Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Benlös var Ragnar Lodbroks och Aslögs (Kråkas) äldste son - Ivar Blå. Se Blå, svensk ätt - Ivar Magnusson (Gren). Se Gren - Ivar Vidfamne, son af Halfdan - Ivasjinzov, Nikolaj - Iverna. Se Hiberia - Ivernäs, udde på vestra kusten af Fyen - Ividja, Nord. mytol., benämning på trollqvinnor - I vind, sjöv. - Iviza l. Ibiza. 1. Den vestligaste och största af Pityuserna i Medelhafvet - Iviza. 2. Befäst hufvudort på nämnda ö - Ivo, fransk prelat och kanonist - Ivrea, stad i italienska prov. Turin - Ivry. 1. I. eller I.-la-Bataille, köping i franska depart. Eure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så stort landområde, som kunde inneslutas af en
oxhud, samt förpligtade sig med ed att aldrig
strida mot Ella. Sedan skar han oxhuden i fina
remmar och inneslöt dermed en så vid landsträcka,
att en stor borg (Lundunaborg, nuv. London) derinom
fick plats. Genom sin frikostighet församlade han
dit till sig Englands bäste och tappraste män och
undandrog derigenom konung Ella deras bistånd,
när denne för andra gången blef angripen af I:s
bröder. Då Ella i denna strid vardt tillfångatagen,
gaf I. det grymma rådet att rista blodörn på Ellas
rygg. Efter Ellas död blef I. konung i England.
Th. W.
Ivar Blå. Se Blå, svensk ätt.
Ivar Magnusson (Gren). Se Gren.
Ivar Vidfamne, son af Halfdan, hvilken på anstiftan af
Ingjald Illrådes (se d. o.) dotter Åsa blef dräpt af
sin broder konung Gudröd i Skåne, Asas make. När hon
efter Gudröds död farit hem till sin fader, följde
I. efter med en stor här för att hämnas, och Ingjald,
som ej vågade strida mot öfvermakten, tog sig sjelf
af daga. Derefter lade I. under sig hela Svea välde,
hela Danmark, en stor del af Sachsland, landen kring
Östersjön och en femtedel af England. Till följd deraf
kallades han Vidfamne. I svek och grymhet synes han ej
hafva stått efter Ingjald samt fullföljde dennes plan
att utrota småkonungarna och bilda ett storvälde. Mot
de danske samkonungarna, bröderna Helge och Rörek,
förfor han på ett högst nedrigt sätt. Helge, som
var mera krigisk och berömd för sitt mannamod,
friade till I:s dotter Öd. Hon ville hafva honom,
men I. svarade Helge, att mön var honom obenägen. När
sedan den mindre frejdade Rörek anmälde sig som
friare, tvang I. sin dotter att gifta sig med denne. I
detta äktenskap föddes sonen Harald, som sedan vardt
kallad Hildetand. Derefter inbillade I. sin måg,
att Harald var frukten af en oloflig förbindelse
mellan Helge och Öd, samt öfvertalade Rörek att
till hämd dräpa sin broder. Så skedde, men när
brodermordet väl var fullbordadt, uppträdde I. såsom
Helges hämnare. I den uppkomna striden stupade Rörek,
hvarefter I. underlade sig brödernas rike. Hans dotter
flydde med sin son undan sin grymme fader och begaf
sig till konung Radbard i Gårdarike, hvilken snart tog
henne till äkta. I. förgrymmades då öfver att Radbard
ej begärt hans samtycke till giftermålet och begaf
sig med härsmakt till Gårdarike. Medan han låg ombord
på sitt drakskepp i Finska viken, kom han i häftig
ordvexling med sin fosterfader, Hörd (se d. o.),
och störtade sig i vredesmod ned i vattnet samt
syntes aldrig mera. I:s dotter Öd fick med Radbard
sonen Randver, som blef fader till Sigurd Ring och
farfader till Ragnar Lodbrok. Th. W.
Ivasjinzov, Nikolaj, rysk hydrograf, f. 1819,
medföljde 1853 Perovskij på tåget uppefter Syr
Darja och uppmätte denna flods nedre del samt
blef samma år chef för den expedition, som sändes
att uppmäta Kaspiska hafvet och utforska dess
förhållanden. Resultaten af sitt 15-åriga arbete
dermed framlade han i
en atlas (2 bd text; 1866-69). Märkligt är ock hans
stora verk (1849-50) öfver 38 ryska resor kring
jorden. I. blef slutligen konteramiral och president
i ryska geografiska sällskapets matematiska sektion
i Petersburg. Död 1871.
Iverna. Se Hibernia.
Ivernäs, udde på vestra kusten af Fyen. Då Karl X
Gustaf d. 30 Jan. 1658 med den svenska hären tågade
öfver det frusna Lilla Belt, från jylländska kusten,
öfver Brandsö, landsteg han på I., der en dansk trupp
af 5,000 man slogs och tillfångatogs, hvarefter hela
Fyen eröfrades.
Ividja, Nord. mytol., benämning på trollqvinnor. Ordet
betyder ondskefull (jfr Fornsachs. inwiddi,
Angelsachs. invit, elakhet). Th. W.
I vind, sjöv., säges om ett fartyg, som man med
eller utan afsigt låtit lofva upp, så att vinden
blåser längs med seglen, hvarigenom dessa "lefva"
(fladdra) och hindra framfarten. R. N.
Iviza l. Ibiza. 1. Den vestligaste och
största af Pityuserna i Medelhafvet, i spanska
prov. Baleares. Areal 594 qvkm. Omkr. 23,000
innev. Ön är bergig (högsta toppen, Campvey, 396
m.), skogbevuxen, med fruktbara dalar och många små
vattendrag. Stora saliner vid kusten. – 2. Befäst
hufvudort på nämnda ö, på dess sydöstra kust. 7,393
innev. (1877). Biskopssäte.
Ivo, fransk prelat och kanonist, född omkr. 1040,
valdes 1090 till biskop af Chartres. Död 1116. Då
konung Filip I 1092 försköt sin lagliga gemål,
Berta, och ingick en brottslig förbindelse med
grefvinnan Bertrade af Anjou, vågade I., ensam bland
det franska presterskapet, göra konungen kraftiga
föreställningar. Till följd deraf anklagad för
högförräderi, vädjade han till påfven, som svarade med
att lysa konungen i bann. Lika oförfärad visade sig
I. vid andra tillfällen gent emot den penningelystna
kurian. I investiturstriden sökte han medla
mellan statens och kyrkans fordringar. Genom sina
kanonistiska samlingsverk Decretum och Pannormia blef
han en af Gratianus’ mest betydande föregångare. P. F.
Ivrea, stad i italienska prov. Turin,
vid Dora Baltea och foten af Alperna. 10,422
innev. (1881). Biskopssäte. Staden är oregelbundet
byggd samt har ett ålderdomligt och pittoreskt
utseende. I. är romarnas Eporedia, som de grundade
omkr. år 100 f. Kr. för att beherska de der utlöpande
alpvägarna öfver Stora och Lilla S:t Bernhard. Det
blef sedan säte för langobardiska hertigar och, efter
det langobardiska rikets eröfring genom Karl den
store (774), hufvudort i ett markgrefskap. Markgrefven
Berengar II besteg 950 för en kort tid Italiens
tron. Hans sonson Otto blef stamfader för grefvarna
af Franche-Comté, dock innehade slägten fortfarande
markgrefskap et I., tills Henrik II 1018 fråntog
Arduin, som efter Otto III:s död upphäft sig till
konung öfver Italien, I. och förenade det med
tyska riket. 1248 erhöllo grefvarna af Savojen I. i
förläning af kejsar Fredrik II.
Ivry [ivri]. 1. I. eller I.-la-Bataille [-taj],
köping i franska depart. Eure, vid floden Eure,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
