Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivry. 1. I. eller I.-la-Bataille, köping i franska depart. Eure - Ivry. 2. I. eller I.-sur-Seine, stad i franska depart. Seine - Ixelles, förstad till Bruxelles - Ixia L., bot., ett slägte - Ixion, Grek. mytol., en son af Ares - Ixodes, zool. Se Fästing-slägtet - Ixora L., bot. farmak., ett slägte af buskar - Ixtaccihuatl, vulkan i mejikanska republiken Mejico - Iyngini, Göktytor, zool., en underfamilj af hackspettarnas familj - Iynx var hos forntidens greker den ursprungligen ljudhärmnade benämningen på den hos oss under namn af göktyta kända fogeln - Ized. Se Zoroaster - Izmailov, Alexander Jefimovitj - Izvosjtsjik, R., droskkusk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
34 km. s. ö. om Evreux. Omkr. 1,100 innev. Der står
en 17 m. hög obelisk, rest till minne af Henriks af
Navarra (Henrik IV) seger öfver Ligan d. 14 Mars
1590.– 2. I. eller I.-sur-Seine [syr-sän], stad i
franska depart. Seine, nära venstra stranden af Seine,
6 km. s. ö. om Paris. 16,145 innev. (1881).
Ixelles [isäll], förstad till Bruxelles, s. ö. om
den egentliga staden. Omkr. 32,000 innev.
Ixia L., bot., ett slägte, hörande till
nat. fam. Irideae R. Br., kl. Triandria L.,
med löklik jordstam och vackra blommor, hvilka
utvecklas mot solnedgången. I. crocata L., inhemsk i
Kaplandet, har ätliga jordstammar, såsom händelsen
är med flere närstående Irideer i södra Afrika,
t. ex. Gladiolus edulis Burch. och Babiana plicata
Ker. O. T. S.
Ixion, Grek. mytol., en son af Ares eller,
enligt andra sagor, af Flegyas, var konung öfver
det tessaliska sagofolket lapiterna eller öfver
flegyerna. Sagorna skildra honom såsom en bild af
det råa våldet och den otyglade begärelsen. Hans
gemål var Dia, Deionevs’ dotter. Då hans svärfader
ville utkräfva de af I. lofvade rika brudskänkerna,
störtades han af I. försåtligt i en med glödande
kol fylld grop, der han omkom. Med anledning af
detta brott skydd af både gudar och menniskor,
råkade I. i vansinne, men renades slutligen af
Zevs från blodskulden och upptogs till och med i
gudarnas samqväm. Der upptändes han af brottslig
kärlek till Hera, som dock gäckade honom medelst
en henne liknande molnbild, och till straff för
sin förmätenhet fastbands I. medelst ormar vid
ett evigt kringsvängande hjul. Med den ofvan nämnda
molnbilden (Nefele) var han fader till kentaurerna.
A. M. A.
Ixodes, zool. Se Fästing-slägtet.
Ixora L., bot. farmak., ett slägte af buskar, hörande
till nat. fam. Rubiaceae Juss., kl. Pentandria
L. Namnet härledes från den indiska gudomligheten
Ixora, åt hvilken de utomordentligt praktfulla,
skarlakansröda blommorna af I. Bandhucca Roxb. voro
helgade. Flere arter af dessa buskar äro ryktbara
för sina sköna, välluktande blommor. Medicinska
egenskaper af flere slag tillskrifvas rötterna,
barken och bladen af flere arter. Några, t. ex. I. alba
Burm. och I. coccinea L., hafva ätliga frukter. Slägtet
förekommer hufvudsakligen i Ostindien, O. T. S.
Ixtaccihuatl (-taksigvatl; d. v. s. "Hvita frun"),
vulkan i mejikanska republiken Mejico, s. ö. om staden
Mejico. Höjd 5,205 m.
Iyngini, Göktytor, zool., en underfamilj af
hackspettarnas familj (Picidae) och de partåiga
foglarnas ordning. Kroppen är långsträckt, halsen
lång, hufvudet tämligen litet, vingarna korta
och trubbiga, med underarmens större täckfjädrar
korta och föga talrika, stjerten af medellängd,
bred, mjuk och starkt rundad, näbben rak, trind,
spetsig och hoptryckt vid roten, näsborrarna
täckta af en hinna, benen tämligen starka samt
fjäderbeklädnaden mjuk och lös. Dessa foglar,
som på visst sätt utgöra en föreningslänk mellan
hackspettarna och gökarna, vistas enstaka eller
parvis i skogar och lundar. De kunna ej hacka hål i
träden samt lefva af insekter och larver, som de med
sin långt utsträckbara tunga draga fram ur springor
och hål. Dit hör Iynx l. Göktytslägtet (se d. o.).
C. R. S.
Iynx var hos forntidens greker den ursprungligen
ljudhärmande benämningen på den hos oss under namn
af göktyta (se Göktytslägtet) kända fogeln. Den
grekiska folktron tillade den en magisk förmåga
att uppväcka kärlek, och man brukade för sådant
ändamål fastbinda den med fötter och vingar vid
ett fyrekrigt hjul, som derefter under trollsånger
sattes i hastig omsvängning. En sådan trollsnurra
skall redan Iason på Afrodites anvisning hafva
begagnat för att väcka Medeas kärlek. Sagorna
berättade, att I. var en dotter af Echo, Peitho
eller Pan, och att hon af Hera förvandlats till en
fogel, emedan hon uppväckt Zevs’ kärlek till Io.
A. M. A.
Ized. Se Zoroaster.
Izmailov, Alexander Jefimovitj, rysk fabeldiktare,
f. 1779, var son till en godsegare i Vladimirska
guvernementet, hade en tid anställning vid
finansförvaltningen samt blef 1826 viceguvernör
i Tver och sedermera i Archangel. Död 1831. De
flesta al hans s. k. fabler äro egentligen små
berättelser, hemtade ur de lägsta folkklassernas
lif, och höra till den burleska arten samt
äro hållna i en något grof stil. 1818-27 utgaf
I. veckoskriften "Blagonamjerennij" (Den välsinnade).
J. G.
Izvosjtsjik, R, droskkusk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
