännu i
dag envist fasthållna påstående att det itacistiska
uttalet är det ursprungliga och klassiska vederlägges
redan genom den enkla anmärkningen att det i sådant
fall vore obegripligt, hvarför man skapat så många
olika skriftecken för ett och samma ljud. Emellertid
har detta uttalssätt onekligen ganska gamla anor,
och en början dertill spåras redan århundraden före
den kristna tidräkningen. A. M. A.
Itakolumit, petrogr., en sandsten liknande bergart
af mestadels gulhvit eller svagt rödaktig färg
samt bestående af en skiffrig blandning af små
vattenklara qvartskorn och hvita glimmerfjäll,
hvilka senare äro så förenade med och väfda emellan
qvartskornen, att stenen är i plattformiga stycken
märkbart böjlig. På grund af denna sin egenskap
och sitt sandstensliknande utseende kallades den
förr böjlig sandsten. Itakolumiten förekommer i
Brasilien (Pic Itacolumi m. fl. st.) särdeles ymnigt,
bildande stora lager uti urformationens skiffrar,
äfvensom i Nord-Amerika (Virginia, Georgia och
Syd-Carolina) samt i Ural. I de förstnämnda två
landen är bergarten guld- och diamantförande.
E. E.
Itakonsyra. Se Citronsyra.
Itala (med underförstådt versio, öfversättning) Lat.,
"den italiska öfversättningen", gammal latinsk
bibelöfversättning från 2:dra århundradet. Se
Bibelöfversättningar, sp. 460.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
