- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
911-912

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Italien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid kommissariatet. Det egentliga skeppsmanskapet
räknade 15,055 man, af hvilka 7,878 voro matroser och
2,162 kanonierer. För kustförsvaret är kusten indelad
i 3 departement: Spezia, Neapel och Venezia, och
22 utskrifningsområden. Omkr. 1,800 man inskrifvas
årligen i rullorna. Rikets största krigshamn och
arsenal är Spezia (öppnad 1876; förut Genua). Två
andra finnas, vid Venezia och Neapel; den sistnämnda
kommer att förläggas till Taranto.

Med afseende på de kyrkliga förhållandena
är, enligt lagen af d. 4 Mars 1848, den
romersk-katolska bekännelsen statsreligion;
men andra kulter äro i full besittning af fri,
offentlig religionsöfning, och den kyrkliga
bekännelsen har intet inflytande på utöfvandet
af borgerliga och politiska rättigheter. Ehuru
påfvens verldsliga makt fråntogs honom 1870, är
dock den omständigheten att I. och särskildt Rom
är den katolska kyrkans förvaltningscentrum icke
utan sin betydelse för nationen. I samma stad,
der statens förvaltningsgrenar sammanlöpa, der
har ännu den katolska verldens andliga öfverhufvud
sitt hof, som 1879 räknade 1,821 pers. – Antalet
biskopsstift uti I. är 265; men enär stundom flere
än ett lyda under samma biskop, är antalet biskopar
något mindre. Tillsammans med den s. k. patriarken i
Venezia finnas 37 metropoliter, som hafva domsrätt
ej blott öfver sina egna stift, utan äfven öfver
dem, som förvaltas af suffraganbiskopar (till antalet
157). 11 ärkebiskopar och 63 biskopar äro oberoende af
metropoliterna och lyda direkt under Heliga stolen. I
hvarje stift finnes ett seminarium (stiftsskola),
hvilket, för så vidt i detsamma meddelas verldsliga
kunskaper, lyder under undervisningsministeriet. Vid
inspektionen 1877-78 hade dessa stiftsskolor
17,478 lärjungar, af hvilka endast 3,547 studerade
teologi. – Det enda protestantiska kyrkosamfund,
som intager en verkligt historisk ställning
uti I., är valdensernas, hvilket begagnade sig
af religionsfriheten i det nya konungariket och
flyttade ned från sina alpdalar. Utom de 16 kyrkor
(med 11,958 medlemmar, 1879), som valdenserna egde,
då de 1848 erkändes af konungariket Sardinien,
räknade de 1879 39 kyrkor och 32 missionsstationer,
spridda öfver hela halfön ända ned till Sicilien,
och de underhålla 20-30 elementarskolor. "Den fria
italienska kyrkan", grundad 1870 af 23 kyrkor, som
förklarade sig oberoende af valdensernas organisation,
räknade 1879 36 kyrkor och 35 stationer samt har sedan
1876 en teologisk läroanstalt i Rom. I flere af de
större städerna i norra och mellersta I. finnas stora
församlingar tillhörande "den fria kristna kyrkan",
hvilken anser särskilda prester och kyrkostatistik
icke böra tillhöra en kristen församling. Den
wesleyanska metodistkyrkan, som sedan 1861 haft
missionärer uti I., räknar 43 kyrkor och stationer,
med omkr. 1,300 kommunikanter och 800 lärjungar i
sina skolor. Mindre utbredning hafva de amerikanska
episkopala metodisterna, de amerikanska baptisterna
och de engelska baptisterna. Redan 1855 antogs en
lag i Sardinien att alla

kloster, hvilkas innevånare ej befattade sig med
predikan, undervisning eller sjukvård, samt alla
domkapitel vid kollegialkyrkor, som ej utofvade
själavård eller som funnos i städer med mindre än
20,000 innev., skulle indragas och deras egendom
tillfalla staten. Denna lag utsträcktes sedan
småningom till hela italienska halfön och till allt
flere andliga stiftelser. Hela den egendom, som på
detta sätt t. o. m. 1877 indragits till staten och som
lades till "Fondo pel culto", kan anses representera
ett kapitalvärde af omkr. 840 mill. lire. Under åren
1867-79 afyttrades från de indragna kyrkogodsen jord
till sammanlagdt värde af 425,58 mill. lire.

Författning och förvaltning. I:s författning är
densamma som det forna konungariket Sardiniens
(af d. 4 Mars 1848) och promulgerades
d. 17 Mars 1861. Enligt densamma är I. ett
konstitutionelt-monarkiskt rike, som styres af en
konung med titeln "af Guds nåde och genom nationens
vilja konung af I.". Tronföljden är agnatisk. Konungen,
som måste tillhöra romersk-katolska kyrkan, blir
myndig vid 18-års ålder. Han utöfvar allena den
verkställande makten och delar den lagstiftande
med nationens representanter. Han eger börja krig
samt sluta fred och fördrag, men måste inhemta
representationens samtycke, så vida fördragen
innebära utgifter eller förändring af rikets
område. Hvarje regeringshandling skall vara
undertecknad af konungen och kontrasignerad af en
minister. Folkrepresentationen, vanligen kallad
parlamentet (parlamente), består af två kamrar
(camere): senaten (senato) och deputeradekammaren
(camera dei deputati). Senatens medlemmar äro dels
sjelfskrifna, nämligen de kungliga prinsarna, dels
(40 år fyllde) utsedde af konungen till obegränsadt
antal och inom vissa kategorier. Deputeradekammaren är
folkvald. För valen är landet indeladt (enl. vallagen
af d. 17 Dec. 1860) i valkretsar, hvilka medelst
sluten omröstning genom direkta listval välja,
alltefter befolkningens storlek, 3-5 representanter
för 5 år. Valrätt tillkommer hvarje medborgare,
som fyllt 21 år, kan läsa och skrifva samt
betalar 19 lire och 80 cent. i direkta skatter
till staten och kommunen. Minst en tredjedel af
de valberättigade måste infinna sig vid valurnan,
för att valet skall vara giltigt. Efter sista
valreformen beräknas de valberattigades antal till
2,600,000. Valbarhet är bunden, vid samma vilkor
som valrätt och fyllda 30 år; valbare äro likväl
ej prester och af staten aflönade ämbetsmän, med
undantag för ministrar, statsråd och vissa andra
högre civil- och militärpersoner samt ordinarie
professorer. Deputerad, som erhåller ett ämbete,
måste underkasta sig omval. Folkrepresentanterna
åtnjuta intet arvode. Konungen sammankallar
årligen parlamentet; han eger rätt att upplösa
deputeradekammaren. Senatens president utnämnes af
konungen, hvaremot deputeradekammaren sjelf utser sin
president. Motion kan väckas i hvilkendera kammaren
som hälst, så framt hon ej rör finanserna, då hon
först måste framställas i deputeradekammaren. Endast
denna kammare eger väcka åtal mot ministrarna;
senaten dömer dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free