Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaffna l. Jaffnapatam, stad på Ceylon - Jafnhár, Nord. mytol. Se Hár - Jag, filos., nästan likbetydande med subjekt eller personlighet - Jaga - Jagal - Jagare - Jagarebom - Jagbacke - Jagbult - Jagello l. Jagal - Jagellonska ätten - Jagerbom (Jagarebom) - Jagga (Djagga) - Jaggarasocker - Jagić, Vatroslav - Jagistan (Yaghistan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började sitt verk i J. 1818 och det amerikanska
missionssällskapet 1822.
Jafnhár, Nord. mytol. Se Hár.
Jag, filos., nästan likbetydande med subjekt eller
personlighet. Formen brukades företrädesvis af den
äldre Fichte, hvilken uppställde "jaget" (T. das ich)
som förklaringsgrund för allt. "Jaget sätter sig
sjelf" var enligt honom den första rent obetingade
grundsatsen, och ur denna skulle allt annat i någon
mening kunna härledas. Så skall naturen förklaras
derur att "jaget" sätter emot sig ett "icke-jag"
o. s. v. Hos senare tänkare har termen mindre
användning, ehuru den någon gång förekommer. L. H. Å.
Jaga, sjöv., att förfölja och söka upphinna ett
fartyg. Om det förföljda fartyget försöker undkomma,
säges det taga jagt l. jaga undan. Det förföljande
fartyget kallas jagare. R. N.
Jagal. Se Jagello.
Jagare, sjöv. 1. Det förligaste l. yttersta trekantiga
seglet, näst förom klyfvåren. Jagaren, som löper på
bramstaget, är oftast nedtill fäst vid jagerbommen
och beslås på denna, i hvilket fall han säges vara
fast; halas han deremot vid bergningen in på däck,
kallas han flygande. Flygande jagare och klyfvare
benämnas äfven sådana stagsegel, som på en del
fartyg, synnerligast lustfartyg, sitta halfvägs
upp på staget. Jagaren föres endast i lätt bris och
bergas vanligtvis samtidigt med öfverbramseglen,
der sådana finnas. Se Segel. – 2. Se Jaga. R. N.
Jagarebom, sjöv. Se Jagerbom.
Jagbacke, kamer., kronolägenhet, afsedd till
jagtplats för hofvet. Sådana funnos i Upland och
Södermanland, men blefvo på grund af riksdagsbeslut
1818 försålda och i jordeböckerna omförda till skatte.
Kbg.
Jagbult, skeppsb., en sådan bult, hvaraf man betjenar
sig för att "utjaga" l. utdrifva en inslagen bult.
J. G. B.
Jagello l. Jagal, storfurste af Litaven och konung
af Polen, stamfader för jagellonska konungaätten,
föddes omkr. 1348. Hans fader, Olgerd, hade vid
sin död (1377) delat det då ännu hedniska Litaven
mellan sina söner och sin broder Kestut, men
J. gjorde sig till ensam herre i landet genom att
mörda sin farbroder och grymt förfölja sina öfriga
slägtingar. 1386 öfvergick han till kristendomen och
förmälde sig med drottning Hedvig af Polen, hvarefter
han under namnet Vladislav (II) kröntes till Polens
konung. Under sin långvariga regering upptogs han
dels af sträfvandet att upprätthålla föreningen
mellan Polen och Litaven, der hans våldsamma
införande af kristna läran vändt sinnena från honom
och der han 1392 måste erkänna Kestuts son, Vitovd,
såsom storfurste, dels af strider med Tyska orden,
hvilken han, i förening med Vitovd, tillfogade ett
förkrossande nederlag vid Tannenberg 1410. År 1411
måste han dock medgifva orden en billig fred. 1400
upprättade han universitetet i Krakov, hvilket ännu
bär hans namn. Död 1434.
Jagellonska ätten, polsk dynasti, härstammade från
den litaviske storfursten Jagello (se d. o.),
hvilken 1386 förmälde sig med Polens
drottning Hedvig och derigenom blef konung, under
namnet Vladislav II, i detta land. Ätten, till hvilken
hörde de polske konungarna Vladislav III (1434-44),
Kasimir IV (1445- 92), Johan Albert (1492-1501),
Alexander (1501-06), Sigismund I (1507-48) och
Sigismund II (1548-72), utgick med den sistnämnde på
svärdssidan. På qvinnolinien fortplantades den genom
Sigismund II:s syster Katarinas ("Jagellonicas")
giftermål med konung Johan III af Sverige. En gren
af ätten regerade 1471-1526 i Böhmen och 1490-1526
derjämte äfven i Ungern. Till denna gren hörde
Vladislav (1471-1516), den ofvannämnde Kasimir IV:s
fjerde son, och dennes son Ludvig II (1516-26),
med hvilken den böhmisk-ungerska linien utgick på
svärdssidan.
Jagerbom (Jagarebom), sjöv., den yttersta
delen af bogsprötets förlängning, tjenande
till fäste för "jagaren". Han utskjuter genom
en jernring på klyfverbommen, ligger med inre
delen långs med och på sidan om denna bom samt
stannar med foten mot bogsprötets esselhufvud.
R. N.
Jagga (Djagga), ett pittoreskt bergland i östra
Afrika, mellan 3° och ’3 1/2° s. br., omsluter Rufus’
(Lufus’) källfloder och ett af Afrikas högsta berg:
Kilima Ndjaro. Innevånarna, Va-Jagga (äfven Va-Kirima
l. Va-Kilima, "bergsbor"), bo icke, såsom de öfriga
stammarna i dessa trakter, i byar, utan på enstaka
gårdar samt idka åkerbruk och boskapsskötsel. Deras
språk, Ki-Jagga, är en dialekt af det vidt utbredda
bantuspråket.
Jaggarasocker. Se Borassus.
Jagic [jaghitj], Vatroslav, slavisk språkforskare,
f. 1838 i Vardein, blef, efter att först hafva varit
lärare vid gymnasiet i Agram och sedermera professor
i jämförande språkforskning vid universitetet i
Odessa, 1874 prof. i slaviska språk i Berlin och 1880
anställd vid universitetet och Vetenskapsakademien i
Petersburg. J. är en af samtidens mest framstående
språkforskare inom det slaviska området. Sedan
1875 utgifver han (tills. med Leskien och Nehring)
"Archiv für slavische philologie", en tidskrift af
största betydelse som centralorgan för den slaviska
filologien. Utom en mängd uppsatser af språkligt och
literaturhistoriskt innehåll dels i nämnda "Archiv",
dels i sydslaviska akademiens "Rad" och "Starine" (i
Agram), dels i serbiska literatursällskapets "Glasnik"
(i Belgrad) har J. skrifvit den serbisk-kroatiska
literaturens historia’: Historija knjízevnosti naroda
hrvatskoga i srbskoga (d. I, 1867) med bilagor,
och en kroatisk grammatik: Grammatika hrvatskoga
jezika (1864), samt utgifvit en fornkroatisk läsebok
(Primeri starohrvatskoga jezika etc., 1864-66), en
fornslavisk läsebok (1882) och en kritisk upplaga af
Zografos-evangelierna (1881). Lll.
Jagistan (Yaghistan) är ett i nyare tid uppkommet namn
på de vidsträckta, af flere politiskt sjelfständiga
stammar bebodda alpland, som utgå från Hindukuh-
och Karakorumkedjorna i n. v. och n. ö. ned mot
Kabuldalen och öfre Indusdalen i s. v. och s. ö. J.,
som gränsar till de under Afganistan lydande
Badaksjan och Vakhan i n. v. och n., till Turkestan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
