- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1005-1006

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagtfalken, Grönlandsfalken, Islandsfalken, Blåfoten - Jagtföljd - Jagthundarna - Jagthunden - Jagthyenan - Jagtleoparden - Jagtordning - Jagträtt - Jagtspindeln - Jagtstadga - Jaguaren - Jah, Jahu - Jahde - Jahn, Friedrich Ludwig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kroppssidorna. Vingpennorna äro bruna med hvitgula
fläckar. Stjerten har många svartaktiga och askgrå
tvärband samt smal, hvit spets. Vid tilltagande ålder
blir fogeln mycket ljusare till färgen. Kroppslängden
kan stiga ända till 69 cm. Jagtfalken häckar i Sverige
tämligen allmänt i Lapplands fjälltrakter; om vintern
ströfva (mest yngre) individer ända ned till Skåne
och ännu längre söderut. För öfrigt häckar han i
Norge, på Island, i norra Ryssland och i Sibirien
samt i Amerikas nordligaste delar. De jagtfalkar, som
finnas på Island och Grönland, pläga uppföras som två
skilda raser och utmärka sig genom en mycket ljusare,
delvis alldeles hvit fjäderdrägt. Denna falk reder
sitt bo i otillgängliga klipphålor och branter, gerna
i närheten af s. k. fogelberg. Se vidare Falkslägtet.
C. E. S.

Jagtföljd. Se Jagt, sp. 1003.

Jagthundarna (Canes venatici), astron., stjernbild,
belägen under Stora björnens svans, i s. begränsad
af Berenices hår och i ö. af Bootes. Den innesluter
endast små stjernor. E. J.

Jagthunden. Se Hunden.

Jagthyenan. Se Hyenhundslägtet.

Jagtleoparden. Se Gepardslägtet.

Jagtordning, sjöv. Under de gamla segelskeppens
tid nyttjades, då flotta eller eskader

illustration placeholder


var under segel, vissa "ordningar", hvilka bestämde
hvarje fartygs särskilda läge och kurs i förhållande
till de öfrigas. En bland dessa ordningar kallades
"Jagtordning" och uppstod, då flottan, seglande
fördevind eller rumskots, bildade en vinkel,
med chefsfartyget i spetsen och de öfriga å
bidevindslinierna, hälften å hvardera sidan.
L. H.

Jagträtt, jur., befogenhet att idka jagt inom ett
bestämdt område. Se Jagt, sp. 999 o. f.

Jagtspindeln. Se Dolomedes.

Jagtstadga, jur., kallas den författning, i
hvilken bestämmelserna angående jagträtten och dess
utöfning sammanfattats. Sveriges äldsta jagtstadga är
"K. M:ts ordning och stadga om jachter, djurefång och
fogelskjutande" d. 22 Mars 1647, hvilken gällde till
d. 29 Aug. 1664, då en ny stadga rörande jagt och
djurfång utfärdades. Sedan år 1789 nya grundsatser
med afseende å jagträtten gjort sig gällande,
gafs en ny jagtstadga d. 13 April 1808. Denna
har sedermera efterträdts af den nu gällande
af d. 21 Okt. 1864, hvilken emellertid i vissa
punkter ändrats eller fullständigats genom senare
författningar, t. ex. k. kung. d. 29 Jan. 1869,
d. 2 Juli och 10 Dec. 1875 och d. 15 Febr. 1878.
K. H. B.

Jaguaren, Leopardus onca, zool., hör till familjen
kattdjur (Felidae), rofdjurens ordning och

däggdjurens klass. Djurets kroppsbyggnad antyder
mera styrka än vighet och förefaller något
klumpig. Kroppens längd stiger till 1,45 m., svansens
till 68 cm. och höjden öfver bogarna till 80 cm.;
dock synas ännu större exemplar förekomma. Färgen är
i allmänhet rödgul, utom på de undre kroppsdelarna,
som äro hvita. Hela djuret är öfversålladt med dels
mindre, svarta, runda, aflånga eller oregelbundna
fläckar, dels större fläckar och ringar, som äro
gulröda, omgifvas af en svart kant och i midten hafva
en eller två svarta punkter. Honan är något blekare
än hannen samt har ett mindre antal ringformiga
fläckar på halsen och skuldrorna, men i stället
flere och smärre på kroppens sidor. Jaguaren är
utbredd från trakterna af La Platafloden ända upp
i nord-amerikanska Förenta staternas sydvestra
del, men är nu allestädes mycket sällsyntare än
förr; talrikast förekommer han i trakterna kring
de syd-amerikanska floderna Paraguay, Parana och
Uruguay. Han uppehåller sig vid skog- samt vass- och
gräsbevuxna stränder och träffas endast tillfälligtvis
på öppna fält och i stora skogar. Om dagen hvilar han
på något undandoldt ställe, men går i skymningen och
gryningen äfvensom under ljusa nätter ut att söka sig
byte. Detta utgöres af större och mindre ryggradsdjur,
sköldpaddor, alligatorer och andra kräldjur samt
fisk. I anseende till sin högst ansenliga styrka, sina
väl utvecklade sinnen och sin förslagenhet blir han
ett högeligen farligt skadedjur. I boskapshjordarna
anställer han stor förödelse och angriper äfven
menniskor, hvarvid han lär föredraga svarta och
indianer framför hvita. För sin stora skadlighet
förföljes han ifrigt och på flerehanda sätt.
C. R. S.

Jah, Jahu, förkortade former af Jahveh, Jahaveh
l. Jehovah, namn på Gud, som förekomma i en mängd
gammaltestamentliga personnamn, t. ex. Jesajah
och Jesajahu, Ussijah och Ussijahu ("Esaias"
och "Ussia"). Jah förekommer någon gång
sjelfständigt, t. ex. i lof-formeln hallelu-jah,
"lofsjungen Gud!" Dessa förkortade former tillhöra
antagligen det äldsta språket. Jfr Jehovah.
J. P.

Jahde. Se Jade.

Jahn, Friedrich Ludwig, stiftare af det tyska
turnväsendet, föddes d. 11 Aug. 1778 i byn Lanz, i
preuss. prov. Brandenburg. Redan som student i Halle
utgaf han psevdonymt skriften Ueber die beförderung
des patriotismus im Deutschen reiche. Allen preussen
gewidmet von O. C. C. Höpffner
(1800). Språkstudier
gåfvo derefter anledning till arbetet Bereicherung des
hochdeutschen sprachschatzes, versucht im gebiete der
sinnverwandtschaft
(1806). Men icke endast med pennan
ville J. verka i sitt fosterlands tjenst. Samma dag
som den preussiska hären led det afgörande nederlaget
vid Jena (d. 14 Okt. 1806) stötte J. till densamma,
men fick sålunda endast deltaga i den sprängda härens
förödmjukande flykt. Under de närmast följande åren
utarbetade han sitt klassiska verk Deutsches volksthum
(1810). I Dec. 1809 kom J. till Berlin. Der erhöll han
1810 tvänne lärarebefattningar och grundade 1811

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free