Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ithaka, en af de minsta öarna i den v. om Grekland belägna joniska ögruppen - Ithome, ett vid pass 800 m. högt berg i det grekiska landskapet Messenien - Itil, tatarernas namn på Volga - Itinerarium, Lat., färdbok, vägvisare på resor - itinerarium, inom katolska liturgien en bön, som det åligger prester att förrätta på resor - Itio in partes, Lat., egentl. ett gående åt skilda håll - itjili, sandjak i vilajetet Adana på Mindre Asiens södra kust - Itri, stad uti italienska prov. Caserta - Ittenbach, Franz - Iturbide, Don Augustin de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helt och hållet förfelade. Fastmera kan det
bevisas, att Odysséens författare haft ytterst
ringa kännedom om öns verkliga lokalförhållanden,
och hans beskrifningar lida i många enskildheter af
inre motsägelser. Hufvudorten under den historiska
forntiden låg på öns norra del, nedanför berget
Oxoi, der man ännu finner fornlemningar från olika
tidsåldrar. Äfven på den bergås (nu Aeto) som fyller
det ofvannämnda näset, finnas ruiner af ett gammalt
fäste (Alkomena l. Alalkomena), i hvilket man
företrädesvis velat igenkänna Odyssevs’ borg. Den
nuvarande hufvudorten ligger på öns södra del, vid
Moloviken, som der bildar en äfven för större skepp
tillgänglig hamn, efter hvilken den lilla staden
erhållit namnet Vathy (djup). Innevånarnas antal
uppgick år 1879 till 12,222, hvaraf omkr. 3,500
i staden Vathy. Det hufvudsakliga näringsfånget är
sjöfart och fiske, äfven korall- och svampfiske. Ön är
för öfrigt, ehuru föga bördig på säd, väl egnad för
odling af vin, korinter och olja. Den bildar en egen
förvaltningskrets, eparki, inom nomarkien Kefallenia.
A. M. A.
Ithome (nu Vurkano), ett vid pass 800 m. högt berg
i det grekiska landskapet Messenien. På dess spets
låg fordom ett åt Zevs Ithomatas, Messeniens
skyddsgud, helgadt tempel. Den af väldiga murar
omgifna bergplatån tjenade tillika såsom landets
hufvudfästning, hvilken under det första messeniska
kriget (743-724 f. Kr.) i tio års tid försvarades af
messenierna under Aristodemos, men slutligen eröfrades
och förstördes af spartanerna. Snart iståndsattes
dock fästningsverken å nyo, och I. tjenade sedermera
såsom akropolis (borg) för den af Epaminondas
(369 f. Kr.) på bergets södra sluttning anlagda
hufvudstaden Messene. Det var städse en af de
strategiskt vigtigaste punkterna på Peloponnesos
och gällde näst Akrokorint såsom halföns starkaste
fästning. A. M. A.
Itil, tatarernas namn på Volga.
Itinerarium, Lat. (af iter, gen. itineris,
resa). 1. Färdbok, vägvisare på resor. Sådana
resehandböcker voro i bruk hos de gamle romarna och
innehöllo endast en förteckning på stationerna och
rastställena mellan tvänne hufvudorter, äfvensom deras
inbördes afstånd. I behåll finnas följande, upprättade
i 4:de årh. 1 och 2) De två Itineraria Antonini,
näml. I. provinciarum, upptagande färdvägar genom
de romerska provinserna i Europa, Asien och Afrika;
I. maritimum, med anvisningar om de mest befarna
kust- och sjövägar. 3) I. hierosolymitanum, förfatladt
333 af en kristen till bruk för dem, som reste från
Burdigala (Bordeaux) till Jerusalem. 4) I. Alexandri,
en kort skildring af Alexander den stores tåg till
Persien, affattadt till bruk för kejsar Konstantin
vid hans fälttåg mot Persien (bästa uppl. 1871 af
D. Volkmann). Derjämte hade man Itineraria picta, ett
slags land- eller verlds-postkartor; endast en sådan
finnes i behåll, den s. k. Tabula peutingeriana från
3:dje årh. (i Wien). Från de följande årh. finnas
åtskilliga itinerarier för resor i Heliga landet
(utg. af Tobler, 1869). – 2. Inom katolska liturgien
en bön, som det åligger prester att förrätta på resor.
Itio in partes [itsio], Lat., egentl. ett gående
åt skilda håll; omröstning, som sker så, att olika
meningsflockar gå åt skilda håll; vid den gamla
tyska riksdagen i Regensburg särskild omröstning för
katoliker och för protestanter rörande religionssaker.
Itjili, sandjak i vilajetet Adana på Mindre Asiens
södra kust, omfattande vestra delen af det forna
Cilicien eller ungefär Gök-sus (Kalykadnos’)
flodområde. Hufvudort: Ermenek.
Itri, stad uti italienska prov. Caserta (Kampanien),
i bergen mellan Fondi och Formia. 6,582 innev. (1881).
Ittenbach, Franz, tysk målare, född i Königswinter
1813, d. i Düsseldorf 1879, erhöll i Köln
undervisning i ritning och begaf sig 1832 till
Düsseldorf, i hvars akademi han under Th. Hildebrandt
och W. von Schadow utbildade sig till religiös
målare. 1839 företog han med Schadow och C. Müller en
konstresa till Italien, der han dröjde mer än 2 år. På
hemfärden uppehöll han sig en längre tid i München,
hvarefter han slog sig ned i Düsseldorf, der han
sedan lefde under ifrig verksamhet i sitt fack. Han
hade i det hela mera böjelse för framställning af
helgonkarakterer än af större dramatiska förlopp, men
hvad han åstadkom utmärkte sig för känsla och uttryck,
sorgfällig behandling samt enkelhet i anordning
och motiv. I. arbetade äfven såsom fresco-målare,
t. ex. i Apollinaris-kapellet i Remagen vid Rhen,
der han målade tillsammans med Deger och bröderna Carl
och Andreas MÜller, samt i S:t Quirinus i Neuss, der
han 1864 målade 4 altarbilder al fresco. Bland hans
många oljefärgsbilder må nämnas flere altartaflor,
såsom Korsfästelsen (1845), för katolska kyrkan i
Königsberg, Kristi dop (1849), för garnisonskyrkan
i Düsseldorf, Tronande madonna (1858) och Marias
himmelsfärd (1861), för S:t Remigius i Bonn, Madonnan
med barnet, på guldgrund (1864; för kejsarinnan
Eugénie i Frankrike), Heliga familjen i Egypten
(1868, nu i Berlins Nationalgalleri) och Madonnan
med barnet (1872), I:s sista målning, till den
internationella utställningen i München. I. var
derjämte en framstående porträttmålare.
C. R. N.
Iturbide, Don Augustin de, kejsare af Mejico, f. 1784
i Valladolid i Mejico, var son af en spansk adelsman
från Biscaya och en rik kreolska. Under mejikanska
upproret 1810 förde han befälet öfver de kungliga
trupperna i sin provins, och 1821 öfverlemnade
vicekonungen åt honom kommandot öfver alla spanska
trupper i Mejico. S. å. slöt han sig dock till de
upproriske; och då vicekonungen vägrade att gifva
landet en särskild författning, lät I. d. 18 Maj
1822 utropa sig till kejsare under namnet Augustin
I. Redan 1823 nödgade honom dock en militärrevolution
att afsäga sig regeringen och lemna landet. Han fick
ett årligt apanage mot vilkor att aldrig åter beträda
Mejicos jord. Återkallad af sitt parti, infann han
sig likväl förklädd redan i Juli 1824 i landet, men
blef upptäckt och skjuten i Padilla d. 19 s. m. –
I. utgaf en berättelse om de märkligaste händelserna
i hans offentliga lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
