- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
983-984

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacobsson, John - Jacobsson, Ernst Abraham - Jacobus. Se Jakob - Jacobus de Benedictis. Se Benedictis - Jacobus de Voragine - Jacoby, Johann - Jacoby, Louis - Jaconets, Fr. jaconas, ett slags fint, slätt bomullstyg - Jacoponus l. Jacobus de Benedictis. Se Benedictis - Jacotot, Jean Joseph

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt gjort sig känd såsom flitig och melodiös
tonsättare af i synnerhet solosånger, bland hvilka
eri del vunnit popularitet. Han har äfven komponerat
flerstämmiga sånger och pianostycken samt större
saker, såsom en mässa, uvertyren Sommarminnen (1876),
En dröm (1881; ballad mod orkester), Sveriges fana
(s. å.; manschör och solo med orkester), festmarscher
m. m. Operetten Ungmors kusin gafs med bifall
1868 och berömdes för talang och smak i stämföring,
orkester och motivering, ehuru den ansågs sakna nyhet
i melodi. A. L.

Jacobsson, Ernst Abraham, arkitekt, född i Stockholm
d. 16 Aug. 1839, blef 1860 student i Upsala och 1862
e. o. arkitekt vid k. Öfverintendentsämbetet. Under
de följande åren företog han en studieresa till
Frankrike, England, Tyskland och Italien samt
valdes 1865 till agré af konstakademien, vid
hvilken han 1868-77 tjenstgjorde som lärare
för den högre ornaments-skolan. Han hade då
redan med sina förslagsritningar till kasern
för Svea artilleriregemente (på konstakademiens
utställning 1866) börjat sin praktiska verksamhet,
hvilken sedan dess burit rika frukter. 1875 blef han
ledamot af konstakademien och 1876 slottsintendent i
Stockholm. J. har deltagit i åtskilliga komitéarbeten
(bl. a. för den tekniska undervisningens ordnande,
för konst-industrimuseum) samt i utlandet studerat
undervisningen i teckning och derefter i Sverige
ordnat teckningsundervisningen, hvilken sedan 1878
stått under hans inspektion. Bland de delvis mycket
omfattande byggnadsföretag, som J. planlagt och
öfvervakat, må nämnas Svea artilleriregementes
kasern
(1873-75), Centraltryckeriet (1874), Nya
teatern
(1875), Inteckningsgarantiaktiebolagets
hus
(1875-76), Skandinaviska kreditaktiebolagets
hus
(1876) och Sabbatsbergs sjukhus (1879),
alla i Stockholm, samt rådhus i Söderhamn
och Karlstad, bankhus i Gefle och Hudiksvall,
sjukhuset i Falun och flere kyrkor i landsorten.
-rn.

Jacobus. Se Jakob.

Jacobus de Benedictis. Se Benedictis.

Jacobus de Voragine, dominikanmunk och utgifvare af en
samling legender, föddes 1230 och dog såsom ärkebiskop
af Genua 1298. Hans Legenda sanctorum, hvilka sedan
kallades Legenda aurea, äro dels samlade från olika
skriftliga arbeten, dels hemtade från traditionella
berättelser bland folket och munkarna. Denna
legendsamling, gjord utan kritik och till en del
innehållande vidunderliga historier, vittnande
om en rå smak äfven enligt medeltidskatolikers
omdöme, var under medeltiden en mycket omtyckt
folkbok. En genom dominikangeneralen på 1300-talet
föranstaltad historisk-kritisk upplaga, kallad
"Speculum sanctorum", gjorde ingen lycka och kunde
icke, såsom meningen var, uttränga de ursprungliga
"Legenda aurea". En J. de Voragine tillskrifven
italiensk bibelöfversättning har troligtvis aldrig
existerat. J. P.

Jacoby, Johann, tysk politiker, till börden jude,
föddes 1805, slog sig 1830 ned såsom läkare i sin
födelsestad Königsberg och dog der 1877. En allmännare
uppmärksamhet ådrog J.

sig först genom sin kamp mot den preussiska
absolutismen och för ett konstitutionelt
styrelsesätt. Det var i denna anda han skref Vier
fragen beantwortet von einem ostpreusser
(1841) samt
broschyrerna Preussen im jahre 1845 (1845) och Das
königliche wort Friedrich Wilhelms III
(s. å.). Såväl
den förstnämnda skriften som de bägge senare ansågos
så förgripliga, att J. dömdes 1842 och 1845 till
2 1/2 års fängelse – en dom, som dock bägge gångerna
i högre instans upphäfdes. Reformvännerna gjorde sig
stora förhoppningar om J.; men under revolutionsåret
1848, då han valdes till medlem af Vorparlamentet
i Frankfurt och af dettas 50-manna-utskott samt
af Tyska parlamentet, framträdde snart hans
oförmåga att bidraga till en praktisk lösning af
förhållandena. Icke häller uträttade han något
såsom medlem af preussiska nationalförsamlingen
(1848) och Preussens deputeradekammare (1849),
der han förde demokratiens talan, stundom på ett
taktlöst sätt. Sedan deputeradekammaren blifvit
upplöst, återtog han sin plats (April 1849) i den
tyska nationalförsamlingen, och då hans deltagande
i hennes förhandlingar ådrog honom, efter hennes
sprängning, en anklagelse för högförräderi, infann han
sig i Königsberg att personligen försvara sig. Han
frikändes af juryn och återtog sin praktik. 1858
började han å nyo blanda sig i politiken och var
1862-70 medlem af preussiska deputeradekammaren. För
sin uppmaning till skattevägran såsom ett medel att
genomdrifva folkets vilja måste han (1866) bota med
6 månaders förlust af friheten. Fasthängande vid 1848
års teorier och en fiende till den stortyska politiken
(han kallade Tysklands enhet för frihetens förlust och
protesterade mot annexionen af Elsass-Lothringen),
blef han inom kammaren alltmera isolerad och
betydelselös. 1872 utkommo hans Gesammelte schriften
und reden.


Jacoby, Louis, tysk kopparstickare. f. 1828,
studerade under Mandel i Berlin och har utfört många
förträffliga stick, bland hvilka flere efter moderna
arbeten, t. ex. Kaulbachs Hunnenschlacht, i Neues
Museum i Berlin, och Lady Macbeth som sömngångerska,
för Kaulbachs "Shakespeare-gallerie". Efter
en fyraårig vistelse i Paris reste han i Spanien
och bodde ett par år i Rom, hvarefter han 1863 blef
professor i kopparstickarekonst i Wien. Han har sedan
utfört dels porträtt efter Winterhalter, Kaulbach
m. fl., dels stick efter Rafael och Soddoma.

Jaconets [sjackåne l. -nett], Fr. jaconas, ett
slags fint, slätt bomullstyg, som i täthet och
mjukhet står öfver kambrik och närmar sig till
nettelduk. Det förfärdigas hel-hvitt, strimmigt eller
tryckt i mönster och brukas hufvudsakligen till
fruntimmersklädningar. Det väfdes ursprungligen i
Glasgow, men tillverkas nu äfven på kontinenten.

Jacoponus l. Jacobus de Benedictis (Ital. Fra Jacopone
da Todi). Se Benedictis.

Jacotot [sjakåtå], Jean Joseph, fransk pedagog,
f. 1770, praktiserade till en början såsom advokat
och var derefter artillerikapten, sekreterare i
krigsministeriet, professor i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free